En sån här sammanfattning kanske  inte är av  intresse för någon annan än Skatan … men nu har hon i alla fall gjort den.

Och  egentligen  är det  här och nu och ”mindfulness” som skall gälla men Skatan har ändå en känsla av att för att gå vidare krävs det en viss … en viss eftertanke, ett visst … någon slags sammanfattning så inte det bara är den sista delen av året som ”biter sig fast”.

Det negativa.

Det är ju ofta så.

Att det just är det negativa som man kommer ihåg även om livet i övrigt var fantastiskt under året.

Och förra året var som bekant 2009.

Och började med att Skatans RSL-ben gjorde sig mer än vanligt påminda …

Skatans tidiga morgnar blev ännu tidigare. Men hon hade vett att ta vara på dom genom att i arla morgonstund ”stöka undan” bloggandet så att det inte under dagens andra timmar skulle störa resten av familjen = Mannen och StinaFina.

I januari skulle också pappa,  idag 97,5 år  (född 1912 … det är som med småbarn … man räknar med halvåren när man är i början av livet och när man är i slutet av det eller förutsätter att man är det. ) … i januari skulle han ha varit med i Popcirkusprogrammet med han Luuk. Alla väntade och väntade men han dök inte upp i programmet förrän bra mycket senare. I februari …

Men nu går Skatan händelserna i förväg. Hon inledde sitt nya fräscha år med en föresats som Loll förmedlat: att se framåt med tillit.

”TILLIT ÄR ATT VÄLKOMNA DET SOM HÄNDER”

Och det är nog något som Skatan har försökt göra 2009 … haft som baktanke att möta livet med just  … tillit. Men inte är det lätt inte. Och vem har sagt att det skaaa vara lätt.

Precis som i år kände Skatan sig tappad på energi men fick en kick från oväntat håll, Ernst Billgren.

Skatan var i Margiths ateljé den 23 januari ... den dag som hon skulle ha fyllt 60 år … sörjde och ältade.

”Men döden var ett faktum, ett deprimerande faktum, hur man än såg på saken. Instängd i denna kvävande motsägelse, sprang  jag runt i cirklar. …. det var en underlig tid. Mitt i livet kretsade allt kring döden.” (Haruki Murakami , citat från Norwegian Wood)”…

Så. Nu får det vara nog. Nu skall jag aktivt sublimera eller fokusera eller vad det nu heter… Inte leva i det förgångna…. NU…. och I MORGON är vad som gäller. Från och med nuuuuu….”

Detta skrev Skatan i januari … då hon också flaxade hitan och ditan … som vanligt. Till Örebro och Kaxe och Agnes, till Stockholm tur och retur och tur och retur och …

Sedan gick året vidare  i en svindlande virvlande dans.

I början på februari, på sin egen födelsedag for Skatan och Mannen till Thailand och ett exotiskt bröllop, det andra för det redan svenskt gifta paret Sonen och Pa. Hemma i byn …

Efter bröllopet for vi allihop till Koh Chang (Elefantön) och solade och badade och varje kväll, nästan varje kväll, var vi på Oodie´s Place … det bästa av Places och hade vansinnigt roligt och njöt av musiken …

Hela mars regnade det. Åtminstone i det hörn av världen där vi befann oss, Skatan och Mannen och StinaFina. I Bad Ischl, Österrike.

Och i mars … den 23:e … dog min systers man och livskamrat, Peder … och världen blev inte som den varit för min syster längre … Aldrig mer.

April … Påsken firades i Örebro med hela Storfamiljen. Det var en påsk det … Solen sken, maten var god och Skatan var omgiven av alla sina barn och barnbarn och barnbarn på G (Pa var ju gravid med Alice … )

Maj … lite här och där … i Österrike, i Skåne, i Örebro och hemma i Nyköping förstås. Norrköping Horse Show med flickorna S och … lite annat smått och gott.

Juni, juli och augusti … Femöre förstås men med vissa avbrott och flax … till Skåne där jag träffade bloggvännerna Znogge och Pruddelutt … och gick på en fantastisk skrivarkurs på Fridhems folkhögskola.

Och sen tog Skatan tåget norrut och träffade ännu en bloggvän: Skogsnuvan som tog emot mig i sitt hem i Fisksjön och vi hade så roliga dagar tillsammans. Trots att regnet för det mesta öööste ner.

I augusti närmare bestämt den tjugoförstra (21) föddes vårt senaste barnbarn Alice Inga Kristina och Sonen blev pappa för första gången och Skatan och Mannen blev farmor och farfar.

Det var förstås årets höjdpunkt alla kategorier.

I september kom äntligen Brigitte på besök till oss på Femöre och Örebroarna också några dagar … Sedan åkte vi ner till Bad Ischl igen via Yngsjö, Bad Wittenberg och Erlangen i Tyskland och familjen Pfeil för att vara några härliga veckor i Österrike  innan vi var tillbaka i Sverige igen. Där vi stannar i knappt

en vecka …

För sedan, i oktober,  bar det av på en fantastisk resa till Jordanien med Mannens gamla klasskamrater från Sigtunaskolan. En fantastisk resa som jag ännu inte rapporterat färdigt om … något kom som vanligt emellan. Det kanske kanske kommer mera alltså.

Sedan kom mörkret och deppet och  …

november.

Trots 40-årig bröllopsdag …

Trots att Skatan blev inbjuden att närvara och  ta farväl till Margiths jordiska stoft genom att askan äntligen fått sin vackra plats på Gustafs kyrkogård och träffa hennes Göran, söner och barnbarn … och

trots att vår älskade lilla Agnes fördes fram till dopet

… äntligen! får man väl säga … vid ett år och nästan fyra månaders ålder. … och en verkligen trevlig dopsammankomst med Börjessonsfamiljen och Andersonarna och vänner … och trots att hela den spännande tävlingsrundan i Daxbloggens 50+-tävling där Skatan först blivit nominerad, sedan kommit till final och till rolig finalfest i Stockholm då hon också fick träffa Ingrid på Stenstugu IRL …

Trots allt detta är det ändå något tråkigt som lägger sig som en våt filt över november för Skatan … nämligen

hela den förbaskade anställningsproceduren för en praktikplats (som jag dokumenterade i december) … en praktikplats som var som gjord för Skatan  e g e n t l i g e n   men som bara ”gick upp i rök” på grund av vad? Av schabbel, av inkompetens, av nonchalans, av att inte räknas …  Skatan har fortfarande en tagg i hjärtat av att ha blivit behandlad så … så  … lågt.

Det är detta som lägger sig som en våt filt och gör att allt roligt och spännande liksom trycktes undan och försvann.

Men så faan heller … Nu är det nya tag som gäller. Även om Skatan fortfarande känner den där taggen i hjärtat … Förstår inte det …

Efter november kommer förstås  december … och Borlänge och Sonen och Pa och och och …. fast en fin julafton fick vi tillsammans och mycket annat också att glädjas åt. Skatan fick vara där … hjälpa till så att Sonen och Pa fick sitt radhus … lära känna sitt nya barnbarn Alice

och så väl tillbaka i sitt eget …  firades förstås nyårsafton på samma sätt … the same procedure as last year … i Stockholm med gamla trogna vänner …

Snipp snapp snut så var året plötsligt slut …

Och nu börjar vi om på nytt …

Nej, inte på nytt.

Skatan ser ju faktiskt livet som en spiral … så nu svingar vi oss uppåt i den … uppåt … uppåt … uppåt …