Etikett: Hallstatt

Solenleitung…. saltledningen från Bad Goisern till Hallstatt….

hallstattskallarnaSå hääär känner sig Skatan idag…. som ett sönderplockat skelett… som de i Hallstatts gravkapell… Det var just till Hallstatt vi vandrade… och hade jag kommit ihåg… att det var såååå brant… så´na bråddjup… sååå taskig väg på sina ställen… men… Minnet är som bekant… kort.

Det var en fin dag, sol med lite regnskurar då och då, men fin… Och nu skall ni får se prov på hur Skatan och Mannen och Brigitte och StinaFina  vandrade…. i en lång kavalkad av bilder… igen…

img_2926Det är svårt att få fram nivåskillnaden tycker Skatan (ett fall för Djupingen eller Znogge… att förklara)… men här är i alla fall utsikten norrut… mot  Bad Goisern och Untersee…där Brigitte bor…  

img_2930Vägarna var… som sagt… inte alltid lätt framkomliga….

img_2938img_2942… och det var långt ner till marken…där nere… 

img_2944img_2949

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

img_2951… och högt upp … innan himlen tog vid…

img_2952…vi gick genom ur och skur… där det var ganska halt … och läskigt … för en feg höjdrädd Skata….Som tur var hade jag kameran att klamra mig fast vid…

img_2954… långt därnere gick båten … som vi skulle åka över till andra sidan med….img_2955img_2957

img_2959… och se´n gick det utför… nedåt… på olikahöjdtrappsteg… Skatan med sin fot… oj oj oj oj … det var faktiskt det allra värsta… just att nedför…och så ”landade”  vi på den fantastiskt vackert belägna kyrkogården i Hallstatt där också gravkapellet med alla skallar finns (kyrkogården är liten och man har löst ”trångboddheten” genom att tatuera och märka skallarna och benknotorna och bevara dem i ett kapell)

img_2963

 

img_29671

Väl nere på torget… sökte vi oss ett café… där vi drack kaffe… och åt en stor smarrig Apfelstrudel med vaniljsås… fy skäms… Skatan… så var det med den karaktären… 

Vi lämnade … som sagt… Hallstatt med båt… Vattnet stod verkligen högt… och vi såg sta´n försvinna bakom oss…

img_2969… och så… så var vi över på den leende sidan… där vägarna var jämna och utan hinder… blommorna blommade och fåren hade blivit utsläppta i gröngräset… 

img_2971Skatan avslutar denna lååånga vandringsberättelse med ännu ett exempel på den fantasirika trädgårdskonst som man kan stöta på här…. 

img_2975Hatten är en tratt … huvudet en räfsa… näsan ett spadblad … och hakan som  är lite skymd här… är ett yxhuvud…

… och så får man dåligt samvete också….

Då, när Skatan var yngre sa hon alltid ”förlåt” titt som tätt, ursäktade sig för allt och alla. Bjöd hon på mat frågade hon i det oändliga om det var för salt… för lite peppar… för vattnigt… you name it….

Det har Skatan lagt av med iallafall. Så det så.

Men… i morse när jag skrev den där harangen om min feghet att säga ifrån, att säga nej…. kändes det så himla bra att ”häva ur sig”. Nu…. när jag varit hos B, ätit hennes goda lunch med efterrätt t o m….och åkt till

world_austria_hallstatt_in_winter_007837_

Hallstatt, en underbar gammal stad vid sjön… och därifrån upp i Echenthal (tror det stavas så) och vandrat med StinaFinaPina, sett och lyssnat till den brusande bäcken och vattenfallen… för att sedan vandra genom sta´n till caféet vid torget för en kaffe… så

får Skatan så himla dåligt samvete. B gör allt för att jag skall trivas, men har inte riktigt känselspröten ute, så det är ju jag själv som måste bli tydligare, bra mycket tydligare med vad jag vill och inte vill. Men … jag tror faktiskt inte att jag skyllde på nå´n annan än mig själv… eller?

hallstatt3Den här gången besökte vi inte den lilla kyrkan med sin lilla lilla kyrkogård som är ”fullbelagd”. Därför har man  istället bevarat kranier och benknotor i ett litet kapell, ordentligt märkta som synes.   lilla blå… och ni andra som är ”praktiskt lagda” och inte heller rädda eller  främmande för vad som händer ”hinsides”…med det kroppsliga …. liksom.. Titta här!   Inte helt fel att ”lagra” så här … och ganska dekorativt dessutom… 🙂