Här sitter Skatan klockan kvart över fyra

på morgonen.

Alla sover, tyst det är i huset.  Men hon är vaken och har redan svept två glas med någon konstig saltsmakslösning. Klockan nio ska hon genomlida coloskopi. Skatan ska inte gå in närmare på det utom att fram till klockan sex idag ska hon få i sig två liter av den där lösningen. Liksom hon fick i sig två liter igår kväll.

Och då gäller det att ha nära till toaletten … om man så säger.

Det var det det.

De senaste morgnarna har StinaFina och Skatan promenerat längs ån. Det har varit fina morgnar med härliga isfläckar som både hon och StinaFina älskar att krascha. Det nöjet har hon unnat sig sen barnsben.

Att gå längs ån i Nyköping är alltid ett äventyr. Det finns alltid saker att upptäcka. Den här morgonen fascinerades hon av bäverns framfart. Varför har den avbrutit sitt gnagande med bara en tunn strimla kvar som fortfarande fick trädet att stå upprätt?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ja det kan en undra.

Några dagar har de varit ute på Femöre för att fixa inför julen som de ska fira där. Det är härligt att gå sina sommarrundor en helt annan årstid.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Solen sken och Skatan fick gömma sig bakom ett träd för den bländade både henne och mobilen.

Men som hon är nu den där Skatan så glömmer hon allt som oftast mobilen hemma och de fantastiska saker hon ser på sina promenader är det bara hon  … och StinaFina förstås …. som får glädje av.

Hej och hå …

Skatan är i Furuboda några dagar

Det kanske ni har märkt?

I morgon ska invånarna på Johannagården åka till Göteborg och Ullevi. Håkan Hellström ger sin enda konsert och då gäller det att ”ta plats”.

Flickorna ska tälta.

Skatan ska ta hand om hundar och hästar 🙂

Och hon behöver startsträcka.

Skatan vaknar … sträcker lite på sig …

IMG_4274

… hittar blocket och en penna och gör sin dagliga blindkontur …

den där nallen i fönstret.blindkontur

Örat kom visst lite på sniskan men …. tja … Skatan är ganska nöjd ändå. Nalle I följdes av Nalle II, III, IV, V men ettan blev ändå bäst.

Efter frukost går de Morgonrundan så Skatan ska få ett hum om rundorna och rutinerna …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var det det … Skatans morgonrutin i Furuboda.

Ha det bra idag!

Godmorgon!

En Morgonrund´ har guld i mund

Söderblick

Skatan vaknade till en blå himmel och härligt väder … fast blåsigt.

Och hon och StinaFina gav sig iväg på sin vanliga Morgonrunda … Den som får Skatan att vakna till och tycka livet är bra … trots allt*.

Idag mötte hon Våren på allaehanda vis … vårblommorna förstås, tussilago (inte på bild) men blåsippa och vitsippa.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hon hittade Vårens första bortappade sko … 🙂  … en vänstersko 🙂

Vänstersko

… en sandaaaal !!!

och hon upptäckte att ramslöken stigit ur mullen på bara ett dygn !!! så hon plockade med sig en påse hem …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så … ja … det blev en ”givande” Morgonrunda.

StinaFina visade sina konster att kliva upp och låta sig fotograferas på en eller annan sten … och Skatan har nu ätit sin frukost och börjat dagen med ännu ett ”tillkämpat” blogginlägg … 🙂

Stina

Godmorgon!

* Skatan har bestämt sig för att inte klaga för mycket men vill bara ändå säga att om hon låter grinig beror det på att hon är på yttersta randen för att … krevera … gå upp i limningen … … nej … men hon är genomtrött och kan ändå inte sova. Inga mediciner verka hjälpa och hon har fortfarande inte hört något från sin doktor om RLS-plåstret som låter så lovande (Ja, ja … hon ska ringa och försöka få tag på honom igen och påminna … ). I natt har hon sovit först  två(2) timmar med kläderna på (efter intag av ”alla” tänkbara mediciner som kan hjälpa henne), sedan var hon vaken till klockan tre då hon hann borsta tänderna och sån´t man ska göra innan man somnar för natten + började se en film. Därefter sov hon  en (1) timme till och vaknade av sina RLS-ben, tog en tablett (inte den morfinbaserade utan den som hon får nässelutslag av), somnade vid 5-tiden och sov till halv åtta. (Summa summarum: 4,5 timmar avbruten sömn … 😦  )

Morgonrunda med StinaFina i Bad Goisern

… gör Skatan förstås också varje morgon  när hon är här.

De brukar gå uppåt skogen en sväng, genom den, ner till Hallstättersee och fortsätta längs stranden … och så hem igen …

Ungefär samma runda varje dag. StinaFina gillar att läsa samma”tidning” varje morgon fast ibland får hon börja ”bakifrån” och ta serierna först 🙂

Hurdant vädret än är är det vidunderligt vackert …

På sin väg passerar de en söt liten stuga med en gammal fin trädgårdstomte nästan i barnstorlek …

När Skatan och StinaFina  stod och beundrade den öppnades plötsligt dörren och en gubbe stack ut huvudet, hälsade god morgon och log med sin nästan tandlösa käft. Han hette Martin … fick Skatan reda på efter ett långt samtal … envägssamtal tänka sig 🙂 (när Skatan är inblandad) … Martin snackade oavbrutet på en otrolig, så gott som oförståelig, Goiserner-dialekt, Skatan lyssnade och försökte hänga med så gott det gick. När hon frågade om hon fick ta några kort rusade han in i stugan …

Hatten … han måste ju ha sin hatt!

Och sin käpp …

… som hade något slags ”bomärke” som botten som han också visade upp förstås …

Trädgårdstomten var urgammal … Martin berättade hur gammal … men jösses … det gick inte att förstå … men att den vägde 60 kg uppfattade Skatan i alla fall 🙂

Martin var säkert yngre än Skatan men ändå en riktig ”gubbe”. Han hade klättrat upp på alla alptoppar som låg så långt ögat kunde se … han snackade om stugan, om sina troféer som han satt upp … om hur han jobbade i skogen etc etc …

Oj oj oj … så han snackade.  Och berättade …

Stugan med gaveln full av troféer …

Martin berättade t ex om hur mycket den här oxen hade vägt … om den där grejen bredvid som visst använts som några slags ”skidor” … osv osv

Skatan och StinaFina fortsatte upp, passerade en bondgård med tillhörande gårdshund …

Hej, hej …

Grüß Dich … och så pink, pink …

StinaFina svarar … genom att ”pinka” över …

… och så slutpinket … : ”Ha en bra dag” !

Väl uppe på vägen till skogen möter de den lilla lilla gumman med sin hund som heter Schlau … (= slug) … och hundhälsningsceremonin upprepas …

De passerar kossor och och får och … och mera trädgårdstomtar och Snövit med sitt anhang i ett hörn och …

… getter

och får …

och till och med gäss …

… en tomte som hjälper till med gräsklippningen vad Skatan kan förstå …

och Snövit … med sitt gäng …

och fantastiska blommor överallt såsom de här …  Änglatrumpeter, tror Skatan dom heter.

När de kommer tillbaka ”hem” brukar frukosten stå klar … för både Skatan och StinaFina …

Snipp snapp snut … så var denna morgonrunda slut 🙂

Dagen rinner iväg

… och det är som det ska …

Kallt och sol och blå himmel.

StinaFina och jag gjorde en lång Morgonrunda (med nya broddar) och nu är vi på G för nästa runda.

Lunchrundan.

Och idag tillsammans med kompisen Urax …

Vi har redan lunchat och … Skatan har varit en vända på stan och … ja

Dagen rinner iväg …

Ha det …

Vi ses …

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Operationsdagen är här

Mannen har åkt sin väg med tåget klockan 06.15 . Han skall till Norge.

Skatan har duschat och tvättat håret och gjort alla förberedelser för dagen D. Inklusive tvättat ögat rent med pad sisådär hundra gånger …

Idag skall den nämligen … äntligen … bli av … den där starroperationen.

Nu får ingenting hindra den.

Nu sitter Skatan och väntar på att frukostäggen skall bli klara  … StinaFina har fått sin frukost och ligger redan på sin älsklingsplats.

Morgonrundan är också avklarad. I mörker … men den var fantastisk. Staden hade inte riktigt vaknat, gatljusen lyste och snön låg vit och några snökorn singlade sakta ner från himlen. Det skall visst komma mer senare.

Det är inte kallt. Bara två minusgrader.

Skatan hade tagit på sina snödobbar … eller var det heter … för att inte halka.

De vågade sig till och med in i skogen … Skatan veeet var hon skall sätta ner fötterna … och det är skönt för StinaFina att få springa lös. Skatan kopplade StinaFina igen när de kom ut på gångvägen …  och där, där stod en stor schäfer och väntade på dem.

Men nu var det andra bullar … Matten ropade in en mycket lydig hund och StinaFina drog i kopplet och ville hälsa. Skatan hörde sig för om det gick an … och det gick det. Det är alltid bäst att passa på när StinaFina nu ville …

Och kan man tänka sig … de nosade och snosade på varandra och sen satte StinaFina igång med leksignalerna … och det blev lite hopp och skutt i kopplen … men ingen lek i det fria för han var ganska ”burdus” och bra mycket större i alla fall.

Vad är det som gör att en stor hund går an … medan en annan är Skräcken själv för StinaFIna?

Kropsspråket kanske?

Nu skall jag äta mina ägg, samla ihop mig och gå till min Operation.

Ha det …