… och själva Julens nätter är över för den här gången.

Nu tar vardagen över … nja, inte riktigt förstås … en del är lediga från jobb och skola ett bra tag till …

Och Skatan och Mannen är ju ”lediga” för jämnan.

Natten har varit lika lång som den längsta Midvinternatt  … och det är StinaFinaPina som ”ställt till det” så.

Hon är ju … som en del av er redan vet  … en dvärgschnauzer.

En råtthund.

Inte i den bemärkelsen att hon stammar från råttsläktet …då hade hon inte varit en hund i familjen A, inte …

Nej, hon gillar att jaga de rackarna. Och fånga dom med tassarna. Och  just det användes hon till förr på gårdarna. Att hålla rent från råttor och möss.

Och den instinkten sitter i generna … En  egenskap som sannerligen inte låg ”djupt begravd” inte. Nej, den var synnerligen  lättväckt …

Och finns det möss som lever rullan på nätterna så finns det … och dom är till för att jagas förstås.

Mössen i väggen och Skatan har fört en ojämn kamp denna natt om StinaFinaPinas uppmärksamhet.

Minst sagt.

En liten, knappt hörbar skrapning i väggen och StinaFinaPina for upp som en galning och in under sängen eller soffan och krafsade och morrade och gnydde …

Och Mannen snarkade …

Till slut var det kopplet som gällde … hon fick hållas kort … och det gick väl så dääär. Skatan fick bara ett ryck då och då i koppelhanden i stället för att behöva upp och jaga efter en krafsande, gläfsande hund under säng eller soffa.

Nu … framåt morgonen … äntligen … har Skatan smugit åt sig datorn … och lämnat rummet där StinaFinaPina och Mannen snarkar i kapp …

Mössens dans i väggarna är över för i natt  … också de rackarna  har gått till vila …

… endast Skatan är vaken …

Läs även andra bloggares åsikter om Dvärgschnauzer