Klas Östergren

ES_klasostergren_7860

Foto: Elin Strömberg

Klas Östergren har blivit invald i Svenska Akademin på stol nr 11 efter Ulf Linde som avled i höstas. Skatan fick veta nyheten genom FB förstås … och genom att läsa Peter Englunds Akademiblogg (Peter Englund är ständig sekreterare i Svenska Akademin) och citerar härmed Peter Englund själv:

När jag ringde honom vid pass halv sju igår kväll stod han i köket och gjorde hovmästarsås. Klas Östergrens reaktion på mitt besked att han blivit invald i Akademien var enligt mitt förmenande det bästa: 1.) Han blev glad men fullkomligt överrumplad, 2.) Han ställde ett antal prövande frågor om vad det skulle innebära etc 3.) Han bad om lite tid för att få konferera med sin hustru. Det sistnämnda fick han givetvis. Därefter ringde han upp och sade att han gärna ställer upp. Under vårt samtal skar sig hovmästarsåsen.

Klas Östergren kommer att ta sitt inträde vid Akademiens traditionella högtidssammankomst i Börshuset den 20 december i år.

Skam till sägandes har Skatan läst mycket lite … om något … hm … av Klas Östergren … mest om 🙂 men nu ska det bli andra bullar: trilogin ”Gentlemen”, ”Gangsters” och ”Den sista cigaretten” står först på tur.

Unknown

skrivmaskin_620

Däremot har Skatan ”mött” Östergren i ett annat sammanhang. När hon och Mannen köpte en skrivmaskin ( en mekanisk från 60-talet) till ett av barnbarnen ( hennes hetaste önskan) hamnade vi hos Jan Dahlbom (Dahlboms kontorsmaskiner)  som var en mycket trevlig och pratsam herre. Dels letade han fram den absolut rätta skrivmaskinen åt Johanna, dels  berättade han skrönor om sina stamkunder Östergren, Lundell och Guillou som alla fortfarande skriver på gammalt sätt.

För den som skriver fel på maskin finns Tipp-ex. Klas Östergren säger med stolthet att han fortfarande är en Tipp-ex-man. Själv minns jag konsten att x:a. Råkade man skriva

xxx fel

på sin gamla Halda kunde man alltid x:a över felen. Förutom när det var prov på maskinskrivningskursen och man satt där med fingrarna under den gröna skärmen …

(Karin Thunberg, Dan Hansson, SvD)

SkrivmaskinernaDen här bilden tog Skatan hos Dahlbom i butiken

Göran Malmqvist beklagar

breven till Li Li och att han drog in Per Wästberg och Akademins rykte i översättningsfejden som gick alldeles överstyr… men ger sig inte i sakfrågan: Li Li är en medioker översättare … om inte dålig, tycker alltså Malmqvist.

”Li Li (…) angrep mig genom att publicera tre dikter, av vilka den andra bestod i en utomordentligt vidrig nidvisa om min hustru, som Aftonbladet redan har publicerat. Denna nidvisa, som Li Li föredrog i Shanghais kaffehus, gjorde mig ursinnig. Ett ursinne är svårt att bemästra: jag beklagar uppriktigt att jag i brev till både Li Li och hans hustru använde ett språk, som jag annars aldrig brukar använda”, förklarar Malmqvist i brevet till DN.se.

Göran Malmqvist beklagar även att hans fejd med Li Li kan ha skadat Svenska Akademien liksom vännen Per Wästbergs anseende, som i ett svar till Malmqvist gav sitt ”godkännande” till att förgöra poeten. Men Malmqvists kritik mot Li Li:s översättningar står fast.

”En översättare som inte är beredd att axla sitt dubbla ansvar bör ägna sig åt någon annan syssla än översättande”, skriver han.

Och Peter Englund påminner i akademibloggen om att det här har Svenska Akademin inget med att göra … det är synnerligen privat … och tar givetvis avstånd ifrån det hela.

Han jämför det med ett krogslagsmål … inte så dum jämförelse faktiskt  … (järnrören blev till ord och ”slag under bältet)

Detta är alltså inte något som Svenska Akademien är inblandad i, ställer sig bakom, sysslar med, ursäktar eller försvarar.

Nu kanske det äntligen har blivit ett slut på den här ”(svamp)-soppan” …

455px-kantarell_iduns_kokbok

Göran Malmqvist förespråkar en mer bokstavstrogen översättning, medan Li Li har givit sig själv friare tyglar. Bland annat översatte poeten ordet ”kantarell” med ”karamell”, eftersom ”ingen i Kina vet vad en kantarell är för något”. (DN)

karamell

”Ord är mer en del av oss än våra nerver. ” (Paul Valéry)

Citat av citat och ännu fler citat

Skatan missar sällan ett inlägg från Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund i hans blogg  och bevakar den omsorgsfullt.

Idag måste hon bara citera delar av  hans beskrivna upplevelser under Nobelveckan och av Tomas Tranströmer och av Priset men råder er  att läsa hela hans fina inlägg i den egna bloggen  Att vara ständig.

Till och med det som Peter Englund citerar, kan Skatan inte låta bli att citera i nedan citat .

– Krax krax.

/…/ Det är omöjligt att känna sig obetydlig efter att ha läst din poesi. Inte heller är det längre möjligt att älska världen av fel skäl.

/…/ Paul Valéry – en av dessa berömda litteratörer som skulle givits Nobelpriset om inte döden varit snabbare – har sagt, ungefär, att ”Ord är mer en del av oss än våra nerver. Jag känner min hjärna blott genom hörsägen”. Slut citat. Och detta på gott och ont. Där en människas språk tar slut tar också hennes värld slut.   Men medan den fysiska världen ligger där den ligger,  /…/ så har språkets värld gränser som faktiskt låter sig ändras, flyttas, vidgas. Och de som gör dessa viktiga men svåra upptäcktsfärder in i detta terra inkognita är i regel stora poeter, som Tomas Tranströmer. ”Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till en knytnäves storlek”.

Det citerade är från  inledningen av Peter Englunds tal under arrangemanget som anordnats i stället för  Nobelföreläsningen, som Tomas Tranströmer inte kunde ge på grund av sin stroke. Det färgmarkerade har Skatan markerat alldeles själv.

Varför citerar då Skatan?

Varför citerar man överhuvudtaget?

Jo, för att man på långa vägar inte kan säga det bättre själv eller lika bra.

Därför att man med ord inte kan uttrycka sina tankar  med  samma geniala enkelhet som här Peter Englund gör med hjälp av Paul Valéry och Tomas Tranströmer själv.

Och … ju mer man läser, lägger märke till, förstår av andras sätt att skriva, uttrycka sig, tänka, ju mer utvecklas ens egen förmåga till just det.  Att läsa och läsa in, lägga märke till, förstå och kunna uttrycka vad man tänkt och förstått i nedtecknade ord, som blir meningar som andra kan förstå och utvecklas av.

Ord är mer en del av oss än våra nerver.  (Paul Valéry, se ovan citat)

Att språket, orden, är så avgörande för oss och vårt samspel med andra,  blir förstås väldigt tydligt när man umgås med små barn eller så kallade nysvenskar, som Pa,  Sonens thailändska fru, som nyss börjat erövra de svenska orden, språket.

Alla dessa missförstånd … feltolkningar. Människor emellan.

Ibland skapar man egna ord eller ordsammansättningar som förmedlar vad man vill säga och det  på pricken.

Och ibland … när orden tryter kan örfilen eller knytnäven hänga i luften.  Av pur frustration, brist på ord …

Som avslutning på detta Skataninlägg citerar hon slutligen den del av Tomas Tranströmers dikt ”Schubertiana” som Peter Englund citerade i sitt inlägg bara för att, bara för att … hon inte hittar egna ord.

Och vad är då bättre än en poets, en Nobelpristagares ord,  som i sin tur Svenska akademins ständige sekreterare också valt att citera.

Så mycket vi måste lita på för att kunna leva vår dagliga dag
utan att sjunka genom jorden!

Lita på snömassorna som klamrar sig fast vid bergssluttningen
ovanför byn.

Lita på tysthetslöftena och samförståndsleendet, lita på att
olyckstelegrammen inte gäller oss och att det plötsliga
yxhugget inifrån inte kommer.

Lita på hjulaxlarna som bär oss på motorleden mitt i den
trehundra gånger förstorade bisvärmen av stål.

Men ingenting av det där är egentligen värt vårt förtroende.

De fem stråkarna säger att vi kan lita på någonting annat.

På vad? På någonting annat, och de följer oss en bit på väg dit.

Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer – med
förtroende – den blinda ledstången som hittar i mörkret.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Måtte det bli Haruki Murakamis

namn som Peter Englund avslöjar blir 2011 års Nobelpristagare i litteratur … bloggade Skatan i förrgår.

Men egentligen önskar hon ännu hetare en annan på den platsen, någon som har nämnts år efter år, någon som är värdig om någon …

Thomas Tranströmer

förstås.

Trots att han är svensk, gammal och poet …

Fast just därför borde han ha goda chanser: vem vore ett mer oväntat val för Nobelpriset i litteratur 2011 än just Tomas Tranströmer?

Och enligt SvD och Elise Karlssons ranking ligger han  lite bättre till än just Murakamis.

Fast förstås … när det gäller Akademin … är det inte så lätt att gissa.

The answer is blowing in the wind …

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

och läs, ja …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Utfästelse

Peter Englund, Akademins ständige sekreterare har gjort en utfästelse på sin blogg, Akademibloggen:

Han tänker behärska sig i fortsättningen.

Det är väl bra …

Fast  Skatan hoppas ändå att han inte blir alltför behärskad.

Det är i och för sig en Akademiblogg men Peter Englund har i alla fall  i sin beskrivning av bloggen vissa förhoppningar om att vara ursäktad om han gör lite personliga utvikningar :

” … ändå vara ursäktad om jag ibland låter tanken och associationerna vandra litet.”

Lite eftertanke är väl bra … men lagom … detta fina svenska ord och vad det innebär … är ändå bäst

… tycker Skatan som inte kan kommentera för tillfället på Akademibloggen men gör det så här i stället.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Björn Ranelid versus Peter Englund versus Björn Ranelid

Skatan har varit borta ett tag … ett liten kort stund bara … några dygn … från bloggvärlden, pressen, debatterna etc etc …

Hon har varit upptagen med annat …

Och blev mäkta förvånad när hon läste Akademibloggens senaste inlägg

Wow … vilken käftsmäll!

Och vilket drev detta inlägg satte igång  inne hos Peter Englund … Tjugo stycken Gilla(re) !

Skatan har ingen åsikt om Björn Ranelids litterära kvaliteter efter att bara ha läst en av hans böcker och inte ens den helt och hållet ännu. Men hon har upplevt honom som föreläsare och estradör. Han har också fått litterära priser och är  en etablerad och av många mycket uppskattad  författare.  Åtminstone av vad Skatan förstått av försäljningssiffror och den uppskattning som till exempel alla visade på  den”författarkryssning” som Skatan  nyligen var med om  …

Och då … att bli så sågad … av Akademins ständige sekreterare …

Det känns  onekligen lite överilat och väl tilltaget för att man inte  skall ”ana ugglor i mossen” och anta att det finns något annat underliggande gruff och lurt med det hela …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

 

Idag klockan tretton noll noll

…öppnas Dörren från sekreterarrummet på Svenska Akademien och ut kliver   Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund och upp på den ”lilla lilla pallen” som har ställts dit enkom för detta tillfälle för att alla skall kunna se honom när han själv … klädd i grått …ser ut över havet av journalister och tillkännager årets nobelpristagare i litteratur.

-Nobelpriset i litteratur för år 2010 tilldelas …

Och det kommer att susa och brusa och klappas i händerna  … och många  fler än Gert Fylking kommer att ropa ”Äntligen”  … ja, hur många som helst därhemma i soffor och fåtöljer framför TVn, i bilen, på kontoret, hastande gatan fram med hörsnäckorna i öronen  och radion på … om Nobelpriset i litteratur för år 2010 tilldelas  … tilldelas … ja, just det .. poeten som alla har väntat på skall tilldelas det finaste av priser  …  Nobelpriset … nämligen …

Tomas Tranströmer

Skatan håller tummarna …för tiden är hög … rinner ut …

*

Espresso

Det svarta kaffet på uteserveringen

med stolar och bord granna som insekter.

 

Det är dyrbara uppfångade droppar

fyllda med samma styrka som Ja och Nej.

 

Det bärs fram ur dunkla kaféer

och ser in i solen utan att blinka.

 

I dagsljuset en punkt av välgörande svart

som snabbt flyter ut i en blek gäst.

 

Det liknar dropparna av svart djupsinne

som ibland fångas upp av själen,

 

som ger en välgörande stöt: Gå!

Inspiration att öppna ögonen.

 

( Tomas Tranströmer ur Den halvfärdiga himlen)

 

 

PS till Kommentar om Inga kommentarer

Att Svenska Akademiens ständige sekreterare och författaren Peter Englund har öppnat sin Akademiblogg för kommentarer upptäckte Skatan när jag besökte den idag …

Så glad blev Skatan att hon måste trumpeta ut det här … på sin blogg .

Hommage till Peter Englund på stol nr 10

O,  den som kunde skänka dikten så

den enkla form, som tusenden förstå,

den form, som  frambär kraftigt vardagsbröd

till tjänst för hunger, ej för överflöd.

Ur I Porslinsfabriken av Carl Snoilsky

Berättelser

En av mina favoriter (det har ni redan listat ut, va?) …  akadademiledamoten Peter Englund … har i sin Akademiblogg skrivit ett inlägg om Alternativ till berättelsen som samtidigt … på något sätt … ochså kan vara, kan läsas som  en utvikning, en ytterligare aspekt på Elin Grelssons reflektioner.

 Och mina.

För även den enskilda människans lilla berättelse är också en berättelse, och likt den stora berättelse som den antingen motsäger eller bekräftar, bygger den givetvis på urval. För vad är det som sker när vi gör en berättelse? Jo, vi vinner sammanhang, flöde och mening, men till den avsevärda risken att pressa enhetlighet på något som egentligen är splittrat, förvirrat och motsägelsefullt. Berättelsens blotta form frestar oss, ja, tvingar oss, att lägga till rätta.” (Peter Englund)

Min egen berättelse bygger förstås på urval, som Peter Englund säger. På urval präglade av tiden, minnet, omgivningen mm mm mm … liksom din berättelse och din och din …

Jag, liksom du,  ser och upplever och beskriver och  berättar om  verkligenheten som vi ser den utifrån oss själva med våra begränsningar, med våra erfarenheter och förstås med våra sinnen …

Och försöker nå ut och berätta vår berättelse med våra egna ord …

Det jag finner häpnadsväckande, sorgligt eller vackert … kan gå dig förbi.

Det jag uppfattar som aggression hos dig kan vara vanlig debattlystnad och uttryckt engagemang.

Det jag ser och berättar om …  behöver inte du nödvändigtvis se på samma sätt …  även om vi delar ”samma” verklighet.

(Det här blev nästan mer än lovligt ”blajigt” … men jag hoppas du förstår vad jag menar. Ändå)

Så hur vi än beter oss är vi fångade i oss själva … kan bara till dels nå ut genom våra berättelser som förstås  kanske uppfattas på ett helt annat sätt än avsett …

Man måste vakta sin tunga … tänka efter … väga orden  … 

”… och själens obotliga ensamhet” (Hjalmar Söderberg)

Uppmaning till Litteraturens vänner

Läs Akademibloggens och Peter Englunds

inlägg om prisutdelningen av Svenska Akademins nordiska pris till PO Enquist!

Läs!

PO Enquist, den prisbelönte

Ni får inte bara njuta av Peter Englund utan han har också ett par ”gästbloggare”,

Kristina Lugn och Pär Westberg.

Kristina Lugn (Foto: Dan Hansson)

Pär Westberg

(Foto: Mira Roquet, tror Skatan som klippt bort … helt självsvåldigt … den unga hustrun)

Inte illa, eller hur.

Klipp från Kristina Lugns text: ” …Vi vet alla hur viktigt det är att upprätta dialog. Därför är det bra om den som är mycket ensam också är åtminstone en aning bildad, eller i alla fall utbildad, det ger en möjlighet att avleda den inre monologens fasansfulla monotoni.

Hellre då en samhörighet som visas upp på cirkus. ”Lyte” är ett ord som värderas felaktigt. ”

Klipp från Pär Westebergs text: ” … det gällde att vara bäst och få störst framgång på det litterära fältet. Jag monns, om PO ursäktar, hur jag satt på ett tåg med en roman av Sven Delblanc, PO gick förbi, och sa, på skämtsamt allvar: ”Där sitter du med min värste konkurrent”.


Peter Englund ligger i framkant förstås

och tänker prova en sån där läsplatta som man läser om överallt nuförtiden.

Han berättar, hänvisar och raljerar lite om uppfinningen och inte känner Skatan, som älskar att läsa och slå upp första sidan i en nyinköpt eller nylånad, efterlängtad bok, som älskar att känna doften av pappret och kanske många andras också … hmm … inte känner Skatan något omedelbart behov av en sån där läsplatta inte. Även om alla nyheter … främst tekniska som hon egentligen inte förstår sig på …  brukar hamna hemma hos henne (Rut).

Nu får Peter Englund prova först. Fortsättning följer antyder han ju.

Skulle hon vilja ”dölja” för andra vad hon läser på tåget, på bussen eller på Hellmans Café tänker hon i fortsättningen följa Peter Englunds råd … ”Jag tar skyddsomslaget från en annan bok. Svårare än så är det ej: ”Ett billigare sätt att läsa för dig som vill läsa ifred”.”

Skatan har också förstått genom länktips i Peter Englunds inlägg,  att en läsplatta inte på långa vägar täcker in  pappersbokens användningsområden. Som ett tips kan ni också  fortsätta läsa om just detta i en utmärkt, ja helt suverän  krönika av Bengt Ohlsson som Peter Englund förstås hjälpt Skatan att hitta genom sin egen länk dit.

Datorn är en fantastisk uppfinning men läsplattan … njaaa … läsplattan … njeeaa … inte än på länge tror Skatan men avvaktar del II i Peter Englunds spaning.

Uthusen är aldrig så höga som man tror

Gustav III snurrar nog inte i sin grav för att Peter Englund, Svenska Akademins ständige sekreterare, skall vara hemma.

Pappaledig.

Det är nog bara  Turid, Peter Englunds dotter, som snurrar. Nöjd och belåten.

Här och nu …

Hennes pappa  skall vara hemma ibland  … från Akademin.

Första veckan i februari kommer undertecknad att inleda sin pappaledighet. Omfattningen kommer dock varken rubba Akademien eller könsmaktsordningen. Det är tänkt att jag en dag i veckan kommer att vara hemma med min yngsta dotter. (Ja, det är första gången en ständig sekreterare är föräldraledig. Och, nej, jag tror inte att Gustav III snurrar i sin grav där borta i Riddarholmskyrkan.)”  … skriver Peter Englund i sin nya blogg, akademibloggen.

Nu … nu har han öppnat den, bloggen  som han tidigare annonserade att han skulle göra

Peter Englund har börjat blogga igen.

Och Skatan snurrar (som Alice snurrar …) nej, kanske inte snurrar … men flaxar med vingarna och tar små glädjeskutt.

Peter Englund  är tillbaka …

Så når jag taket på ett litet uthus. Igen tvekar jag, för här måste jag hoppa. Men jag ser avtryck nere på den leriga marken, och förstår att andra tagit språnget före mig. Jag hoppar, och landar med en stöt. Sedan tittar jag lättad upp och ser att uthuset inte var så högt som jag trodde.” …

citerar jag vidare ur hans nya blogg … och tänker efter …

Visst, sååå är det ju …

Något att tänka på för en skrajsen skata.

Uthusen är aldrig så höga som man tror …