Skatan trodde hon skulle gå sönder totalt i morse men sen hon hade ringt hitan och ditan … konsulterade hon slutligen sjukvården hemma i Sverige om kombinationen av smärtstillande som hon ville göra eftersom hon inte tyckte det räckte med de ordinerade. Morfinpillerna var hon tvungen att ransonera … hade bara fått två stycken i sin ägo om ifall att det blev alldeles olidligt.

Det gick bra att även äta Alvedon Forte … tillsammans med de andra pillren  … inte samtidigt men mittemellan så att säga. De andra fick hon ju bara ta två om dagen. *

Sedan var det  resan till Saltzburg och flygplatsen i morgon och alla dessa bussar som hon skulle ta och byta och släpa bagage emellan och tåget hem som man ju inte vet går överhuvudtaget i tid eller går … och och och. (Skatan vet inte om hon berättat att Brigitte inte finns kvar i landet. Men det är hon alltså inte. Hon är redan på väg till sin dotter i USA så nu är Skatan mol allena …  😦   )

Skatan har i alla fall bestämt sig och tar en taxi från Bad Ischl till Salzburg och  Mannen får hämta henne på Arlanda. Det fick kosta vad det ville … och det gjorde det.

Mellan fixandet och värktabletterna och allt telefonerandet har Skatan  gjort en liten liten Morgonrunda, men nu … nu skall hon göra en lite längre runda, tror hon och sen gå på Zauners och dricka en Verlängerter (en vanlig kaffe … en svart som förlängts med varmt vatten till, ja , till vårt svenska ungefär). Hon skall nog unna sig någon bakelse eller så  … också.

Det skall hon!

Syns … senare …

* att hon inte konsulterade dr Reisenbichler berodde på 1) att han inte var i tjänst och 2) att han pratar en förskräcklig dialekt så Skatan hade redan igår svårt att förstå vad han sa … han fick säga allt tre gånger minst … och då snacka i telefon…  nej. Men som sagt. Skatan ringde Sverige Sverige Fosterland i stället …