100-åringen

tyckte sig se dåligt så Skatans syster hade ordnat en tid åt honom på St Eriks och Mannen och Skatan och StinaFina  for till Stockholm och forslade dit honom tillsammans med sin rullator och kepa och käpp …

Och tre par glasögon.

Ett par … de på porträttet här … stoppades undan direkt.

Och så var det då  två par till.

Optikern plockade ut glasögonen ur sina fordral och tog upp ett av paren …

– De här Sten ska du ha på dig … både när du läser och när du går omkring. Du ska ta på dom på morgonen när du vaknar, när du läser, när du går och äter. Ja, du ska ha dom på dig hela dan … Prova ska du se.

– Ser du?

– Ja visst gör jag det.

Och så läste pappa från nedersta raden på skivan med meningar som hölls fram … lätt som en plätt.

Optikern ställde sig en bra bit från pappa och bad honom ta av sig glasögonen.

– Ser du mig nu?

– Nej … ja … som i en dimma, flinade pappa

– Men de glasögonen  skulle jag ju bara ha på mig när jag kör bil. Och jag kör inte längre bil, tillade han.

– Nej nej nej nej … du ska ha på dig dom jämnt.  Inte bara när du kör bil.

– Men jag kör inte längre bil.

🙂

Det visade sig att pappa använde rena läsglasögon också när han var ute och gick,  nere i matsalen t ex och vid bordet där, när han var ute i trädgården och promenerade etc etc.

Tacka sjutton för att han inte såg.

Men han ville inte släppa de där läsglasögonen i alla fall.

De kunde vara bra att ha när han löste korsord  🙂