Den första vårdagen bryr vi oss inte om knoppar,
dikenas rissel hör vi endast förstrött,
och till och med lärksången skjuter vi upp till i morgon.
Vi står i blundande stilla i det stilla stilla solflödet,
med nacken mot vilken vägg eller trädstam som helst,
och vet ett enda: att ljuset inte svek.
Anna Greta Wide
Dikten hittade Skatan … en glittrande vattendroppe … en ispärla som solen speglar sig i … hos Eldklotter eller Soldansaren …
Det är den insikten som träffade också Skatan … precis så … ett ögonblick där i solen … insikten att ..
att ljuset ändå inte svek.