Inte för att hon fyllde jämnt eller så utan för att hon har en så underbar familj som tycker det är kul att träffa henne och Mannen 😉 (OBS Ironi. Det är bäst att man poängterad att det är just det … ironi)
Kanske …
Den första blombuketten damp ner dagen innan och kom från Syster Yster med det nya fina efternamnet … Stensdotter som är taget efter pappa Sten. Ja, varför skulle hon dras med det gamla som hon behållit efter sin första man (för arbetets skull) och som hon alltså behöll även efter att ha gift om sig och sedan blivit änka. Nu är hon pensionär och behöver inte tänka på andra längre Och att hon inte tog tillbaka sitt flicknamn berodde på att hon tyckte hon levt ett långt vuxet liv sedan Långströmstiden så …
Stensdotter.
Det är nästan så Skatan är lite avundsjuk.
Men tillbaka till vad Skatan höll på med.
Den tredje februari vid lunchtid ramlade familjen Anderson Jr … Henrik, Pa, Alice och Cissi in hos Skatan och Mannen. De hade bilat från ett kallt och snöigt Idkerberget i Dalarna med blommor och presenter från dem och från skåningarna Karin och Johanna som Skatan tyckte det blev lite långt för att resa.
Buketten från Andersons Jr, Karin och Johanna
Men innan dess hade Skatan hämtat Ida vid bussen som också hon kom fullastad med presenter och julklappar … som legat på lut ett tag … från skåningarna (Skatan glömde att tacka för biobiljetterna, Karin, när hon messade. TACK!) och en tårta som Ida bakat själv. Den var sagolikt god. De stötte på Lilla E, Agnes och deras Puck (labrador) alldeles lagom utanför huset.
En av Börjessons presenter stack ut speciellt … En barntallrik med lilla My blåsandes såpbubblor …
Den passade Skatan. För när hon inte kallades Skatan som liten, kallades hon för Lilla My … speciellt av sin pappa … för att att hon var så argsint. Och barnslig det vet ju alla som känner Skatan att hon är.
Prick klockan 13.30 plingade det på dörren och Stora E stod där med famnen full också hon med Skatans favoritblomma … tulpaner.
Nu var alla samlade.
Buketten från Stora E
Det här inlägget är ju ganska så ”privat” och kanske roar det inte andra än de allra närmaste men Skatans verklighet kretsar ju mer och mer kring just dessa hennes närmaste och hennes utblick blir allt snävare. Och ska något bli bloggat så …
Först firades Skatan i Nyköping … hon hade lagat lunch som snarare blev en tidig middag innan de kom igång. Nedan ett litet bildspel från Nyköpingsfirandet där bilderna tagits av Lilla E. Alla utom snöbilden. Skatan hinner liksom inte med med mobilkameran längre. Åtminstone när hon har annat att tänka på.
Efter lunch och kaffe och tårta och presenter körde de Ida till tåget och Stora E drog på sig spikskorna och vandrade hemåt till sig medan de kvarvarande for ut till Femöre … det finns ju gubevars inga sovplatser i Nyköping.
Där fortsatte firandet med samvaro och Mello förstås som ju inte är mycket att hurra för … Skatan tycker nästan att det är beklämmande dåligt eller så beror det på att hon blivit gammal och inte hänger med längre. Och så gammal att hon uppskattade Edwards Bloms 30-talsstuk är hon inte heller.
På morgonen blev det Morgonrundan för StinaFina och Skatan med Lilla E och Puck. Det var härligt att komma ut till vattnet med den fria horisonten och naturen på Femöre. Ganska kallt var det. Men skönt.
Och vackert.
En sväng in till Galleri Sjöhästen som hade haft vernissage på lördagen blev det innan hemfärderna och Lilla E fastnade för en tavla där … Man kan banne mig inte gå upp dit utan att fastna för något. Hon är suveräna på att ”hitta” konstnärer av alla de slag, Hannele Heiskanen.
Och så har Skatan blivit ett år äldre igen … 72 år …
Herrejösses.
