Utseendet som det ser ut … en avart

”Jag är nog bara en avart” …en sämre variant …  kan Skatan tänka i sina mörkaste stunder nu sedan hon blivit äldre, ja  hon är ju till och med gammal snart.

Räknas  man inte som gammal när man ”fyllt pensionär”?

”Jag är nog bara en avart” som blir mer och mer otydlig, osynlig … och som man inte räknar med.

Längre.

För att inte tala om ”underhållningsvärdet”

Jag är nog bara en avart

av den borgerliga kulturens allra sämst

heminredda krukväxter.

Jag är nog bara en sorg av svenskt tenn

i en kropp som har förlorat hela sitt

underhållningsvärde.

… skrevs av Kristina Lugn i Hundstunden (1989).

Men i Skatans bästa stunder är det väl ”skit samma” hur hon ser uuut … hon ser ju ”bra ut för sin ålder” fick hon höra så sent som igår …

Så vad tjatar hon om?

Kanske bryr hon sig egentligen inte så mycket om det yttre … utan mer om tidens gång … hur fort det gååår … och … hur hon skall  hinna …

Bländverk, sken och villa

är dagar, timmar, år.

Tiden, tiden den står stilla.

Det är bara vi som går.

… skrev Alf Henriksson.

Hur vi använder Tiden … som alltid finns  där … kvar … sedan …

Valet är Skatans.  Hur …

Hon måste lära sig att ”lägga sig raklång i nuet” (Wilfrid Stinissen) … bara vara och göra det som hon gör.

När hon läser så skall hon läsa, när hon skriver så  … skriv, när hon lyssnar … så gör det då Skatan … lyssna!!!

Det är nu … som Skatan … vågar ta de där riskerna  och

… riskera … ja vad?

Riskera att göra bort sig.

Skit samma …

– Våga skratta högt, och ta risken att göra dig löjlig  (den risken har i och för sig Skatan alltid tagit)

– Våga visa tårar, och ta risken att framstå som sentimental.

– Våga tro på någonting, och ta risken att misslyckas.

– Våga leva och ta risken att dö.

Dessa ovanstående citat har Skatan norpat och dessa reflektioner har Skatan fått under tiden som hon läste  en viss bok för tredje gången … eller till och med för fjärde gången .
Fast för den tredje gången låter bättre.
Skatan läste Den tredje åldern av Patricia Tudor-Sandahl … en bok som Skatan kan rekommendera till alla som är där eller snart skall träda in dit
… in i den tredje åldern.

Uppmaning till Litteraturens vänner

Läs Akademibloggens och Peter Englunds

inlägg om prisutdelningen av Svenska Akademins nordiska pris till PO Enquist!

Läs!

PO Enquist, den prisbelönte

Ni får inte bara njuta av Peter Englund utan han har också ett par ”gästbloggare”,

Kristina Lugn och Pär Westberg.

Kristina Lugn (Foto: Dan Hansson)

Pär Westberg

(Foto: Mira Roquet, tror Skatan som klippt bort … helt självsvåldigt … den unga hustrun)

Inte illa, eller hur.

Klipp från Kristina Lugns text: ” …Vi vet alla hur viktigt det är att upprätta dialog. Därför är det bra om den som är mycket ensam också är åtminstone en aning bildad, eller i alla fall utbildad, det ger en möjlighet att avleda den inre monologens fasansfulla monotoni.

Hellre då en samhörighet som visas upp på cirkus. ”Lyte” är ett ord som värderas felaktigt. ”

Klipp från Pär Westebergs text: ” … det gällde att vara bäst och få störst framgång på det litterära fältet. Jag monns, om PO ursäktar, hur jag satt på ett tåg med en roman av Sven Delblanc, PO gick förbi, och sa, på skämtsamt allvar: ”Där sitter du med min värste konkurrent”.