Tankelek

Såg Skavlan ikväll. Och förra veckan också. Och kom att tänka på en sak. En tankelek liksom.

Vi kvinnor spelar verkligen inte på samma planhalva som männen … för att använad ett manligt sätt att uttrycka sig.

Skulle ni kunna tänka er en kvinna som var som Thorsten Flink till exempel … som uppträdde exakt så excentriskt och ”utflippat” … som skulle vara så uppburen och älskad  för sin talang ändå … trots allt … och skulle kunna komma igen och igen och igen efter alla fyllebråk och nojor och elände.

Och ”tillåtas” komma igen.

Och till på köpet ha ett ”romantiskt” skimmer omkring sig …

I den åldern.

Thorsten Flink är ju inte en ungdom längre direkt …

Där satt Thorsten Flink hos Skavlan och sluddrade på sitt eget speciella sätt med en jätteprilla i käften … Kan ni tänka er någon kvinnlig konstnär eller artist … möjligtvis

Caroline av Ugglas (ganska ung också) …efter hennes succé …  men där förfasades ju folk från början bara av att hon hade gummistövlar på sig när hon sjöng i Melodifestivalen. Hon  kan nog ha en prilla också … innanför läppen. Men en inkapslad en … i en liten påse. Nån måtta får det väl vara. Och förresten … när hon uppträder är hon hel och ren … så det var en dålig jämförelse.

(En riktigt prydlig Thorsten. Här är han riktigt snygg,  bara lite svettig … men ni förstår vart jag vill komma med mitt resonemang eller  hur… Foto: Lars Rosengren)

Min första kärlek var en sån där Thorsten Flink-typ, som betedde sig så där ungefär … självsvåldigt, utflippat, knäppt …och som jag förlät, som betedde sig som ett svin men jag förlät och mina vänner försvann men jag urskuldade och förlät … ända tills jag blev ivägskickad av mina föräldrar och han genast började uppvakta min syrra. Deeet förlät jag inte … Men innan dess.

Män kan uppträda som svin … och ändå få ”vara med”.

Och dom är till och med spännande.

Men en kvinna, ovårdad med skitigt hår, likblek med några dagars skäggstubb … höll jag på att säga, ja, ni förstår vad jag menar, hafsig, slafsig.

Inte skulle hon få hänga med i leken så länge. Även om hon sjöng som en ängel. Jo, om hon var ung kanske som Janis Joplin …men hon hängde inte med så länge i leken i alla fall.

(Janis Joplin  Foto: Elliot Landy)

Och hon skulle också få hänga med  ett tag … ganska länge faktiskt … om hon var snygg. Om hon var snygg också … som Kate Moss t ex

Fast här var hon kanske inte till sin fördel …

Det var den här tankeleken jag ägnade mig åt mitt i natten … men nu skall jag gå och lägga mig …  Om jag sen får sova också … blir en bonus.

God natt!

PS: Man behöver inte ens vara ”utflippad” för att inte ”hänga med längre”.Vara äldre OCH speciel, absolut inte ”utflippad” men ”sig själv”, t ex Elisabet Höglund med sin frisyr … hur mycket har inte hon diskuterats fram och tillbaka … och inte för sina kvaliteter som journalist utan ja …

Vi kvinnor måste helt enkelt anpassa oss efter en helt annan mall än männen. Måste och måste förresten. Det är hög tid att begära LIIITE mer av gubbarna eller tolerera bra mycket mer divalater från kvinnorna. Utan anmärkning! DS

Åldersfascism – Skatan hänger som vanligt på vad Bodil Malmsten bloggar om …

Det är åldersfascism … rätt och slätt, skriver Nils Petter Sundgren om han är bekant – ( han är ju själv så fruuuktansvärt gammal så vad kan hans åsikter vara värda, tänker ni kanske),  när han ger sig in i den senaste  åldersnojedebatten – Elisabet Höglund i Förkväll på TV4.

(Nils Petter Sundgren  Foto: Cornelia Nordström)

Och det är förstås Bodil Malmsten, även hon  i Skatans generation och alltså en ”äldre” kvinna, som varligt tog upp den i särsklass ursvenska frågan om gamla får synas och höras och märkas genom att föra henne  vidare till Nils Petter Sundgren-artikeln i Expressen.

(Bodil Malmsten Foto: http://www.freewebs.com/estraden/)

I andra länder (Österrike, som Skatan har erfarenhet av och Frankrike, Bodil Malmstens ”andra” hemland) lyssnar man och lär  fortfarande …idag …  av de äldre, som syns och hörs på TV i nyhets- lika väl som nöjesprogram, i pressen osv … minst lika mycket som de ”slimmade” yngre.

Skatan noterade det med förtjusning första tiden i ”sitt” andra hemland. Alla dessa äldre, kunniga, snygga (men inte alltid förstås), ibland fårade ansiktena i rutan som för det mesta hade något att komma med. Åtminstone lika ofta som åsikterna från de yngre.

Vad är det då som är problemet i Sverige … i det svenska kulturklimatet eller klimatet överhuvudtaget?

ÅLDERN är det som är problemet!

Man kan fundera över fenomenet på olika sätt. Det kan ses som ett utslag av ångest i ett ungdomsfixerat samhälle. Det enda som kan sägas med säkerhet om ungdomen är att den försvinner och det fortare än kvickt. Att se äldre ansikten påminner om hur snart man själv kommer att blir gammal. Den äldre människan blir Den Andre, den vi själva kommer att bli men inte vill. Med hånskrattet besvärjer man ångesten för en stund. Svensk humorunderhållning i dag handlar mycket om smädelser, karakteristiskt för ett land med starka motsättningar och förakt för det som är annorlunda.” (Nils Petter Sundgren i Expressen)

Det är så sorgligt … och beklämmande … och andefattigt … suckar Skatan instämmande.

Så sorgligt!

PS  Om det nu var åldern som ”fällde”  Elisabet Höglund i Förkväll? Om just detta  finns det ju fler åsikter om … förstås. DS