Jösses!

Hur skall jag börja? Hur skall jag få med allt? Skall jag få med allt? Det gååår bara inte att få med allt.

Allt det där som jag vill få med, vill berätta om, vill förmedla snurrar i mitt huvud. Läxan till i morgon är gjord. Men kommer säkert att filas på i sömnen. Och ändras. Ännu en gång. Innan de 15 exemplaren printas ut på skrivaren för att tas med till ”klassrummet” för ”granskning” och kritik.

Det är alltså första dagen på Skrivarkursen här på Fridhems Folkhögskola med Jan Sigurd som kursledare. Jag skäms lite för att jag inte ”läst på” Jan Sigurd eller läst Jan Sigurd eller … men nu har jag honom här och nu och har redan inköpt en av hans böcker: Hemingways sista flamma.

Dagen inleddes förstås med teori. Dramaturgins uppbyggnad. Förr och nu och saker att tänka på förstås. Och exempel. Som av en lycklig slump. Slumpen finns ju inte Skatan, vet du väl. Men … ja, som ett sammanträffande då,  hade jag med mig Ernest Hemingways En fest för livet.  Vi hade ju fått till uppgift att inför kursen välja en bok som ”du tycker mycket om” och kopiera första sidan och ta med, helst i 20 ex. Jag hade ingen kopiator, var på landet och tog helt enkelt med boken. Det skulle ju alltid finnas tillfälle att kopiera se´n. Inte visste jag att Jan Sigurd ”sysslat” så mycket med Hemingway.  Som jag tycker så mycket om. Men har blandade känslor inför förstås. Han är ju så Macho, karln… men skriver, skrev …ja, som den Macho han är och helt underbart…

Vi pratade mycket om Inledningen, anslaget, olika sätt att börja en bok.

Så  här inleder t ex Jan Sigurd själv sin Hemingways sista flamma:

”Det var inte det att jag var så översvallande förtjust i vad han skrev. Det var inte det. Det kom långt senare.”

Väcker det inte nyfikenhet? Vill man inte bara fortsätta att läsa? Det ville jag så fort jag började bläddra i boken  men det får vänta. Just nu har jag inte tid…

Allt det här kommer jag, Skatan, få lära mig här… de här dagarna. Teorierna. Hantverket. Knepen.

I morgon är en annan dag och jag måste nog tänka på det och sätta stopp här för idag.

Vilken dag!

Är det inte spännande?

Några av mina kurskamrater … inte alla men några…

Jösses!

Hur skall jag börja? Hur skall jag få med allt? Skall jag få med allt? Det gååår bara inte att få med allt.

Allt det där som jag vill få med, vill berätta om, vill förmedla snurrar i mitt huvud. Läxan till i morgon är gjord. Men kommer säkert att filas på i sömnen. Och ändras. Ännu en gång. Innan de 15 exemplaren printas ut på skrivaren för att tas med till ”klassrummet” för ”granskning” och kritik.

Det är alltså första dagen på Skrivarkursen här på Fridhems Folkhögskola med Jan Sigurd som kursledare. Jag skäms lite för att jag inte ”läst på” Jan Sigurd eller läst Jan Sigurd eller … men nu har jag honom här och nu och har redan inköpt en av hans böcker: Hemingways sista flamma.

Dagen inleddes förstås med teori. Dramaturgins uppbyggnad. Förr och nu och saker att tänka på förstås. Och exempel. Som av en lycklig slump. Slumpen finns ju inte Skatan, vet du väl. Men … ja, som ett sammanträffande då,  hade jag med mig Ernest Hemingways En fest för livet.  Vi hade ju fått till uppgift att inför kursen välja en bok som ”du tycker mycket om” och kopiera första sidan och ta med, helst i 20 ex. Jag hade ingen kopiator, var på landet och tog helt enkelt med boken. Det skulle ju alltid finnas tillfälle att kopiera se´n. Inte visste jag att Jan Sigurd ”sysslat” så mycket med Hemingway.  Som jag tycker så mycket om. Men har blandade känslor inför förstås. Han är ju så Macho, karln… men skriver, skrev …ja, som den Macho han är och helt underbart…

Vi pratade mycket om Inledningen, anslaget, olika sätt att börja en bok.

Så  här inleder t ex Jan Sigurd själv sin Hemingways sista flamma:

”Det var inte det att jag var så översvallande förtjust i vad han skrev. Det var inte det. Det kom långt senare.”

Väcker det inte nyfikenhet? Vill man inte bara fortsätta att läsa? Det ville jag så fort jag började bläddra i boken  men det får vänta. Just nu har jag inte tid…

Allt det här kommer jag, Skatan, få lära mig här… de här dagarna. Teorierna. Hantverket. Knepen.

I morgon är en annan dag och jag måste nog tänka på det och sätta stopp här för idag.

Vilken dag!

Är det inte spännande?

Några av mina kurskamrater … inte alla men några…