Tiden springer iväg

och det har nästan gått två veckor  sen Skatan var hos doktorn och skulle propsa på en remiss till Avesta för sina RLS-ben.

Hon hade klagat och klagat och klagat här på bloggen och i feijjan och så … ja … så blev det dödstyst.

rullgardinen

”Hälsan tiger still”

Skatan gick ut hårt. Läkaren hade inte mer än tagit emot henne förrän han överöstes med krav på en remiss till Avesta sömnlaboratorium och experten där och fick i början inte en syl i vädret.

Det var lika bra att anfalla direkt, tyckte Skatan.

När hon väl lugnade sig och hämtade andan förklarade läkaren stillsamt hur det låg till. Han t o m mötte hennes blick och tog sig tid och det var helt annorlunda än tidigare träffar.

Att komma till Avesta och sova var huvudsakligen till nytta för att kunna ställa en diagnos. Skatans RLS var så tydlig … det finns överhuvudtaget inga tvivel om att hon lider av en svår RLS och då kan de inte göra mer i Avesta än han kan. Skatans läkare är neurolog vilket läkarna i Avesta inte är. Han t o m åker dit och håller föredrag för dem och anses som en av Sveriges bästa neurologer (enligt Skatans husläkare)

Men medicineringen då, frågade Skatan. Kan inte den ställas in på ett bättre sätt när man känner till sömnmönstret.

Nej … men läkaren erkände att han kanske lämnat Skatan lite vind för våg när det gällde just dosering etc. Och nu skulle de gå igenom allt igen.

Ingenting hade ju  hjälpt … snarare stjälpt.

Det var ungefär ett år sedan som hon slutat med Sifrol som då hade hjälpt henne  hur länge som helst … i minst 10 år …  innan den upphörde att verka. Kanske var det läge att prova igen?

Och … simsalabim … ett MIRAKEL skedde redan första natten med Sifrol.

Jösses … vilken lättnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och sen dess … ja, med undantag för natten efter deras kräftskiva då Skatan drack sprit … så har hon sovit hela nätterna och inte känt av benen ett skvatt.

Håll nu tummarna, gott folk, att det håller i sig miiiinst 10 år till.

Så var det med det.

Natten före Midsommaraftonen

ska man ju soooova.

För att kunna vara vaken hela natten på Midsommaraftonen.

Skatan har inte sovit sen halv två  … fast med lite slummer då och då en timme.

Hon  har sett på film, Fjärilen i glaskupan.

Hon har spelat Wordfeud (en omgång för motspelaren sover ju sin ljuva midsommarsömn) … och Quizkampen … och så har hon läst men det är svårare med det när hon inte kan ligga stilla.

Det är förstås Skatans RLS-ben som ställer till det hela … De  har hållit sig lugna ett bra tag nu men nu … plötsligt har de satt sprätt.

Nej, kylkuddarna hjälpte inte så bra … liiite bättre men nej.

Nu går hon Morgonrundan eller … förresten …  eftersom hon nu ändå är  på benen kan hon kanske dricka en kopp kaffe och  läsa tidningen först.

StinaFina sover ju och vill säkert inte väckas.

Natt efter natt efter natt

har Skatan varit sömnlös.

Hon har kanske fått två timmars sömn här och två timmar där.

Främst på morgonkulan.

Till slut var hon så trött så bara någon tittade på henne med bekymrade ögon (Mannen) så brast hon i gråt. Hon grät när hon talade med sin syster i telefon, hon grät när hon inte kunde läsa i sin bok p g a grumliga ögon. Huvudet var som en fotboll full med något tungt men mjukt … ludd … Hon grät när hon låg och försökte sova, när hon satt och försökte koppla av åtminstone, och spela Wordfeud med andra sömnlösa stackare.

Skatan grät och kunde inte sova.

Skatan var helt förbi av trötthet.

Och inte undra på det.

I veckovis har hon nu med allsköns mediciner försökt komma på rätt köl och bli sams med sina rastlösa ben sedan medicinen sedan ca 20 år, Sifrol,  slutat verka. Att hennes ben är rastlösa är det väl ingen som  har undgått att känna till som läser Skatans blogg.

Det har varit Parkinsonsmediciner, plåster, epilepsimediciner, morfinbaserade smärtstillande, sömntabletter förutom magnesium med mera, med mera, med mera.

Och MAT. Skatan har ätit och ätit och ätit för att lugna sig inombords och blivit fetare och fetare och fetare.

Skatan har aldrig tidigare varit speciellt tjock och inte behövt tänka på konsekvenserna (och då menar hon inte de medicinska) av att vara tjock.

Hon hittar inga kläder … om hon inte vill drapera sig i tält förstås …

Fast igår tog hon sig ner till stan och till Sundbergs   och Åsa där hjälpte henneatt hitta en klänning … hon sprang och hämtade nya modeller i en strid ström.

Till slut hittade Skatan en som passade bra … där inte tjocka magen syntes så förskräckligt. Den är jättesnygg men Skatan funderar ändå på att försöka hitta något somrigare … eller vad tycker du? Den här kan hon ju ha vid ett annat tillfälle och året runt. (Klänningen är inte i AIKs färger svart och gult. Det gula fältet i mitten är inte gult som det ser ut  … det är limegrönt)

klänningen

Det är Ida, äldsta barnbarnet som tar studenten och då behöver ju mormor Skatan vara ”välklädd” förstås.

Igår tog sig också Skatan samman och tog i sin desperation kontakt med Avesta Sömnlaboratorium eftersom specialistläkaren här som skulle  kunna remittera henne inte tyckte det var nödvändigt.

– Du vet ju att du inte sover, eller hur. 😦

RLS-specialisten i Avesta trodde inte sina öron och ska nu undersöka om Skatan kan få komma dit utan remiss (det är ju ett annat Landsting gubevars) och betala för sig. Håll tummarna för det ni.

(Det enklaste vore ju om hon kunde få en remiss och  det kan ju hända att hon får det vid sin nästa kontakt med sin läkaren  när hon berättar om sitt ”tilltag”. Vem vet?   🙂 Han kommer kanske att skämmas. )

Ja ja … nu vet ni varför inläggen här i bloggen dyker upp så sporadiskt. Skatan har fullt sjå att hålla sig upprätt och samman och då finns det inte så mycket plats över för annat  😦

Men i natt har alltså Skatan sovit minst fem timmar i sträck utan att vakna och känner direkt att det finns ”hopp om livet”.

Det finns hopp om livet.

Förresten har Skatan en vän som länge tjatat på henne om att hon flackar och far för mycket, att hon borde lugna ner sig och vara mera på hemmaplan.  Att hon stressar och att stress ju aldrig är bra för vare sig det ena eller andra.

Det är nog riktigt på många sätt och vis men det är inte alltid så lätt  att följa hennes råd när Skatan har sina tre barn och sina sex barnbarn på olika platser i Sverige, från Skåne i söder  till Dalarna i norr, sin pappa i Stockholm och att hon älskar att resa förutom det. Hon bara måste åka till varmare trakter (helst Thailand ) och reser dit när det finns en möjlighet undan det värsta vintermörkret. (Skatan vet mycket väl hur bra hon har det, att hon är privilegierad och att det finns massor av människor som inte kan resa hur mycket de än skulle vilja. Hon är verkligen  djupt tacksam  över sitt ”öde”.)

Och så är det det att  vi är alla olika. Det som är bäst för den ena kanske får den andra att ”krypa ur skinnet”. En del är ”hemmakatter” och trivs med det  … en del är flaxande skator och har svårt att tänka sig något annat. Men visst, visst är det så att ibland kan det bli lite för mycket av det goda. Nu har Skatan inget för sig förrän Idas student den 14 juni och ska hålla sig på mattan och ta det lugnt.

Nej, förresten. Det blir en liten sväng  till Stockholm förstås och till pappa för att fira Nationaldagen den 6 juni med pompa och ståt, blåsorkester, tal och vajande flaggor.

Den röda lampan

på taket ni vet … den som stod där som ett landmärke … liksom.

Den där lampan som inte Skatan gillade och ingen här i husen heller men som inte skulle tas bort (trots allas protester)  för den skulle  signalera att det fanns lägenheter till salu.

Den lampan finns inte mer.

Jo, den kanske finns men den gick säkert i kras efter kraschen idag.

Den röda lampanRedan här stod den på svaj efter en stormig natt … 

Skatan satt vid datorn precis under den röda lampan när det hände …

Altanen utanför ”top floor” är (som ni kan se)  deras tak och där var också den röda lampans plats. Skatan satt där  i lugnan ro under altanens golv och deras eget tak och tittade ut över taken och trädtopparna och funderade just  över hur länge den röda lampan skulle stå pall eftersom det blåste halv storm utanför när hon hörde ett brak utan dess like.

– Jaha … så var den lampan släckt, tänkte Skatan nöjd.

Skatan hade blivit bönhörd och Vinden hade tagit sitt … och så var det med det …

Slutet gott allting gott …

PS  .. och ett PS som inte har ett dugg med den röda lampan att göra: Skatan vill bara be  de högre makterna att också  bli bönhörd om en lugn natt med djup härlig sömn  efter alla  helvetesnätter med de rastlösa benen  …

Så här skrev Skatan i natten som var på FaceBook:

Nu har jag haft de där plåstren mot RLS i tre nätter och klättrar fortfarande på väggarna, är så trött så jag grinar och har fortfarande ett eksem på ena armen som kliar när inte benen hoppar. Jag gör allt för att inte ”tänka på det” men jösses … jag vet ta mig sjutton inte vad jag ska ta mig tilllllll Att jag skriver här är bara för att få klaga … någonstans. Stackars StinaFIna tror jag blivit galen som hoppar upp och ner ur sängen och i sängen … Mannen är i Österrike så att jag hoppar omkring stör åtminstone inte honom ….Nej … upp och hoppa nu … så kanske du får sova framåt småtimmarna …

Och jag som inte skulle klaga … *suck*

 

Och så var det med det …

Jämmerdalen

Skatan HADE tänkt blogga ikväll men de satans benen gör att hon inte kan sitta still … inte fundera … överhuvudtaget inte fungera.

Herre min je …

Det var längesen hon reflekterade och tänkte till.

Hon har mest återgivit vad hon gjort, lagt ut lite bilder.

That´s it.

På onsdag ska hon i alla fall till den där neurologen igen och får väl krypa till korset och prova den där hemska epilepsimedicinen med alla sina förskräckliga biverkningar.

Just nu har hon bara en biverkning … förutom att medicinen fungerar dåligt … och det är nässelfeber och klåda. Så hon har rivit sönder armarna totalt …

Skatan vet ju att det brukar bli så här om kvällarna … vaffö vaffö vaffö bloggar hon inte på morgnarna istället som hon gjorde förr.

Säj det … säj det…

Nu har hon klagat färdigt för i kväll.

Nej … det var en sak till.

blc3a5tt.jpg

 

Det förbaskade WordPress och temat Skatan har fungerar inte som det ska. Helst vill hon ha en färg som bakgrund men vad hon än väljer för färg så blir det vitt vitt vitt …

Så hon fick  lägga en bild som bakgrund istället … en bild som är huvudsakligen blå.

Det går väl an … men hon VILL ju kunna lägga ut en färg som bakgrund …så … vad är det för feeeeel!

Slutklämt

Det är bara det att Skatan förvandlas … som Dr Jekyll till Mr Hyde  och vise versa … och stundtals  BLIR sin åkomma … sina förbannade rastlösa spiror … om RLS:et är tillräckligt envist och inte vill ge tappt.

Då känns det som en lättnad att skriva av sig, kräkas ur sig eländet  … eller på annat sätt göra sig av med det.

Skatan och hennes Kina-docka på varsin potta … 

Men i stort sett håller Skatan med Lilla Blå … det är en himla massa jämmer och elände  som twittras eller  ventileras på bloggar, i FB … och … you name it.

Vi är ena veklingar, vi vikingar.

Allt vad man känner och skriver ner och ältar behöööver man ju inte producera, lägga ut, ventilera.

Det brukar hjälpa med att  få det på pränt bara …

Detta blir således Skatans slutkläm i frågan … den står ju henne själv långt upp i halsen.  😦

Hon fick ingen remiss till sömnlabbet …

RLS är en kronisk åkomma … kan bara bli sämre …   WHOAAAAHHAAA HAAA 🙂  … så vad ska hon i Avesta och göra. Sova där för att konstatera att hennes sömn störs av krypningar  i bena … eller rena skutt rätt upp i luften … PLM eller periodic limb movements … och att det är som det är.

Dessa bokstavskombinationer …

Istället ska Skatan prova att få lindring genom att byta ut Parkinson-medicinen  till en epilepsi-dito  . .. 🙂

Väl hemkommen grät hon …

Skatan är ju gubevars och till råga på allt en HSP … (Highly Sensitive Person).

Tre bokstavskombinationer avklarade  … i en enda kläm.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fääärdig!

RLS i repris

… och värre än på länge.

Men det vaaar  längesen.

Ända sedan hon talade med läkaren i Avesta som ställde om hennes medicinering med Sifrol har det varit ganska lugnt: en tablett ska tas vid femtiden i förebyggande syfte och en tablett ungefär en timme innan hon ska sova. Tidigare hade hon tagit fler än hon behövde eftersom ingen läkare hade kunna hjälpa henne med doseringen  utan hon hade självmedicinerat  … ”typ”…

Och det hade gjort ont värre …

Lagom är bäst *

Skatan somnade inte förrän framåt halvfemtiden … sista gången hon kollade klockan var den just halv fem. Sedan fick hon en kort slummer fram till halvåtta då dagen började.

Hon kan ju inte ens sova ut på morgonen … hur trött hon än är. 😦     😦     😦

Skatan förstod att något var i görningen redan hos Linnea på akupunkturen där det började krypa i hennes ben. Då var klockan inte ens fyra på eftermiddagen.

Det är inte lätt ska ni veta att ligga stilla trots alla nålar instuckna i benen när RLS slår till.  Men Skatan tröstar sig med att på fredag har hon fått tid hos neurologen för att där få en remiss till Avesta och sömnlaboratoriet …

Då måste det bli ordning och reda och äntligen braaa … eller åtminstone bättre … bäst.

Det värsta är att Skatan går till Linnea den här gången för att få hjälp att gå ner i vikt !!!

När RLS-krypningarna kryper på  kan Skatan helt enkelt inte  mostå utan  måste ÄTA något något, stoppa något i mun, tugga och svälja.

Hon går till kylskåp och skåp och proppar i sig det som finns hemma … ja, ALLT ätbart … helst väldigt kolhydratrikt … socker, socker, socker. ( När hon kommer till Avesta ska hon fråga om det här starka behovet efter socker … det är ett som är säkert …  sambandet liksom … och varför att det lugnar och hjälper .  😦 )

Men så är det. Skatan bara måste äta  … annars blir hon totalt heltokig …

Hon får nog ta och avbryta sin bantningsakupunktur  tills hon kommit tillrätta med sin RLS och fått råd av ”experterna” där i Avesta.

Skatan får nog lugna sig ett tag … det som haaar så svårt att göra …  och ta en sak i sänder … utan att för den skull lägga av med att försöka äta mindre och röra sig mer etc etc etc …

Hon får  vänta med nålarna.

Nu är ni väl trötta på Skatans jämmer … men det känns så sköööönt att lassa ur sig och klaga lite  här på bloggen ska ni veta.

Det lättar … 🙂

Robert Louis Stevenson, Dr Jekyll och Mr Hydes skapare 

* För ett bra tag sedan fick Skatan en fråga om medicinering av en kvinna som skulle börja använda Adartrel … tror jag … efter att ha använt Sifrol och ville veta lite om hur många etc och när tabletterna skulle intas … tror jag … och frågade om min erfarenhet. Det var så länge sedan jag använde Adartrel så det kommer jag inte ihåg och jag har … som sagt … tidigare provat mig fram till vad jag trodde var lämplig dos. Men man ska INTE ta för många om besvären tilltar … har Skatan förstått … utan i stället prova att ta dem vid andra tider, uppdelade på annat sätt och tja … försöka tala med någon som KAN det här.

Helvetet från benen

har bara  fortsatt och fortsatt och blivit etter värre  och Skatan håller på att bli verkligen tokig. Nu har rastlösheten krupit uppåt och det kryper och härjar i armarna också.

Är det inte det ena så är det det andra …

Trots fantastisk behandling av DansBritt och Maja.

Nu var goda råd dyra om inte Skatan skulle flaxa iväg och göra något oförlåtligt, oåterkalleligt … som att hugga av sig sina bråkiga lemmar.  Till exempel. Så … Skatan ringde till  Kinesen som tyckte att Skatan skulle tala med hans fru, Linnea, som är utbildad kinesisk läkare och en fena på akupunktur.

Skatans gube, Mannen,  som är en mycket skeptisk man … skeptisk mot allehanda alternativa behandlingar, naturmediciner etc etc blir smärtbehandlad med akupunktur av henne och har fått påhejarrop från etablissemanget, de skolade läkarna, smärtläkarexperterna  … så då förstår ni.

Det är lugnt.

Hon kan sina saker.

När Skatan berättade för Linnea om den behandling hon fått av sina vänner med de magiska händerna, DansBritt och Maja, sa Linnea att det inte är så ovanligt med sådana reaktioner som Skatan fick och beskrev ingående varför …

Allt handlar om balans …

När man sätter igång med massage eller annan helande behandling försöker kroppen återställa en balans som är på svaj. Då kan det hända … och det är ganska vanligt … att det blir värre innan det blir bättre … Kroppen trilskas lite … vill inte vara med på noterna. Och så bad Linnea Skatan att noga ge akt på hur hon reagerar den här gången, anteckna och komma ihåg … hon satte många nålar i huvudet på Skatan, ska ni veta  … OCH på benen … OCH på armarna. Men utan att slå på strömmen 🙂 … Nu ska behandlingen långsamt anpassas så besvären verkligen försvinner, sa Linnea …

Skatan skulle ta sin tablett i god tid innan besvären BRUKAR sätta igång men hann inte riktigt med utan pirret hade redan börjat när hon intog kvällens första … Nästa tabeltt skall hon ta två timmar … cirka … före sängläge sedan. Det gjorde Skatan också mycket riktigt.

MEN …

Skatan kände att hon inte skulle orka med en usel sprattlande natt till så hon slängde i sig en sömntablett som hon hittat bland gömmorna också … och somnade … och sov som en stock … HELA NATTEN.

Men I KVÄLL  ska Skatan skippa sömntabletten så hon får se ” på riktigt ” … och på torsdag ska hon till Kinesen igen … ja, till den kvinnliga halvan av kinesparet … yin …

Det ska bli spännande. Då ska Linnea ha med sig en bild på hur det ser ut därinne i hjärnan och sambandet med krypandet i benen … och hur balansen ska kunna återställas. Och i morgon … i morgon ringer Skatans husdoktor och berättar om remissen … om hur det går med den. Men förr eller senare … på ett eller annat sätt … SKA Skatan  komma till och få bli undersökt  för sina ”restless legs” och sova i Avesta … Kosta vad det kosta vill …

Så står det till idag

Skatan har ett gigantiskt skavsår på ena hälen … har sovit två timmar i natt och tja … känner sig lite slak …

Mannen fick gå Morgonrundan.

Denna hennes status meddelas endast här … och på FB förstås.

Det gigantiska skavsåret dolt av ett gigantiskt plåster …  Skatan hade inga Compeed hemma 😦 

Men hon gör som Thorsten Flinck.

Hon reser sig igen …

Ljuset i tunnel

Nu kan Skatan se ljuset i tunnel … både bokstavligt och bildligt.

Varje morgon … eller åtminstone varannan … går StinaFina och Skatan under motorvägen i en tunnel som leder dem till sin Morgonrundaskog. Ibland har det varit riktigt besvärligt med mycket vatten så de ar fått vända om. Men nu har våren kommit på riktigt och  nu är all snö och is borta både från tunneln och från skogen ovanför så de kommer både  torrskodda och -tassiga igenom.

Och det är ljust så att de ser andra sidan som om det vore mitt på dagen.

I morse gick Skatan och StinaFina ovanligt tidigt genom tunneln och det gick alldeles utmärkt. Ljuset var dagsljus redan vid halv sjutiden.  Skatan var tidigt på benen eftersom hon hade en tid på Vårdcentralen för att be sin doktor om en remiss till Avesta Sömnlaboratorium. Äntligen har hon fått kontakt med experter på RLS och äntligen börjar det röra på sig. Läkaren i Avesta tyckte Skatan skulle komma och sova där en natt så de fick undersöka hennes ben lite ordentligare.

Men men … det är inte så bara. Det krävs  en remiss när det är olika landsting.

Och det var inte så bara att få en remiss heller … visade det sig.

Skatans läkare ska göra sitt bästa men först måste han fråga Vårdvalsmyndigheten om det går an att en vanlig distriktsläkare ställer ut en remiss. Kanske måste först en remiss skickas till Neurologen här i Nyköping som i sin tur gör en bedömning och skickar en remiss vidare till Avesta.

Hur som helst … nu är saker och ting på G … och har Skatan väntat så här länge kan hon vänta lite till. Hon passade på att ta ett järnvärde också … HB OCH Ferritin . Skatan har tagit HB-prover förut men inte Ferritin som har ett ganska brett spann (10 – 200, tror Skatan)  över vad som är normalt. Men 10 duger inte  för RLS-lidande personer. De bör ha ett värde på  minst 45-50 för att det ska vara ”bra”.

Det är mycket med det jordiska …

Järnvärdet får Skatan besked om redan nästa vecka.

Nu önskar hon er alla en fin fredagskväll, lördag och söndag osv osv …  Ha det fint för det ska hon, Mannen och StinaFina ha i lugnan ro.

RLS

… är helvetet på jorden. KlockAn är snart fyra och Skatan har inte sovit en blund. Hon har läst , stretchat , Wordfeud-spelat klart , försökt sova … och börjat om …
<del

INgenting hjälper ju …

Och hon drack inte ens kaffe igårkväll

20120314-035351.jpg

20120314-035439.jpg

PLMD

Inte nog med att Skatans RLS-ben  kryper och stör henne när hon skall till att somna.

Nu hoppar benen högt … ja, hela kroppen rister som om hon fått upprepade stötar och det är dj-ligt obehagligt kan hon intyga   …

Skatan vaknade med ett ryck  redan efter knappt fyra timmars sömn av PLMD … (dessa bokstavskombinationer ! ) … Periodic Limb Movement Disorder.

Är det inte det ena så är det det andra …

Det är aldrig någon  mening att ligga kvar där i sängen för Skatan … ligga kvar där och vända och vrida på sig.

Nej, upp och hoppa, ta en Sifrol till och invänta dess verkan. Kanske kanske kan hon få lite mer sömn innan Morgonrundan med StinaFina pockar på …

Sifrolen och ”Farbror Stark ” och Allan Edwalls lugna stämma kan kanske få henne att komma till ro innan det är dags att vakna på riktigt …

Om inte … får hon väl sjunga Trollmors visa  för sig själv. Som hon gjorde för Alice hundrasjuttioåtta gånger  … Det borde göra susen … om inte …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Bäst att smida medan järnet är varmt

och huset ännu sover här i Borlänge.

Sen blir det andra bullar, har Skatan på känn och ingen bloggtid till övers.

Skatan, Mannen och StinaFina anlände till Borlänge och Sonen, Pa och Alice vid halvåttatiden igårkväll efter en svängom i Stockholm hos pappa och Stora E och en timmes krypkörning  i rusningstrafiken på avtagsvägen mot Rotebro mot E18 och lite snabbare vidare färd till Enköping-Sala-Avesta-Hedemora-Säter och Borlänge.

Snigelfart.

Mannen hade varit uppe i storstan dagen innan för att tömma och stänga pappas bankfack. Det var bara det att alla nycklar som han hittade hos pappa inte passade. Han hade farit som en skottspole med tunnelbanan mellan Hornstull och T-centralen och SEB på Sergels torg med en stor tom väska  i högsta hugg och några nycklar som han hittat hos pappa efter att ha provat  den första som han fått och som inte gjort det.  Ingen av de andra hade passat heller. Väl hemma i Nyköping hittade han en nyckel som han trodde var hans egen reserv  men inte visste säkert om det var så … så Mannen tog en chansning och de åkte upp till Borlänge via Stockholm för att prova denna sista. Skatan och StinaFina fick hänga med bäst de ville.

Och den passade.

Så nu sitter pappa i godan ro  och läser en bok som fanns där i bankfacket, en bok från 1700-talet om sitt älskade Göteborg.

Efter denna sväng  blev det en till till Stora E för att hämta ett fantastiskt emaljerat cafébord, signerat Gun Britt Lawurn. Det är gult med en blomma i vitt och det är Sonen och Pa som skulle få det. Stora E är i full fart nämligen att dela ut sitt ”samlade liv” medan hon lever … som hon brukar säga. Och brorsbarnen säger förstås inte nej därtill 🙂

Medan pappa läste i sin gamla bok hade Mannen och Skatan och StinaFina   sällskap av Lee Child och  Reacher och  Inget att förlora. Magnus Roosmans mörka stämma fyllde bilen så det gick ingen nöd på dom heller egentligen.

Det var bara de förbaskade RLS-benen som störde den lugna färden. Skatans ben förstås var det som hade börjat krångla. Som hon måste vifta med och hoppa med och  skaka och i Hedemora stod  inte Mannen ut längre … inte Skatan heller för den delen …  utan bilen fick stanna och Skatan fick leta rätt på sin medicin.

Väl framme blev de varmt mottagna förstås av en skuttande sötnos, Alice, en tjockis, Pa och så Sonen förstås och en fantastisk soppa med grönsaker, frikadeller och dumplings, som Pa hade lagat.

Alice (Foto: Sonen eller Pa)

De åt och pratade och sedan, ja sedan stöp de alla i säng och nu nu passar Skatan på innan huset vaknar …

Pa skall ha muntligt förhör på svenskan, Sonen jobba och farmor och farfar skall umgås med sitt … än så länge  … yngsta barnbarn.

Men först Morgonrundan med StinaFina …

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Man skall inte klaga … sägs det

Men varför skall man inte det. Va ???

När allt går åt helv-e … och Skatan själv på knäna …

Så här är det …

Påsken är snart slut för i år  … det är bara några timmar kvar av den  och den har varit helt sanslös.

Rolig, underhållande, solig, varm, stökig, bökig och väldigt intensiv … om Skatan säger så.

Det brukar ju bli så med så mycket folk och barn och hundar och …full rulle …

Ja, ni har kanske märkt att Skatan varit mer än vanligt frånvarande både hos er och här med bara ett fjuttigt eget litet inlägg 😦 …

Och vädret … ja, vädret det har ju också varit helt sanslöst … sommar har det varit … i alla fall nästan sommar.

Men igår blev det dags för uppbrott.

Det var egentligen inte meningen men Sonen som vi trodde skulle ha kunnat köra hem sin bil själv … kunde inte det med sitt nyopererade öga. Han såg dubbelt och det ääär ju cirka 70 mil från Yngsjö till Borlänge … så … ja … vi åkte hem en dag tidigare.

Mannen körde Sonen och StinaFina  i vår bil och Skatan, Pa och Alice åkte i Sonens.

Det var skitjobbigt.

När vi väl var framme i Borlänge cirka klockan 10 på kvällen upptäckte Skatan att hon glömt sin kamera på MacDonalds i Ludvika (drygt fem mil från Borlänge). Det var bara att sätta sig i bilen igen och åka 10 mil extra … 😦

Hon flaxade inte glatt med några vingar då inte …

Vid midnatt ungefär var Skatan hemma igen och skulle till att somna men … ja, ni har det väl redan på känn, ni som känner mig   … RLS-benen sprätte och hade sig som aldrig den … Det var väl det myckna stillasittandet hela dagen. Först framåt halv fyra på morgonen somnade Skatan och väcktes halv sju av Alices glada joller … med ryggskott !!!

Mannen fick köra bilen hem till Nyköping idag … tre och en halv timme … och Skatan är alldeles sluuut.

I morgon skall hon till Stockholm … måste hon … och då … då visade det sig som om inte prövningarna redan var nog … att tågbiljetterna till klockan-åtta-tåget var slutsålda !!! … slut !!!. Nu måste hon åka med sjutåget ..

Så … visst måste väl Skatan få klaga ?

Det tog ju aldrig slut på eländet …
Men som sagt … det vaaar en härlig påsk!

RLS och konsekvenserna

Om man sprattlar som en bångstyrig  baby … får man inte ligga kvar i dubbelsängen.

Då hamnar man hääär:

Skatan säger bara RLS

Nattens konsekvens: ischias

Nu skall Skatan gå och smörja in Kinesens liniment …

Solen skiner … Morgonrundan och StinaFina väntar …

Ha en bra dag!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

 

Skatan ääär hemma igen

… kroppsligen men inte i anden. Hon har liksom inte hunnit ifatt sig själv, är en aning eftersemesterdeppad … och trött trött trött.

Natten innan hemresan sov hon en (1 ) timme, och natten dessförinnan tre (3 ) timmar och på flyget hade hon RLS hälften av tiden i luften … sex (6 ) timmar och sov ingenting. Så när de väntade på anslutningsflyget i Berlin var hon mer död än levande.

Varför blev det så, kan man fråga sig. Jomenvisst. Skatan hade förstås räknat fel så tabletterna som håller benen i schack tog slut, räckte inte tiden ut …

Så hon får faktiskt skylla sig själv.

Och Ida var ledsen att åka hem från sin semesterförälskelse …

Paparazzin Skatan var framme med kameran förstås …

Så det  var deppigt värre när vi steg av planet på Arlanda och mötte minus sju (7) graders kyla i luften  i våra tunna tröjor.

Som väl var mötte Mannen upp med vår vinterkläder. Och som väl var har vi  automatkoppling på vår nya bil så han kunde köra den …

Nu måste Skatan hitta sig själv igen och komma tillbaka till verkligheten.

I morgon bitti klockan sex landar Sonen. Pa och Alice och vi åker upp med deras bil så de kan sätta sig och åka direkt hem till Borlänge. Mannen kör vår och Skatan deras så vi har något att åka hem i vi också. 🙂

De har varit borta i fyra månader så vilken chock det måste bli för lilla Alice … med kylan och språket. Hon har hunnit bli en riktig liten thailändska under den här tiden.

På torsdag skall vi lämna in bilen för den blev krockad redan efter två veckor i vår ägo. Som tur var inte vårt fel men ändå … så himla trist …

Vi får en lånebil.

Skatans tankar i  bloggen har svårt att komma igen … känns det som. Bara idag har har hon suttit med sina alla fotografier och försökt få någon ordning … men allt tar ju sån tiiid !!!

Hav tålamod. Snart är Skatan tillbaka i sina vanliga gängor och rytm igen.

”Det är måååndag morgon

… och mitt huvud känns så tungt.”

Det kan faktiskt vara måndag morgon också i härliga soliga Thaiiland.

Av många orsaker.

Dels för att det faktiskt ääär måndag morgon, men dels också för att huvudet känns en aning tungt efter för många Singha igår på Oodies och för att inte ens här på semestern låter Skatans ”rastlösa” ben henne vara ifred.

Och så hörde Skatan ett omisskännligt ljud när hon slog upp sina ljusgrågröntmelerade …

Regnet det bara öser ner

Och då finns det inte mycket att göra … annat än att hålla humöret uppe och umgås … leka med underbara, skojiga Alice … spela lite kort … tja,  låta solbrännan lägga sig och kanske sova lite extra länge … somna om och sova lite extra länge.

Frukosten serveras ända till klockan tolv … 🙂

Men nu vill först Sonen ha sin dator tillbaka för att titta på något hockeyresultat … eller nåt.

Ses!

Skatan skall bli elektrifierad

… på måndag.

Genom el-akupunktur på knoppen …

Det är Kinesens fru. Linnea,  som skall perforera hjässan på Skatan med akupunkturnålar och ansluta el därtill som skall stimulera vissa utvalda punkter och … förhoppningsvis … kunna lindra Skatans RLS-ben.

Fan tro´t … tänker nog många, Men si  Skatan gör som Fan  … tror på det.

Det är åtminstone värt ett försök.

Vad gör Skatan inte för att slippa RLS- el-ändet   🙂

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

StinaFina är hemma igen …

Topic 14# Why did you start a blog/Varför startade du en blogg?

Varför i hela fridens namn skall Skatan skriva om varför hon startade sin blogg … nu när StinaFina ligger som en liten varm korv bredvid henne, mätt, nöjd … men något fundersamt, misstänksam, tror Skatan. Hon är nog inte riktigt säker på att hon får ”stanna” kvar härhemma …

Varför tänker Skatan skriva om varför hon startade sin blogg just nu.

Nu när alla vill  höra hur StinaFina mår

Så här är det.

Hon passar på … att berätta om en mycket bra anledning varför hon började blogga. En anledning som hon inte nämnt tidigare men som hon  plötsligt kom på i den här vevan.

Det är det här … allt det  som Skatan  har fått uppleva den gångna veckan  som också gör det så fantastiskt att blogga.

Allt som Skatan och StinaFina fått ta emot  genom bloggen.

All omtanke, alla hållna tummar och tassar, all medkänsla. Tänk ändå  att Skatan hade så många  bloggvänner som brydde sig om, fanns där, stod där, tog emot henne  … och värmde henne när det blåste kallt …

Inte bara finns där när livet leker.

Om ni visste vad jag är ”gla´ i ”  er alla.

Massor av tack … tusen tack …

Berg- och dalbanedag och StinaFinas hemkomst

Klockan fem i morse ungefär somnade Skatan … hon hade vridit och vänt sig, läst och somnat, vaknat med ett ryck … RLS i sin värsta form …  inte en gång utan oräkneliga gånger. Trots att hon spädde på med tabletter som hon redan börjat dra ner på … Alla tankar som hela tiden fanns där förstås och snodde runt inne i huvudet på henne bidrog nog också en del …

– Hur hade hon det egentligen Skatans älskade lilla StinaFina.

Skatan skulle vara hos Kinesen vid niotiden men då sov hon djupt … vaknade … och ringde återbud … Johannes försökte få till en tid senare under dagen men det orkade inte Skatan … och så var det ju det här med StinaFina.

– Att de aldrig ringer … då får hon väl inte komma hem idag heller, tänkte Skatan. De hade ju sagt att de skulle ringa tidigt om det var fråga om hemgång.

Strax före tolv kom samtalet.

– Ville Skatan ha hem sin StinaFina?

Åhh … om ni bara visste vilken känsla … Skatan samlade ihop papper och koppel och formligen slängde sig i bilen och for iväg de tio milen norrut.

Och kom en timme för tidigt.

Men det gick bra.

Hur blev det då … MÖTET … efter så lång tid.

Tårarna rann förstås på den sentimentala Skatan och StinaFina gnydde en aning men var inte så översvallande glad och lycklig som hon brukade vara när de varit åtskilda … Djurskötaren sa att många hundar inte ”släppte på” förrän de visste att de fick följa med hem igen.

På hemvägen låg StinaFina  i sitt säkerhetsbälte på sin egen röda filt och sov lugnt och skönt. Skatan svänga om till Apoteket för att köpa medicin  för StinaFina är  ju inte helt återställd  och frisk ännu.

Det tar sin lilla tid …

Nu är det medicinering, dietmat 5- 6 gånger om dagen (dag 1-3  75 % av dagsbehovet,  dag 4-6 öka till 100 % men fortfarande ofta, dag 7 -> dagsbehovet men nu 2-3 ggr / dag). Hon skall ha  sparsamt med motion … i början bara toalett-rundor. Och kopplad måste hon vara .. för hon skall ta det lugnt. Vissa prover återstår att få svar på … och Skatan blir kontaktad i nästa vecka  t ex om ett prov på bukspottkörteln.

Här hemma blir det alltså sjukstuga en tid framöver … Ganska jobbigt … men det är det värt. Att ha StinaFina hemma hos sig igen … att ha henne där bredvid sig i sängen som en liten värmedyna tryckt mot korsryggen …

I natt kommer Skatan sova gott  …

– Skall vi slå vad?

StinaFina är ju hemma.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,