… har man ändan bak.
Skatan är en ältare av rang … hon ältar och ältar när hon blivit sårad, missförstådd … avsiktligt eller oavsiktligt … när hon inte förstår … och när hon slutligen inser … när hon inser att det faktiskt finns människor som inte VILL förstå … som andas och lever på att inte försöka förstå, leva sig in i … som har sin livsluft i dom- och vi-känslorna, det är du- och jag … och aldrig mötas vi två …
Och Skatan får erkänna sig besegrad, överbevisad att det är så det är … aldrig mötas vi två på riktigt … på djupet … vi kan aldrig riktigt, riktigt sätta oss in i någon annans känslor och upplevelser … om vi inte själva varit där … eller nästan där.
Men vi kan väl ändå försöka …med lite god vilja … tycker man …
Dom son inte är likadana. Dom som inte kommit fram till samma livsval är ju ett otäckt hot, för tänk om de har rätt, bäst att genast övertyga sig själv om att de har FEL. Och sedan, när man är på det humöret, också försöka övertyga dem.
Fotbollslag, musiksmak, adress, klädval eller sexuella preferenser. För att inte tala om den politiska ståndpunkten, där är det ju i regel självklart att de som räknar världen i en annan slags matematik än en själv, är fullständigt ute och cyklar.
Cyklister alltså.
Fy.
Så Skatan ÄLTAR och ältar … som hon alltid gjort.
Nu sist
träffades Skatan av ett knytnävsslag mitt i solar plexus … helt oväntat … och helt oförskyllt …
Hon träffade någon annans ”ömma punkt” när hon tyckte att ett skämt där en ”fejkad” rullstolsburen var inblandad inte var roligt, var förnedrande och hemskt … och frågade sig i en kommentar hur en ”riktig” rullstolsburen … skulle uppfatta skämtet.
Det skulle hon aldrig ha gjort … försökt tänka sig in i … och frågat sig.
Skatan fick veta att det kunde hon inte ha den blekaste aning om. Av ”en ”riktig” rullstolsburen”. Skatan var inte vatten värd som försökte tänka sig in i det … hon var både trångsynt och fördomsfull.
Fördomsfull?
Ja … kanske det. Det kan vi alla råka ut för att vara … genom våra begränsade erfarenheter … men trångsynt …
Som Skatan har ältat … och ältat … och slutligen resignerat. Men med sorg i hjärtat …
Aldrig mötas vi två …
Hur kunde Skatan dra alla rullstolsburna över en kam?
Det gör hon väl i och för sig inte med de orden heller.
En är inte alla vad Skatan vet … men Skatan får egentligen inte försöka tänka sig in i en rullstolsburens tankevärld och känslor överhuvudtaget eftersom hon ju inte själv är det på riktigt … enligt det här resonemanget.
Och var skall vi sluta då?
Om inte den ”goda viljan” finns och man hänger upp sig på ord utan att försöka förstå meningen bakom det sagda … vare sig man håller med eller inte.
Vad kan då Skatan och vi alla då skriva om, tycka om, tänka om, ta ställning till …
överhuvudtaget …
Va?
Nästan ingenting med vår begränsade erfarenhet … vår egen individuella bakgrund och vårt eget livs erfarenheter och historia.
Nästan ingenting
… ältar Skatan … ältar och ältar …
PS Jag vet i sjutton vad som hänt med min redigerare här på WP … det klumpar ihop sig … styckena vill inte stå där fria och egna utan … tja, har klumpat ihop sig och jag kan ”inte skilja dem åt” … Hoppas det blir läsbart i alla fall …
58.757865
16.992402