Någonstans i bloggvärlden startade en uppmaning … jag kommer inte ihåg vem det var ursprungligen  … jo nu vet jag … det var  Micke Kazarnovicz

Först läste jag nog uppmaningen  hos Karin Långström Vinge, sedan hos Elin Grelson.

Idag bär vi lila för att stötta de som är homosexuella, de som är det öppet och de som är det i det fördolda … de som nyss ”kommit ut” ur den där garderoben och de som redan känner sig hemma med vem de verkligen är …

Även om  det blivit ”enklare” och mindre traumatiskt idag än när min bror berättade hemma att han var homosexuell i början på 70-talet, är det nog ändå inte så helt självklart.

Idag had jag glömt bort det hela … ända tills nu …

(Jag har varit och köpt en nalle till Agnes på Nallarnas dag … som det visst lär vara och inte haft så mycket tid över för bloggandet.)

Men som sagt .,.. bättre sent än aldrig.

Lila är Skatans älsklingsfärg och den har hon på sig så ofta hon kan … och det har hon haft idag också. Fast inte så medvetet.

En annan gång … med lite mer eftertanke … skall jag berätta om en av mina bröder som dog alldeles för ung och var homosexuell. Han levde ett mycket destruktivt liv som vi alla i familjen tror beror på just det … att han var homosexuell … att det var så svårt att vara det … inte minst på 80-talet när vi först hörde talas om aids och hiv  och paniken spred sig så att de homosexuella blev som paria i samhället. Inte nog med att de hade de tufft innan dess … då blev det rena häxjakten. Kanske ända tills vi fick ett ”ansikte” på en aidssjuk människa, Sighsten Herrgård … och så småningom har utvecklingen gått åt rätt håll.

Men det finns mycket kvar än …

Så visa uppmuntran och stöd för alla homosexuella  med att bära något lila  … idag …  i eftermiddag … ikväll …