Etikett: Kräftskivan

Skatan lever

… efter Kräftskivan men det är   knappt. 🙂

Nej, hon skojar bara . Klart hon lever  Men igår gick dagen ”i ett enda fläng”. Ingen tid för bloggning då inte.

Det var en dag av rundor med StinaFina, städning och packning. Idag bär det av söderut … till Österrike med mellanlandning i Yngsjö och Wittenberg. Så det var onekligen lite att göra. Skatan är ju som ni vet en sista-minuten-person …  med all packning ogjord och och det sista att tvätta inne i stan i går eftermiddag.

Förutom städningen då …

Och så hade Skatan och Mannen nattgäster på Femöre . U och P bodde kvar och vi fick en härlig lång frukost tillsammans innan de tuffade hemåt i sin båt till ön.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi äter alltid kräftorna inomhus men först tar vi en drink med tilltugg … laxrullarder  och ostkex och grillad aubergine.

Auguistinatten var kolsvart som augustinätterna ju är. Fullmånen lyste upp lite grand men den var inte så stor som augustimånar plägar vara.

Som ni kan se är vi också klädda i små fåniga hattar  …  hattar som har hängt med i alla cirka trettio åren som vi haft vår kräftfest på Femöre 🙂 Vi sjunger också i riktigt ”snuskiga” snapsvisor … Snuskhumrar/kräftor kräva dessa visor  och vi känner varandra alla så väl och vet vad vi ”tål” i den vägen 🙂 … Och det, det är en hel del det 🙂

Kaffet med avecen etc  intas sedan utomhus där vi sitter hela långa natten om vädret tillåter … och det gjorde det .

Vickningen … alltid korv med bröd, Vikabröd och ost och öl eller vatten eller vin.

(Det var en stor vattenläcka i Nyköping/Oxelösund så allt vatten fick kokas och kylas men P hade med sig en stor dunk från den egna brunnen *suck* … som tur var … och så gick det inte åt så mycket vatten heller. 🙂 Om man säger så 🙂  )

På morgonen vaknade Skatan … solen sken in från vardagsrummet, StinaFina tittade längtansfullt mot det rullgardinsförsedda fönstret … och Skatan tog sats.

Dagen kunde börja …

Morgonrundan nästa …

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kräftmenyn glömde ju Skatan …

i hastigheten alldeles bort att berätta om .

Det vi åt före och efter, ni vet.

Till det mousserande vinet serverade Skatan en västerbottenpaj bottnad med kantareller och gräslök och toppad med kantareller och gräslök. Till den  …  små knaperstekta baconknyten som innehöll den spanska fårosten Manchego och en liten rosmarinkvist …

Det gällde ju att grunda … ordentligt för …

till kräftorna serverades det bara ost, västerbotten-, krydd- och någon lite mildare ost och rostat bröd. Och allehanda drycker … öl från Gösser och ännu lite starkare som O.P Andersson eller Skåne.  Till efterrätt serverades en svalkande fräsch citronfromage á la  Per Morberg

Nu var det så att vi hade en gäst som får akupunktur och dietförslag och hjälp att gå ner i vikt av Kinesen, ni vet. Och på kvällarna får hon bara äta gurka och tomater … och dricka vatten.

Men hon var tapper … och kom ändå …

Skatan med sin dåliga karaktär hade inte fixat det men hon var stark … urstark och höll sig till den dieten hela kvällen. Men så hade  Skatan gjort den lite extra ”läcker” också.

NU FÅR KÄNSLIGA TITTARE VÄNDA BORT BLICKEN eller hoppa ner till kommentarerna med arga, protesterande och förfasande protester …

Det var Margith som viskade i Skatans öra vad hon skulle hitta på … Margith  var nämligen inte den som var den utan hade ofta liknande överraskningar  på gång *… fyndiga, roliga, fnissframkallande och barnsliga … precis som hon och Skatan var tillsammans …

Voilà … här är Skatans i  Emil i Lönneberga-stil karvade mästerverk … .. . och som motvikt visar hon ett av Margiths infall när de firade sin vän Bonden på hans 60-årsdag …

Sååå barnslig var de och sååå barnslig är Skatan än idag … fast det finns ju inte så många tillfällen till sådan här konstnärlig utlevelse …

Man måste  ju välja sina offer med omsorg.

* Det här inlägget skrev jag i min gamla blogg Skatans tänk när Margith hade fått sin stroke i slutet av sitt liv och kämpade för att återfå talet  … och har fört över  hit till WP … Där kallade jag Margith för Magritte …

Norrby Säteri

Undrens tid är inte förbi …

Skatan  gick upp tidigt för att redigera sitt ”icke inlagda inlägg” och uppmana er att genast ta bort den där remsan längst ner på den här slideshowen innan ni fortsatte läsa …för det lyckades hon inte med igår kväll … och så låg inlägget där … fixt och färdigt när hon slog på datorn nu. Mystiskt!

Mnja … det var ju inte riktigt fixt och färdigt förstås. Ingen text till ”showen ”…  fanns där. Ingen text.

Så …

Klicka  först och främst bort den där remsan med ”pets”  innan ni njuter av min slideshow från Norrby Säteri. Det var Maria-Therésè som tipsade mig om hur man skulle göra  … och… så här blev det.

Alltså …

Det var på Norrby Säteri som  kräftskivan i förtid gick av stapeln.

Mina vänner … värden och de flesta gästerna …  är alla från min tidigaste ungdom, i min egen ålder och mycket restriktiva med allt som har  med bloggar och min blogg att göra …  ville inte vara med på bild … några kanske …. snett bakifrån … men helst inte … så Skatan bestämde sig för att ta foton på platsen istället  och berätta utifrån den …

Voilá … här är  Norrby Säteri eller Bogsta Norrby som staten, eller kommunen eller landstinget har bestämt att det skall heta hädanefter …

Inte klokt men så är det.

Bogsta Norrby    *fnys*

Nåväl, kräftskivan var trevlig, kul och  uppsluppen  som de flesta svenska kräftskivor är när ”spriten rinner in  och vettet rinner ut” …

Innan festen ens hade kommit igång … vid drinken …  hade i alla fall Skatan lyckats slå sönder sitt vinglas med sprattelvatten i en sidenklädd soffa (gustaviansk om Skatan inte misstar sig). Som tur var, var det vitt vin i glaset och fläcken syntes inte dan därpå och glassplittret dammsögs upp  och allt blev frid och fröjd.

Både vettet och spriten rann alltså ut redan från början när Skatan satte igång.

– Sånt händer alltid på kräftskivor, sa nån  … och det var kanske så det var … är.

Vi hade i alla fall kul … kräftorna var goda  … glasen immade och … för att inte tala om efterrätterna. För vi fick välja eller ta av båda. Cheesecaken … som var kall, eller ljummen blåbärspajen med vaniljssås … Skatan tog förstås av båda. Sångerna till nubbarna ljöd högre och högre och blev fräckare och fräckare … och det var, som sagt, som vanligt …. på våra kräftskivor.

Vi var ju på Norrby med Norrbyligan.

På Norrby har Skatan varit sen fjortonårsåldern då hon blev bästa vän med M, mellanflickan i familjen. Sen utökades vänskapen med storasyskonen och lillasystern allteftersom åren gick och åldersskillnaderna krymte …

Det var A, sonen som numera bor på Norrby  som höll fest.

Härifrån har Skatan så många minnen att de verkligen inte får plats i ett inlägg som detta … men någon liten episod skall hon dra i alla fall.

Vid vickningen satt hon där i köket  åt ostmackor på Vikabröd och drack öl… och som i en blixtbelysning kom hon ihåg den där gången …

Skatan, M och A, en annan väninna, satt där i köket och snackade och rökte  … vi var sisådär sexton, sjutton år … Vi bolmade alltså alla tre  och askfatet framför oss var nästan fullt  av alla fimpar … när vi hörde steg nerför kökstrappan.

Fort, fort fimpades det och lätt hysteri utbröt …

– Det är du som har rökt …. bara du, Skatan. Du fååår ju röka …. , lät det från de andra.

Jo, mina föräldrar trodde på den uppfostringsidén att om man fick röka hemma så rökte man inte lika mycket och gick framförallt inte ut och ”hängde på” gatorna och rökte utan satt hemma med läxorna … De hade också skrivit på en lapp till skolan att Skatan fick tillåtelse att röka i ”rökrutan” som fanns där.

Vilka tider!

Nåväl, där satt Skatan alltså och bolmade med en med fimpar  fullsmockad askkopp framför sig  när hon  tittade upp och mötte blicken … han hade en skarp blick farbror S … och förekom hans ord …

– Jag fååår röka hemma.

Farbror S tittade på askkoppen, tittade på oss, grymtade något och tittade på mig igen … spände sina brunsvarta ögon i mig igen  … hämtade vad han nu skulle hämta där i köket och gick  tillbaka uppför trappan utan att säga ett ord. Nog  hade Skatan anat ett litet leende i mungipan. Nog förstod han hur det låg till.

Det var tider det. Det vaaar tider det …

Och det kommer säkert mera … i något inlägg … framöver … någon gång.

Alldeles säkert …