Carpe diem – Månadsbilden en dag i förväg

Skatan passade på i morse. Det var drägligt varmt … eller drägligt kallt kanske hon ska säga.

-3,5 grader

Så hon gick sin vanliga Morgonrunda på drygt 5000 steg med StinaFina som var med på noterna.

IMG_0393

Det var en så vacker morgon.

IMG_0392

Månadsbilden den 18/1 2016 … 

Hemma igen var det förstås frukost med morgontidningarna och Skatan passade på att göra dagens skiss. Det blev den här

IMG_0394

Sketchaday9  That´s what she sketched #sketchbookSchool

Hon ritade Mannen som satt böjd över sin tidning … inte i blindo … men utan att lyfta på pennan i alla fall.

Lunch intog de på NK-villan med Stora E … inte ett så pjåkigt ställe att äta på och god, vällagad mat dessutom.

Syns!

Onsdagen före jul

I morse på Morgonrundan såg Skatan och StinaFina två katter. Nej, StinaFina såg bara en som hon jagade bort så den försvann som ett rött streck upp över en stenmur och ner bakom den … medan Skatan både såg den röda katten och så en som satt och glodde på dem genom ett fönster.

IMG_2004

En riktig Maja Gräddnos var den katten  …  vit och stor och belåten.  Kanske för stor ändå för att vara en Maja.

Men StinaFina såg inte den katten eftersom hon var fullt upptagen med att läsa någon artikel i sin morgontidning … Det är inte klokt vad länge hon kan lukta på ett och samma ställe …

Däremot såg StinaFina änderna som kom simmande mot dem nere vid Nyköpingsån men vände tvärt när StinaFina visade sig lite väl närgången.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Bron nere vid Perioden är avstängd sen ett bra tag  så det var bara att halka vidare på den hala asfalten och gå över ån lite längre uppströms.

IMG_2009Efter frukosten …eller snarare vid lunchtid …  åkte så Mannen och Skatan och gjorde en del julklappsbestyr innan mörkret föll och Skatan tog sig för att baka 🙂 🙂 🙂

Kors i taket … kan man verkligen säga.

Skatan tog sig för att baka 🙂

IMG_2014

Kakorna blev inte så vackra men smaken var det inget fel på.

Däremot tänker Skatan inte ge sig på sådana där mandelmusslor. Hon fick veta av en vän som kan det där med att baka att det är bland det svåraste som finns att ge sig på. De går lätt sönder när man ska lossa dem från sina formar och går de inte sönder då så går de säkert sönder på vägen till Skåne.  Så Skatan tänker beställa  mandelmusslorna från ett bageri som  kan ”paketera ” dem ordentligt så att de klarar färden ner till Skåne. Mandelmusslor fyllda med bär (blåbär, hallon) och grädde hör nämligen julen till i Skatans familj  …

Mycket kan man avstå ifrån men mandelmusslor kan man inte vara utan.

Skatan lagade Skogsnuvans fisksoppa till middag och Mannen flyttade den nyinköpta tavlan av Wee-Bock Lee från ett ställe till ett annat där den passade bättre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu ska de koppla av, läsa lite, kanske se på TV och så småningom krypa till kojs.

Sex dagar kvar till julafton.

En grön vinter

… och varm … ja, för det mesta varm.

StinaFinas och Skatans promenad efter ån blev en vandring i grönt.

T o m vattnet var nästan grönare än grönt …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Skatan tröttnar aldrig

på sommarmorgnarna med StinaFina.

Hur skulle hon kunna göra det när hon möter en så´natur … morgon efter morgon.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så här års alltså.

Morgonrundan i solen

Det är så härligt att gå i solen, solen, solen

Det är så härligt att gå i solen

Den värmer så

Solen värmer så

Himlen är så blå

Jag har glömt bort alla mina sånger

men jag sjunger ändå

På Morgonrundan

… sjöng Skatan tillsammans med sina ungar när de var små … och visst …

Det ääär härligt att gå i solen.

StinaFina och Skatan förlängde sin morgonrunda rejält för att det var så varmt och skönt och soligt.

En av de första sommardagarna.

Skatan förevigade StinaFina på lite olika platser … försökte få ögonkontakt och få med det där blänket i ögonen men det var helt hopplöst.  StinaFina syns mest som en svart ”fläck” med lite rödaktiga skiftningar och utan ögon.

Men Skatan kan intyga. StinaFina har världens finaste snällaste och goaste ögon. Riktiga hundögon.

Hon är i alla fall ny- och sommarklippt och fin, våran StinaFina.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tidig morgon

Den nya medicinen fungerar inte en hel natt verkar det som.

Skatans ben hoppar och sprattlar alldeles av sig själva …

Så vad göra.

Istället för att ligga och sprattla i sängen går Skatan upp och tänker på gårdagen och dagen som kommer. Snart ska hon gå ut med StinaFina på sin härliga Morgonrunda.

Om bara några timmar.

Och gå på Hållet men ta en annan väg 🙂

Igår höll Skatan på att fastna därute.

Trots att Skatan tog på sig sina kängor med dubbar … eftersom hon visste att hon skulle gå på isiga stigar längs ån … trots det så hjälper det inte om man inte har huvudet med sig.

Och det har inte Skatan så ofta.

Skatan har liksom aldrig varit förnuftig.

IMG_9756

Solen lyste och värmde redan fast klockan var tidig … en hel timme tidigare än vanligt eftersom Sommartiden var här …

Det kunde man inte tro … men så var det.

De skulle gå på Hållet,  hon och StinaFina.

Först längs ån och över hängbron … sedan uppför branta backen … hon hade ju kängorna med broddar på sig … och sen genom de välkända stigarna till Sportfältet och ån och tillbaka.

När de kom fram till backen såg Skatan att den var bra isig men längs kanten tyckte hon att sanden och jorden lyste igenom .

Där kunde hon säkert ta sig upp.

Halvvägs upp ungefär förstod Skatan att det aldrig skulle gå och när hon vände sig om såg hon att det skulle vara svårt att ta sig ner tillbaka också.

Skatan var fast. Kunde varken komma upp eller ner.

Då försökte hon kravla sig upp på sidan in i skogen och lyckades vältra sig över … ja, just det, vältra sig över … den höga kanten. Men se där var det lika isigt  och svårt att få fäste och att hålla sig i blåbärsriset förslog då rakt inte.

Skatan tog ett beslut och vände om … och StinaFina halkade efter.

Jo … StinaFina halkade hon också trots inte så nyklippta klor.

Två, tre steg sen satt hon där på rumpan. Och hasade mer eller mindre på baken nerför backen.

Bilderna här på backens lutning gör den sannerligen inte rättvisa. Den är verkligen brant.

Hur kunde Skatan vara så dum.

Man lär så länge man lever … det är sant och visst.

De flesta i alla fall.

Fast man kan ju undra om Skatan gör det. 🙂

Om hon någonsin lär sig att tänka efter före …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hemma och Morgonrunda

Efter stormen igår sov Skatan lite oroligt … men inte StinaFina … och så gick vi dagens Morgonrunda.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hösten har gjort sin entré  … eller … rättare sagt … de har fått en försmak av den 🙂

Hackspettens

trumvirvlar lät verkligen som en kulspruta och den paniskt skotträdda StinaFina tvärnitade. Det var med pock och godis och lite dragkamp som Skatan fick henne att gå vidare på dagens Morgonrunda.

Men snart pinnade hon på som vanligt …

Oj, vad det var kallt på deras promenad.

Bara fjorton grader.

Men de fick snart upp ångan.

När de passerade avtagsvägen  till Boda Camp såg de att grindarna stod vidöppna …

– Bra

Då hade alltså klagomålen till kommunen gjort susen och  grindarna ut till den fina udden med de härliga klipporna var inte längre  låsta med de bastanta hänglåsen som tidigare i sommar.  Campen är stängd för aktiviteter under sommarmånaderna och det finns ett avtal att allmänheten inte kan stängas ute … så …

När de närmade sig fårhagarna hördes ett bräkande och brölande  utan dess like …

– Var det en räv i fårakläder som smugit sig in.

När Skatan och StinaFina rundade vägens krök  såg de en liten familj … mamma, pappa, barn … som stod och matade fåren med brödbitar … och pappan undervisade sin son

– Vad säger lammet? Vad säger det?

– Bääää , säger lammet

och alla fåren stämde in och drogs dit som flugor kring en sockerbit …

Och brödbitarna verkade smaka som de slogs om  godbitarna  …

Nästan hemma igen tvärnitade Skatan …

En fyrklöver!

Men vilken fyrklöver!

Knallröd låg den där på grusstigen.

När Skatan undersökte den närmre visade den sig bestå av tyyyg …

Men kanske kan de ge lycka på samma sätt som ett naturens under … den ”riktiga” fyrklövern.

– Vem vet.

PS  Det är märkligt vad Skatan kommit av sig med skrivandet och bloggandet och funderandet … hon är verkligen ”ur fas” men tror att bara genom att skriva, blogga … får hon snart upp ångan igen och kommer att tycka att det är roligt … För hon tycker det är roligt. Det vet hon ju  … DS

 

Äntligen hemma

i det blå-gula … och gröna

Första Morgonrundan på kända marker och StinaFina rullar sig i skit …

Bara för att … tja … känna sig hemma.

Antagligen.

Snön revisited

Nej, det är  varken StinaFina eller Skatan som återvänt till någon snö. Den bara kom tillbaka och puttade undan Våren helt och hållet objuden.

Och dom gillade det inte.

Matte Skatan krängde på StinaFina en tröja…  eftersom hon är alldeles nyfrissad … så att hon inte skulle frysa 🙂

Det gillade StinaFina inte …

Hon gillade inte snön och hon gillade inte att vara extra påpälsad …

Hon gick och stod som en märla eller  som en katt som skjuter rygg.

Men det är svinkallt fast det bara är nollgradigt …

Brrrr …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Helt i gråvitt och svart

… med några få inslag av grönt kanske och ett och annat orange tak …

Morgonrundan med StinaFina.

Deprimerande!

Detta bildspel kräver JavaScript.

– Lite frisk luft i alla fall …

– Och?

Morgonrundan denna dag

gick i grått, vitt och svart med en liten svag ton av blått där himlen lyste igenom.

Det var en grad minus, broddarna var på så det var inte halt.

Perfekt … med andra ord

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om

Morgonrundan

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var mörkt som i en säck när Skatan och StinaFina gav sig ut på  Morgonrundan ovanligt tidigt. Trots att det inte regnade fick StinaFina ha på sig sin ”regnkappa och reflexväst …

Och tur  var det.

Det var det enda som syntes där i skogen . Och fick tjäna som ledljus när de gick genom tunneln hemåt.

Men det ljusnade snabbt och väl hemma igen såg man både handen framför sig och att himlen skulle bli åt det blå hållet.

Frukost och sen färd tillsammans med Mannen till Stockholm …

Och nu när de är på henmmaplan igen är det redan lika mörkt  … nej mörkare …

Cirkeln är sluten denna den 14 december 2011.

Läs även andra bloggares åsikter om

 

Morgonrundan i Novembersol

Novembersolen

lyser starkt och bländande

De  ger den ryggen.

                        …

I Tranströmers dikt

simmar hans jätteskugga

som en blå hägring.

                   …

Novembersolen…

min jätteskugga simmar

och blir en hägring.

Första raden i

höstsolsversen  är samma

Sen är den hennes.

Skatan har härmats 🙂 … fast bara lite.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Dimmigt

En hel dag igår och en hel dag idag har liksom gått som i dimma.

Rent bokstavligt på vår vanliga Morgonrunda, StinaFinas och min, men också liksom en tjocka runt huvudet, inuti huvudet … tjockt tjockt och ogenomträngligt … och hela långa dagarna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De stack ut till Femöre

för Morgonrundan.

Först en Snabbisrunda här hemma förstås och tvätten i tvättmaskinen, och så frukost … och så iväg …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Morgonrundan

Frostvitt på gräset

Löven glödde i orange

Solen värmde snart …

när StinaFina och Skatan gick sin Morgonrunda ovanligt tidigt idag. Det var krispigt kallt i luften och en så fin höstdag som höstdagar kan vara när de är som finast.

Sommarens sista ros

Fast kallt.

Skatan skulle tagit handskar på sig …

Om någon timme bär det av till Örebrooo för Mannen, StinaFina och Skatan. Till Karl Axel och Agnes som Skatan inte träffat på … på …evigheter, ja det vaaar verkligen  längesen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Österrike kom emellan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,