… Den Gud älskar lyckan får … bad Skatan i sin aftonbön som barn och då och då  … tro det eller ej … än idag.

Gud är  inte en farbror med skägg som sitter på ett moln uppe i himlen  förstås … som dömer oss till lycka eller olycka …om vi är älskansvärda eller inte.

Snarast ser Skatan  Gud som något mer diffust än den där farbrorn …  det stora i det lilla och det lilla i det stora.  Helheten … ditt innersta själv kanske … Själen, som du själv kan ”utveckla” och som  kan ge dig lycka. Om du kan älska och  ge av dig själv.

Dela med dig.

Jösses … så Skatan kan få till det.

🙂  😛  🙂

”Det är inne att skriva om lycka” *

… påstår Merete Mazzarella i gårdagens Under stecket i SvD och skriver själv en essä om just lyckan:

”Är lyckan ett varmt bubbelbad”

Foto: Claudia Rahanmetan

Merete Mazzarella  har läst ett antal böcker i ämnet lycka och resonerar böljande fram och tillbaka hur man skall definiera den … och avslutar med några rader av Sissela Bok (Exploring happiness. From Aristoteles to brain science)  som i sin tur citerar Aldous Husleys roman ”Du sköna nya värld”(1932) …

”som av lyckosamhällets tjänsteman får den förvånade frågan om han inte vill ha det bekvämt och som svarar: ”Jag vill inte ha bekvämlighet, jag vill ha Gud, jag vill ha poesi, jag vill ha riktiga faror, jag vill ha frihet, jag vill ha godhet, jag vill ha synd.

Tjänstemannen konstaterar än mer förvånat att han kräver rätten att vara olycklig. Kanske det är en rätt vi alla ska kräva.” (MM i SvD)

Bara lycka räcker alltså inte för att få oss att känna att ”vi lever”. Livskänslan, livsglädjen kräver mer än så.

Ingen lycka utan dess motsats kanske …

I de världsomfattande studierna som görs varierar naturligtvis uppfattningen om  vad lycka är från kultur till kultur:

När fattiga afrikaner säger sig vara lyckliga är det uppenbarligen därför att de är extremt optimistiska för sina barns räkning, när afghaner säger sig vara lyckliga kan man tänka sig att det handlar om den förhöjda livskänsla som just turbulenta förhållanden kan skapa. (Det finns faktiskt finländare som säger att de aldrig varit så lyckliga som under krigsåren.) (MM i SvD)

Lyckomedeltalet ligger i de flesta länder någonstans mellan sju och nio på en skala från ett till tio

Det gäller också Calcuttas slum, Afrikas fattigaste länder – och Afghanistan. Frågan är naturligtvis hur resultaten ska förstås. Det är kanske inte orimligt att tänka sig att det finns kulturer som – till skillnad från vår egen – fortfarande präglas av förnöjsamhet, eller där människor åtminstone uttalar sig som om de vore förnöjsamma. (MM i SvD)

Fast hur det än är med alla filosofiska resonemang tycker Skatan ändå att hennes definition på lycka hos Bob Hansson ändå inte är så tokig … för just henne i alla fall:

”Lycka … hm … är t ex som ett getingstick … fast tvärtom om du förstår vad jag menar. Det bara sticker till liksom och så fylls man … den sprider sig rent fysiskt över hela kroppen. Den kan t o m ömma … man kan inte värja sig … och så ebbar den ut … tills nästa stick…

—

Lyckan har ingen rim och reson …. den bara ”sticker till”. (Skatans kommentar hos Bob Hansson)

Är lyckan ett varmt bubbelbad? …frågade sig Merete Mazzarella .

Nej, inte för Skatan i alla fall … men som allt under solen så är också uppfattning om vad som är lycka relativ …

😛

* Skatan gjorde det … skrev om lyckan … för att Bob Hansson gjort det … till exempel