tror Skatan till en början att hon har all tid i världen på sig att fixa allt som ska fixas … eller som hon tror att hon måste fixa.

Förväntningarna … inbillade eller inte … bär hon som en lätt ryggsäck. Men den där ryggsäcken blir  tyngre och tyngre för var dag som går och ju närmare hon kommer själva julafton ju tyngre … ja, nästan outhärdligt tung … har den där ryggsäcken blivit.

Och egentligen är det ingen som lägger i några jättetyngder av förväntan på just henne …

Bara hon själv.

Nåväl.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I år … nu veckan före jul … har Skatan varit ”jour” på Galleri Sjöhästen som haft sin sedvanliga Julkul-utställning tre dagar. Det har varit öppet mellan 12 – 18 varje vardag och delar av Galleri Sjöhästens Vänners styrelse har hjälpt Hannele … som äger galleriet och som ju har ett ”vanligt” jobb också … att hålla ställningarna. Det tycker Skatan har varit jättekul och hon har trivts som fisken i vattnet och samtidigt kommit undan allt som hon tycker att hon måste göra hemma inför julen.

Hon är verkligen en mästare på att skjuta upp saker och ting den där Skatan. Hon skulle vinna alla klasser om det fanns något sådant som uppskjutartävlingar.

Skatan har t ex så gott som slutat att skicka julkort. Och det beror just på att hon ständigt skjuter upp allting. Och sen blir det för sent. Ibland har hon skickat nyårskort till de tappra och uthålliga som fortfarande skickar julkort till henne.

Och så skäms hon förstås. Men peppar sig själv att det bara är hon som vet vad hon vill och orkar och att ingen annan kan förvänta sig annat …

Pyttsan …

Just nu står Skatan i startgroparna för att göra de traditionstyngda marsipanlimporna som barnens mormor ALLTID gjorde till jul. Hon vet redan att de ALDRIG kommer att smaka som mamma Ingas gjorde men … men … försöka duger.

Och så har hon funderingar på att omvandla de till formen misslyckade sirapskakorna till dammsugare i stället … hm …

I morgon går i alla fall färden till Stockholm och pappa för att önska honom en god jul.

Och så har hon dåligt samvete för det också … att hon inte kan dela upp sig på tre, fyra ställen de här juldagarna är ju helt klart så vad fjantar hon sig för.

GOD JUL!