Månadsbilden juni 2015

IMG_0263Det är den 19 juni och det regnar …

Det är midsommarafton anno 2015 och det regnar …

IMG_0264

StinaFina gillar lika lite som Skatan att det regnar. Se bara så hon kurar ihop sig där hon går …

Glad midsommar önskas  er alla i alla fall … falleralla …

Vad är det för en dag?

Är det en vanlig dag?

Nej, det är ingen vanlig dag

för det är StinaFinas födelsedag

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Hurra  Hurraa  Hurraaa

Detta bildspel kräver JavaScript.

StinaFina har hunnit bli hela 9 år trots att hon är som en liten valp … tycker husse och matte.

Dagen till ära  har hon också fått en extra klick leverpastej i maten och så har de klämt i med ett fyrfaldigt leve …

Hurra  Hurraa  Hurraaa  Hurraaaa

… medan StinaFina tittade en aning nedlåtande på dem och undrade vad de höll på med.

Hip Hip …

 

Morgonrundan i solen

Det är så härligt att gå i solen, solen, solen

Det är så härligt att gå i solen

Den värmer så

Solen värmer så

Himlen är så blå

Jag har glömt bort alla mina sånger

men jag sjunger ändå

På Morgonrundan

… sjöng Skatan tillsammans med sina ungar när de var små … och visst …

Det ääär härligt att gå i solen.

StinaFina och Skatan förlängde sin morgonrunda rejält för att det var så varmt och skönt och soligt.

En av de första sommardagarna.

Skatan förevigade StinaFina på lite olika platser … försökte få ögonkontakt och få med det där blänket i ögonen men det var helt hopplöst.  StinaFina syns mest som en svart ”fläck” med lite rödaktiga skiftningar och utan ögon.

Men Skatan kan intyga. StinaFina har världens finaste snällaste och goaste ögon. Riktiga hundögon.

Hon är i alla fall ny- och sommarklippt och fin, våran StinaFina.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äntligen hemma

i det blå-gula … och gröna

Första Morgonrundan på kända marker och StinaFina rullar sig i skit …

Bara för att … tja … känna sig hemma.

Antagligen.

Snön revisited

Nej, det är  varken StinaFina eller Skatan som återvänt till någon snö. Den bara kom tillbaka och puttade undan Våren helt och hållet objuden.

Och dom gillade det inte.

Matte Skatan krängde på StinaFina en tröja…  eftersom hon är alldeles nyfrissad … så att hon inte skulle frysa 🙂

Det gillade StinaFina inte …

Hon gillade inte snön och hon gillade inte att vara extra påpälsad …

Hon gick och stod som en märla eller  som en katt som skjuter rygg.

Men det är svinkallt fast det bara är nollgradigt …

Brrrr …

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hög tid

är det också för StinaFina att bli vårfin.

Hon ser ju ut som en golvmopp … minst sagt …

Och det är helt och hållet matte Skatans fel.

Men idag så …

Idag ska StinaFina trimmas och bli lika vårfin som sin Matte …

StinaFina blir svart-med-lite-rött-i också i fortsättningen  … medan Matte Skatan nu är mer peppar-och-salt   än svart-och-vit.

Nu stundar först Morgonrundan i nollgradigt väder men med skinande vårsol …

StinaFina

…  hinner inte mer än innanför dörren förrän hon rusar upp på soffryggen för att kunna kika ut och se om hon missat någon katt, kanske en hare eller möjligtvis en ekorre medan hon varit ute med Mannen på eftermiddagsrundan. Häromdagen stod hon så flera timmar och grumsade över en plastpåse som fastnat i häcken och blåste i vinden … för att inte tala om hennes flåsande intresse för grannens katt som passerade i morse helt ovetande om att ett rovdjur spanade in henne med glupska blickar 🙂

Julklappen

I Stockholm var Skatan hos doktorn … men det är en annan historia … och Mannen och StinaFina tog en promenad längs Karlavägen i skiten under tiden.

För skitigt var det.

Riktigt geggigt skitigt.

Sedan åkte de till Söder och pappa som var nöjd och glad och rosig om kinderna.  Som vanligt.

Mannen och han ordnade lite med sina ”affärer” och så pratade de alla tre  förstås om vad som hänt sen sist, om ditten och datten.

Först efter julhelgen kan nästa besök hos pappa bli av så det gällde att prata av sig …

Skatan hade också med sig en ståtlig  amaryllis som julklapp till pappa och lämnade samtidigt en till Syster Yster och en julklapp till Salli … hennes hund  … från StinaFina.

Skatan och StinaFina träffar ju inte dom  heller på ett tag …

Skatan fick i sin tur  en kasse  med klappar till syskonbarnbarnen från Syster Yster och en julklapp till StinaFina från Salli.

De åkte hemåt innan det blev kolmörkt ute …

Väl hemma ställde de kassen med julklapparna bland de andra klapparna  som ska med till Örebro på lördag och satte sig för att äta middag.

Men StinaFina skällde … och gläfste … och gnällde och puffade och satt där och stirrade stint på julklappshögen.

Och skällde högre och högre …

– Vad var det fråga om?

Mannen och Skatan fattade ingenting.

Hur kunde hon veta att där fanns en klapp till henne?  Kunde det vara ett ben eller något som luktade gott?

Till slut stod de inte ut längre utan tog fram paketet, skakade lite på det och funderade … och tog det stora beslutet …

StinaFina skulle få sin julklapp i förskott 🙂

Och så fick hon paketet  … och ruskade, bet och slet och fick lite hjälp av husse och till slut damp klappen ner framför nosen på henne.

Ett ögonblick blev hon sittande lite förvånad men sen satte hon igång att leka …och leka … och leka.

Hon kastade den högt upp i luften … fångade den där … rullade runt med den … slängde och ruskade.

Under hela tiden de åt sin middag hörde de henne daska runt och pipa med sin julklapp.

Salig.

Men hur i hela fridens namn kunde hon veta …

Tror ni hon är synsk?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

Morgonrundan

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var mörkt som i en säck när Skatan och StinaFina gav sig ut på  Morgonrundan ovanligt tidigt. Trots att det inte regnade fick StinaFina ha på sig sin ”regnkappa och reflexväst …

Och tur  var det.

Det var det enda som syntes där i skogen . Och fick tjäna som ledljus när de gick genom tunneln hemåt.

Men det ljusnade snabbt och väl hemma igen såg man både handen framför sig och att himlen skulle bli åt det blå hållet.

Frukost och sen färd tillsammans med Mannen till Stockholm …

Och nu när de är på henmmaplan igen är det redan lika mörkt  … nej mörkare …

Cirkeln är sluten denna den 14 december 2011.

Läs även andra bloggares åsikter om

 

Skatan känner sig lite ruggig

och har bestämt sig för att krypa till sängs tidigt som bara den …

Godnatt!

StinaFina tittar lite undrande på mig där hon sitter i soffan bredvid … och tittar sedan besviket bort …

Ska Matte gå och lägga sig redan?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Läs även andra bloggares åsikter om

Mot Stockholm, Stadsteatern, Gunilla Röör och Gertrude Stein

Skatan ser fram emot kvällen som hon sällan ser fram emot något. Och det vaaar längesen också … som hon var på teatern. Ikväll blir det något alldeles speciellt.

Gertrude Stein och Gunilla Röör

Illustration: Stina Wirsén

En nyklippt StinaFina  får stanna ”hemma” hos Titti och Jägar-Kent och sina hundkompisar där … som hon gillar stort … allihop.

Att hon är nyklippt gillar hon inte alls … känner sig naken och är en smula sur tror Skatan.

Att döma av bilden alltså.

Att det har blivit så kallt för en hund utan underull att hon nog måste ha tröja på sig … är en annan sak. Hon kanske förstår att det är tröja eller jacka som gäller framöver … *suck* … och att det är därför hon ser så moloken ut.

Hur som helst och hur det är med den saken har ju inget med det här inlägget att göra. Egentligen

Nu är det mot Stockholm, mot Stadsteatern, mot Gunilla Röör och Gertrude Stein … som gäller.

Inte …

att blogga är att blogga är att blogga är att blogga …

PS Gunilla Röör om Gertrude Stein i TV4

Morgonrunda med StinaFina i Bad Goisern

… gör Skatan förstås också varje morgon  när hon är här.

De brukar gå uppåt skogen en sväng, genom den, ner till Hallstättersee och fortsätta längs stranden … och så hem igen …

Ungefär samma runda varje dag. StinaFina gillar att läsa samma”tidning” varje morgon fast ibland får hon börja ”bakifrån” och ta serierna först 🙂

Hurdant vädret än är är det vidunderligt vackert …

På sin väg passerar de en söt liten stuga med en gammal fin trädgårdstomte nästan i barnstorlek …

När Skatan och StinaFina  stod och beundrade den öppnades plötsligt dörren och en gubbe stack ut huvudet, hälsade god morgon och log med sin nästan tandlösa käft. Han hette Martin … fick Skatan reda på efter ett långt samtal … envägssamtal tänka sig 🙂 (när Skatan är inblandad) … Martin snackade oavbrutet på en otrolig, så gott som oförståelig, Goiserner-dialekt, Skatan lyssnade och försökte hänga med så gott det gick. När hon frågade om hon fick ta några kort rusade han in i stugan …

Hatten … han måste ju ha sin hatt!

Och sin käpp …

… som hade något slags ”bomärke” som botten som han också visade upp förstås …

Trädgårdstomten var urgammal … Martin berättade hur gammal … men jösses … det gick inte att förstå … men att den vägde 60 kg uppfattade Skatan i alla fall 🙂

Martin var säkert yngre än Skatan men ändå en riktig ”gubbe”. Han hade klättrat upp på alla alptoppar som låg så långt ögat kunde se … han snackade om stugan, om sina troféer som han satt upp … om hur han jobbade i skogen etc etc …

Oj oj oj … så han snackade.  Och berättade …

Stugan med gaveln full av troféer …

Martin berättade t ex om hur mycket den här oxen hade vägt … om den där grejen bredvid som visst använts som några slags ”skidor” … osv osv

Skatan och StinaFina fortsatte upp, passerade en bondgård med tillhörande gårdshund …

Hej, hej …

Grüß Dich … och så pink, pink …

StinaFina svarar … genom att ”pinka” över …

… och så slutpinket … : ”Ha en bra dag” !

Väl uppe på vägen till skogen möter de den lilla lilla gumman med sin hund som heter Schlau … (= slug) … och hundhälsningsceremonin upprepas …

De passerar kossor och och får och … och mera trädgårdstomtar och Snövit med sitt anhang i ett hörn och …

… getter

och får …

och till och med gäss …

… en tomte som hjälper till med gräsklippningen vad Skatan kan förstå …

och Snövit … med sitt gäng …

och fantastiska blommor överallt såsom de här …  Änglatrumpeter, tror Skatan dom heter.

När de kommer tillbaka ”hem” brukar frukosten stå klar … för både Skatan och StinaFina …

Snipp snapp snut … så var denna morgonrunda slut 🙂

Morgonrundan

… skall StinaFina och Skatan snart ge sig ut på …

Det blåser halv storm …

… och kommer säkert se ut så här ute vid klipporna … i viken … på Femöre.

PS  Skatan har försökt en timme nu att lägga upp en liten film … hur gööör man? Som ni ser har hon inte lyckats …  DS

Dagarna flyger iväg …

och man hinner inte mer än vakna förrän det är kväll igen.

Och ändå tar Skatan det lugnt … är på hemmaplan med StinaFina medan Mannen är i Österrike och redan har varit borta en vecka och skall vara där till i början av juni.

Men StinaFina skall ju ha sitt förstås … ca tre timmar om dagen … en halv arbetsdag 🙂 … nästan. (Morgonrundan en timme, lunchrundan en timme, eftermiddagsrundan tjugo minuter upp till en haltimme och kvällsrundan likadant.)

Skatan vet att StinaFina har det bättre än många andra hundar men nu har hon ju blivit van och då är det så …

Igår var vi ute på Femöre och tittade till det … Skatan tänker kanske flytta ut själv framöver … och gick lunchrundan där. Vi gick som vi brukar där på Femöre ut till där man kan se havet möta himlen vid horisonten ..

En vanlig torsdag så här när folk fortfarande jobbar och inte har semester är man mol allena därute … bara StinaFina och Skatan och alla fåglar som håller kör och havet …

Det är verkligen härligt att komma ut …

StinaFina var nytrimmad …

… eller nyklippt skall man kanske säga för det är det som blir gjort nu efter att hon har blivit kastrerad. Pälsen har förändrats i kvalitet så det skulle ha blivit rena rama djurplågeriet att ”rycka den” …

och vi ramlade över en vänstersko …

Häromkvällen var det en vänsterdoja …av lite större variant …

Ramlar inte ni över borttappade skor  som Skatan gör stup i kvarten? Det är mer än mysko … ha ha ha …my-sko. Så hon kan få till det.

Idag trodde Skatan att hon skulle få sina hörapparater för hon hade tid hos Adionomen men en av dem gick sönder … eller var sönder … så det sattes upp en ny tid nästa fredag … och så hem och ut med  StinaFina … och  sen till Kinesen för Skatan har besvär med sin ischias … och så ringde Hannele från Galleri Sjöhästen och ville jag skulle hämta mina inramade bilder …

Vilken skillnad det blev …

Och så handlade Skatan, köpte present till Svärson II som fyller år och så lagade hon lite mat emellanåt och nu är det kväll … och ingenting har hon hunnit med av vad hon e g e n t l i g e n  ville hinna med … son målningen och så bloggen förstås … Hon får hälsa på er framåt natten för nu måste hon ta igen sig lite …

*pust*

Ses!