… den här gången i Bad Ishl… Först gick vi igenom den lilla parken och kom till huset där ”flickan i Bad Ischl…sitter där i fönstret… vinkar på en karl” …

. Vi skulle inte gå så långt idag på morgonen eftersom vi strax efter frukost skulle ut på vandring… lite längre… mycket längre. Så…

StinaPinaFina och jag gick vidare till Kurparken… där träden blommade…… och vattnet i fontänen var i full gång och kastade sina vattenkaskader… tulpanerna stod i sina rader… ….. och vi mötte vååår veterinärs, doktor Prinz´,  lilla dvärgpincher på sin morgonrunda… helt ensam, lös och ledig… Honom träffar vi varje gång… alltid utan ”ledsagare”…

. … och så gick vi förbi Zauner och var strax hemma igen……

Det var dåå… när vi var på väg upp… när vi … ja… det var då det mest fasansfulla som jag någonsin upplevt… det var då det hände…

StinaPinaFina brukar alltid smita förbi mig och in i hissen först… alltid…

… utom i morse…

Jag gick in i hissen,  tryckte på 2:an och dörren började gå igen… jag tittade ner… släppte kopplet… skrek,  skreeek …. ….StinaPinaFina var utanför, dörren stängd och hissen hade börjat röra sig uppåt…

Jag tryckte på alla knappar… nödsignalen tjöt lika högt som Skatan men mer genomträngande…

hissen fortsatte uppåt… till andra våningen… dörren öppnades… och jag vräkte mig ut…förbi morgonsömninga förskräckta förvånade grannar som reagerat på alarmet… och jag skrek på svenska att  min lilla hund… jag hade dödat min lilla hund.. och se´n …. mein Hund ist tot… sie ist getötet… Jag fullkomligt vräkte mig nerför trapporna… och där… vid hissen…

satt min älskade lilla fina söta StinaFina… alls ingen Pina… och väntade … såg lite förvirrad och förvånad ut…

och fattade inte alls varför Skatan vräkte sig över henne… klappade… grannarna klappade henne, mig… jag tjöt…

Någon hade närvaro att trycka på knappen så att hissen kom ner och dörren kunde öppnas och kopplet tas ut…

Jag fattar helt enkelt inte hur det har gått till… hur det kunde hända… Men i och med att dörren stängdes… och jag av någon slags instinkt slängde ifrån mig kopplet … drogs det ut till den yttre dörren… och följde inte med upp…

Ja… ni kan ju föreställa er…

Vilken mardröm… vilken skräck…     

Slutet gott… allting gott… brukar man ju säga… ja…