”Låt oss inte försöka ta reda på vem som hade rätt eller fel, utan försona oss!” (Påven Johannes XXIII)
Redan en timme före utsatt tid åkte vi till kyrkan i Åhus rädda för att inte få bra platser. Tre var reserverade för familjen. Men vi var ju några fler …
När vi trädde in möttes vi av budskapet om vad för slags konfirmation som komma skulle …
En gudstjänst för taizékonfirmander …
Kyrksalen var klädd i oranga draperingar och många många ljus precis som i Försoningskyrkan i Taizé …
Försoningskyrkan i Taizé
Åhus kyrka
Innan konfirmanderna kom in och satte sig välkomnade oss prästen och förklarade lite om vad som skiljde den här gudstjänsten mot andra i svenska kyrkan.
Delaktigheten.
Musiken.
Tystnaden.
Hela gudstjänsten var uppbyggd omkring musiken, korta psalmer … ibland bestående av bara ett ord som inledningspsalmen:
Hal-le-lu–ja …
som sjöngs om och om och om och om igen.
En meditativ känsla och stämning väcktes inom en … åtminstone inom mig …
Och så Tystnaden …
I Taizé hade konfirmanderna fått sitta tysta tillsammans med tusentals andra (3000 tror jag) i hela tio minuter åt gången. De berättade om den ”häftiga” känslan att sitta tyst tillsammans med så många …
Vi försökte sitta tysta i tre minuter … och det gick faktiskt riktigt bra. Jag koncentrerade mig på min andning och slöt ögonen och kom in i den ”där känslan” … Men det krävs ju övning och åter övning …
Idas tar plats …
Konfirmanderna vända mot altaret
Efter Halleluja och The kingdom of God eller Guds rike är fred, de här korta repetetiva psalmerna, bad vi Inledningsbönen. Den hade skrivits av konfirmanderna själva liksom de flesta som följde. Inte Fader vår förstås eller Vår Fader som den bönen ju heter nu för tiden …
Överhuvudtaget var det en gudstjänst där vi alla var delaktiga .
Hela tiden.
Innan själva mässan ( nattvarden) korstecknade prästen konfirmanderna i olja och bad en bön med handpåläggning. Så fick de ett taizékors, en ros och ett konfirmationsminne …
Ida får korstecknet i olja på pannan
… och ett litet taizékors
Medan konfirmanderna först mottog nattvarden sjöng vi om och om igen en psalm … Ät mitt bröd …
”Ät mitt bröd, drick mitt vin, kom till mig så ska du ej hungra.
Är mitt bröd, drick mitt vin, tro på mig så ska du ej törsta.”
Om och om igen mässade vi den enkla melodin till orden ända tills alla hade fått sitt bröd och vin …
Ida får brödet …
… som hon doppar i vinet.
Efter konfirmanderna vad det vår tur och man hade ”stationer” på fyra ställen i kyrkan …
Mannen gör sig redo …
Mellan alla psalmer har hela tiden konfirmanderna deltagit med olika inslag. De har till exempel läst pingsdagens evangelium Joh 14:15-21. Textläsningen Matt 28:15-20 lästes på en mängd språk … svenska förstås, engelska, tyska, franska, spanska, italienska, ryska och polska vad jag kan komma ihåg ..
Innan avslutningen redovisades veckan i Taizé i olika grupper …
- gemenskap
- evangeliet
- bön och andlighet
- döden och livet
Ida ingick i evengelie-gruppen …
och läste ur Johannesevangeliet …
De hade också, var och en, valt ut ett bibelord, ett citat, att ha med sig på vägen som de läste upp …
Ida hade valt ett citat om Kärleken … Gud är kärlek, och den som förblir i kärleken förblir i Gud och Gud i henne …
Trots att gudstjänsten varade i mer än två timmar gick tiden fort och det berodde förstås på delaktigheten , musiken och de många psalmerna och att inte prästen predikade utan deltog som ”en i mängden”.
Prästens enda ” predikan” bestod av ett tal till konfirmanderna … ord på vägen …
Kollekten gick till ”Hela världen”, Svenska kyrkans hjälp- och biståndsorgan.
När vi klev ut igen … ut i det fria … hade den lite disiga gråmulna dagen övergått till en värmande sol från en klarblå himmel, fåglarna kvittrade och det var en riktig pingsaftonseftermiddag …
Där ute på kyrkbacken i solen samlades förstås alla för den ”obligatoriska” fotograferingen ..

Väl hemma i Yngsjö och Furuboda igen … bjöds på sen lunch eller tidig middag och eftersom solen strålade från en blå himmel … skålade vi för konfirmanden ute på den alldeles nya altanen … eller på soldäcket som det ju kallas för nuförtiden.
























