Undrens tid är inte förbi …

Skatan  gick upp tidigt för att redigera sitt ”icke inlagda inlägg” och uppmana er att genast ta bort den där remsan längst ner på den här slideshowen innan ni fortsatte läsa …för det lyckades hon inte med igår kväll … och så låg inlägget där … fixt och färdigt när hon slog på datorn nu. Mystiskt!

Mnja … det var ju inte riktigt fixt och färdigt förstås. Ingen text till ”showen ”…  fanns där. Ingen text.

Så …

Klicka  först och främst bort den där remsan med ”pets”  innan ni njuter av min slideshow från Norrby Säteri. Det var Maria-Therésè som tipsade mig om hur man skulle göra  … och… så här blev det.

Alltså …

Det var på Norrby Säteri som  kräftskivan i förtid gick av stapeln.

Mina vänner … värden och de flesta gästerna …  är alla från min tidigaste ungdom, i min egen ålder och mycket restriktiva med allt som har  med bloggar och min blogg att göra …  ville inte vara med på bild … några kanske …. snett bakifrån … men helst inte … så Skatan bestämde sig för att ta foton på platsen istället  och berätta utifrån den …

Voilá … här är  Norrby Säteri eller Bogsta Norrby som staten, eller kommunen eller landstinget har bestämt att det skall heta hädanefter …

Inte klokt men så är det.

Bogsta Norrby    *fnys*

Nåväl, kräftskivan var trevlig, kul och  uppsluppen  som de flesta svenska kräftskivor är när ”spriten rinner in  och vettet rinner ut” …

Innan festen ens hade kommit igång … vid drinken …  hade i alla fall Skatan lyckats slå sönder sitt vinglas med sprattelvatten i en sidenklädd soffa (gustaviansk om Skatan inte misstar sig). Som tur var, var det vitt vin i glaset och fläcken syntes inte dan därpå och glassplittret dammsögs upp  och allt blev frid och fröjd.

Både vettet och spriten rann alltså ut redan från början när Skatan satte igång.

– Sånt händer alltid på kräftskivor, sa nån  … och det var kanske så det var … är.

Vi hade i alla fall kul … kräftorna var goda  … glasen immade och … för att inte tala om efterrätterna. För vi fick välja eller ta av båda. Cheesecaken … som var kall, eller ljummen blåbärspajen med vaniljssås … Skatan tog förstås av båda. Sångerna till nubbarna ljöd högre och högre och blev fräckare och fräckare … och det var, som sagt, som vanligt …. på våra kräftskivor.

Vi var ju på Norrby med Norrbyligan.

På Norrby har Skatan varit sen fjortonårsåldern då hon blev bästa vän med M, mellanflickan i familjen. Sen utökades vänskapen med storasyskonen och lillasystern allteftersom åren gick och åldersskillnaderna krymte …

Det var A, sonen som numera bor på Norrby  som höll fest.

Härifrån har Skatan så många minnen att de verkligen inte får plats i ett inlägg som detta … men någon liten episod skall hon dra i alla fall.

Vid vickningen satt hon där i köket  åt ostmackor på Vikabröd och drack öl… och som i en blixtbelysning kom hon ihåg den där gången …

Skatan, M och A, en annan väninna, satt där i köket och snackade och rökte  … vi var sisådär sexton, sjutton år … Vi bolmade alltså alla tre  och askfatet framför oss var nästan fullt  av alla fimpar … när vi hörde steg nerför kökstrappan.

Fort, fort fimpades det och lätt hysteri utbröt …

– Det är du som har rökt …. bara du, Skatan. Du fååår ju röka …. , lät det från de andra.

Jo, mina föräldrar trodde på den uppfostringsidén att om man fick röka hemma så rökte man inte lika mycket och gick framförallt inte ut och ”hängde på” gatorna och rökte utan satt hemma med läxorna … De hade också skrivit på en lapp till skolan att Skatan fick tillåtelse att röka i ”rökrutan” som fanns där.

Vilka tider!

Nåväl, där satt Skatan alltså och bolmade med en med fimpar  fullsmockad askkopp framför sig  när hon  tittade upp och mötte blicken … han hade en skarp blick farbror S … och förekom hans ord …

– Jag fååår röka hemma.

Farbror S tittade på askkoppen, tittade på oss, grymtade något och tittade på mig igen … spände sina brunsvarta ögon i mig igen  … hämtade vad han nu skulle hämta där i köket och gick  tillbaka uppför trappan utan att säga ett ord. Nog  hade Skatan anat ett litet leende i mungipan. Nog förstod han hur det låg till.

Det var tider det. Det vaaar tider det …

Och det kommer säkert mera … i något inlägg … framöver … någon gång.

Alldeles säkert …