Mannen har åkt sin väg med tåget klockan 06.15 . Han skall till Norge.

Skatan har duschat och tvättat håret och gjort alla förberedelser för dagen D. Inklusive tvättat ögat rent med pad sisådär hundra gånger …

Idag skall den nämligen … äntligen … bli av … den där starroperationen.

Nu får ingenting hindra den.

Nu sitter Skatan och väntar på att frukostäggen skall bli klara  … StinaFina har fått sin frukost och ligger redan på sin älsklingsplats.

Morgonrundan är också avklarad. I mörker … men den var fantastisk. Staden hade inte riktigt vaknat, gatljusen lyste och snön låg vit och några snökorn singlade sakta ner från himlen. Det skall visst komma mer senare.

Det är inte kallt. Bara två minusgrader.

Skatan hade tagit på sina snödobbar … eller var det heter … för att inte halka.

De vågade sig till och med in i skogen … Skatan veeet var hon skall sätta ner fötterna … och det är skönt för StinaFina att få springa lös. Skatan kopplade StinaFina igen när de kom ut på gångvägen …  och där, där stod en stor schäfer och väntade på dem.

Men nu var det andra bullar … Matten ropade in en mycket lydig hund och StinaFina drog i kopplet och ville hälsa. Skatan hörde sig för om det gick an … och det gick det. Det är alltid bäst att passa på när StinaFina nu ville …

Och kan man tänka sig … de nosade och snosade på varandra och sen satte StinaFina igång med leksignalerna … och det blev lite hopp och skutt i kopplen … men ingen lek i det fria för han var ganska ”burdus” och bra mycket större i alla fall.

Vad är det som gör att en stor hund går an … medan en annan är Skräcken själv för StinaFIna?

Kropsspråket kanske?

Nu skall jag äta mina ägg, samla ihop mig och gå till min Operation.

Ha det …