är död men lever i sina böcker förstås och eftermälen.

Skatan måste bara tipsa om en runa som skrevs igår. Hon fick tips om den av Yvonne Domeij, som kommenterade här hos Skatan och som också har skrivit en betraktelse över vad Kerstin Thorvall betytt. Mycket personligt och med en helhet i betraktelsen som Skatan kanske inte lyckades med  …

Yvonne Domeij tipsade  om vad Nina Lekander skrivit om Kerstin Thorvall i Expressen.

http://www.expressen.se/kultur/1.1948034/kerstin-thorvall-one-of-a-kind

Den betraktelsen bara måste ni läsa.

Nina Lekander jämför här t ex  hur Kerstin Thorvalls böcker togs emot och jämför med hur samtida författare (manliga förstås) togs emot. Ett tag flydde hon till och med fältet  av all nedgörande kritik.

””Kjolen åker upp och ner, upp och ner. Säga vad man vill om Kerstin Thorvall, på latsidan ligger hon inte”, skrev denna tidnings legendariske kritiker Björn Nilsson. I Aftonbladet satiriserades hon av Rolf Börjlind, droppen som sägs ha fått henne att lämna hemlandets bägare för Frankrike i hela fem år. (Samma kritiker tokhyllade den hälften så gamla Lundell, minst lika sedeslös och mycket mer sexuellt explicit.)

Thorvall själv förklarade förvandlingen från duktig till stygg flicka genom en försenad trotsålder, pågående mellan 23 till 50 års ålder. Frågan är om den inte fortsatte ännu längre:” (Nina Lekander)

Nina Lekander sätter våra ögon på att det faktiskt finns mycket kvar  att göra för kvinnliga författare. Ja, att helt enkelt … och det är verkligen inte så enkelt … fortsätta att skriva om ”det mest förbjudna”  och ta plats.

Ta mycket mycket större plats.

Foto: Kenneth Jonasson

I Svenska Dagbladet läste Skatan att Kerstin Thorvall gått bort .

Boken till dig (1959) fick Skatan som tonåring och hon älskade den.

Vi var ju liksom de ”första” tonåringarna, vi 40-talister.

(Foto: Christian Evers)

”Det som gjorde ”Boken till dig”    så sensationell när den gavs ut, var att den inte bara tog upp kläder och utseende, utan även tog upp andlighet och relationer ur tonåringens perspektiv.” (Challe Lundholm i Aftonbladet)

Och eftersom Boken till dig just tog upp ”skämmiga” saker läste Skatan den lite i smyg. Gömde undan den som en dagbok. Ville framförallt inte att pappa eller lillebror (3 år yngre) skulle se när hon läste den.

Och Kerstin Thorvalls egna teckningar i den … var för Skatan så avundsvärda. Kommer hon inte ihåg alldeles fel så försökte hon härma stilen …  linjerna när hon tecknade själv.

Provokationerna  … som vissa böcker uppfattades som eftersom  Kerstin Thorvall där skrev så  ”utlevande” om kvinnor som inte var bekväma i sina roller … skrev om kvinnor så att vi kände igen oss lite till mans …  vi som inte ”vuxit i” våra vuxna kroppar och eller riktigt ville veta av vad som förväntades av oss av allvar och ansvarstagande, vi barnsliga  … som ständigt var i puberteten …  om ”tantblivandet”  och kvinnligt åldrande …

Om det sexuella …

Så när Skatan läste ”Det mest förbjudna” … kändes också det lite ”skämmigt” … inför Mannen och barnen … att en hustru och en mor läste ”sånt” …

Och så Berättelsen om Signe … de tre självbiografiska böckerna i en tjock en: När man skjuter arbetare … , I skuggan av oron, Från Signe till Alberte – kärleksfullt och förtvivlat. Från  prologen citerar Skatan:

””Och hur skulle du vilja ha det då?” frågade psykologen.

”Jag skulle vilja vara en äldre, något alkoholiserad kvinnlig författare på 1920-talet. Engelskspråkig. Jag skulle ha några rejäla säljframgångar bakom mig, vara ogift eller frånskild och utan barn. Jag skulle bo på hotell, inte då och då, utan permanent … Jag skulle bo på det här hotellet år efter år, bli alltmer krävande och egocentrisk, röka turkiska cigaretter och bära turban. …

… Jag skulle vara både ung och gammal, överklass och underklass, sprungen ur enkla förhållanden, nu rik och berömd …Varken fågel eller fisk, människa och omänniska, på andra sidan passionernas tyranni …” osv  osv  i samma stil …

Trots att Skatan tycker att familjen är det viktigaste i sitt liv och inte skulle tänka sig att kunna leva utan den …. även nu sedan barnen blivit vuxna och flugit ur boet …finns det ändå en del av henne som kan känna den där längtan efter frihet och oberoende och ett eget egoistiskt, egocentriskt liv kan kännas lockande … i dagdrömmar och ”tänk-om-livet-hade-tagit-en-annan-vändning-just-där-eller-där”-tankar och funderingar.

Ja, Kerstin Thorvall var en författare som betydde en hel del för Skatan … och nu har också hon gått ur tiden.

Men Skatan har en bok kvar att läsa. Upptäckten. Och det ser hon fram emot.

”Men Kerstin Thorvall faller inte till föga. Hon befinner sig i trotsåldern även i den sista åldern. ”Någon måste ju rapportera från fronten” har hon sagt.

– Upptäckten är en förteckning över vad man kan komma att missa när man levt sitt liv på tvärsen. Den sätter fingret på en akut ensamhet och nedtecknar metodiskt kroppens förfall. Kerstin Thorvall är så fruktansvärt motvals. Hon vill inte vara uppbygglig och konstruktiv.” (Anna Sahlén)