Skatan var laddad till max när hon vaknade senare än vänligt …

Nu skulle hon minsann ”vräka ur sig” allt elände …”gå med korgen” och få lite medkänsla.

Igen.

Hon är ju bra på det Skatan … att klaga!

Men så läste hon lite här och var hos sina bloggvänner … och blev gladare och mer positivt inställd …

Skatan besökte en del av sina bloggvänner … måste hon tillägga … Där har vi ännu en sak att utgjuta sig och klaga över … Skatan  har verkligen sååå dåligt samvete för alla bloggvänner som hon inte riktigt ”hinner med” … som ”glöms bort” …

Nej, nu får hon allt ge sig … Så är det ju för alla …

LÄGG AV!

Men det känns verkligen hopplöst … att det inte gör ÖVER …

Skatan tror verkligen ibland … att nu … nu kan hon snart springa som folk igen … gå som folk … stå som folk. Utan att den där sporren borrar sig in i hälen som ett glödande spjut.

Men icke …

Har hon bara gått liiite längre på stan … in och ut i affärer … eller fått ta alla rundorna med StinaFina … eller varit tvungen att stååå länge … längre … så är det klippt.

Och har hon då inte varit hos Kinesen på några dagar … är det ännu mera klippt …

Shit … shit … shit … shit … shit ….

Och de förbenade rastlösa benen (RLS) som bara blir värre och värre. Måste hon utöka dosen av Sifrol … som alla ”experter” runt omkring henne vill att hon  skall fasa ut  och sluta med …  istället för att öka på. Eller skall hon helt enkelt byta medicin?

Har allt elände just nu att göra med någon slags tanke om utjämning?

Om balans?

Nu när Skatan har blivit riktig slank och snygg … kan hon ju inte bara få vara så där nöjd och glad … något elände måste väl till för att ”balansen” skall upprätthållas.

Kan det vara så?

Men … shit … De kom  inte av sig riktigt de där utgjutelserna … ändå.

Ni fick er dom till livs likt förb-t …

Tillsammans med  Klagovisorna …

Den här japanska klagovisan är lååång men värd att lyssna på … to the end …