Lars Lerin och Sommarpratarna

Det är svårt att vara modig när du bara är ett mycket litet djur.

Igår tittade  Skatan på Sommarpratarna  med Sven Wollter, Lars Lerin, Elsa Billgren, Björn af Kleen ( som talade så fint på dalmål) och Astrid Assefa.

Detta fantastiska program där vi får möte alla dessa spännande människor som vi kunnat lyssna till i somras  handlade igår  om liv och död … och död och liv. Om ursprung och rötter …

Och om  mod.

Om KÄRLEK förstås …

Ja, om vad det är  att LEVA … helt enkelt  …

om livet 🙂

Och Lars Lerin var där ….

Lars Lerin ja …

Han den största av  akvarellkonstnärer i Sveriges avlånga land … denne lågmälde, ödmjuke konstnär från Värmland som kan skildra vintern och kylan och ödsligheten och ensamheten och avskildheten och … och melankolin så mästerligt.

Och som ser detaljerna …  de små små detaljerna 🙂

När Lars Lerin  skulle säga något om Björn af Kleen  … som han kanske var mest nyfiken på att få träffa eftersom Björn af Kleen var den som var  ”mest svår att förstå sig på” ,  som han också var lite spänd ( ”halvskrämd”) inför att möta ….  så  var det  Björns  mun (”han har en lite rolig mun, tycker jag”)  som han lagt märke till och kommenterade 🙂 .. Björn av Kleens mun alltså.

Björn av Kleen var lika nyfiken på Lars Lerin.

Den här gången rörde sommarpratarna vid något djupt inne i Skatan och det berodde väl på samtalsämnena förstås … de existentiella  … hon hade tårar i ögonen många gånger under programmet … när Elsa Billgren berättar om sin barn- och ungdomsvän … sin bästa vän … som tog livet av sig.

– Det var min bästa vän Carolin som tog livet av sig när hon var tjugoett

När Astrid Assefa talade om sin far som hon först träffade som tjugotvååring och trott vara död … om hur viktigt det var det här mötet för att förstå sig själv … och .. vad det betydde .

Ja … allas samtal berörde …  Sven Wollter talade om sin dotter som dog tidigt av annorexia och diabetes före trettio års ålder, och Björn som bär ett adligt namn efter sin mor men inte ”platsar” i Riddarhuset eftersom hans pappa inte var/är adlig och som skrivit en bok om dagens adel som väckte stor uppmärksamhet när den kom ut … talade bl a om hur han känner sig lite hemlös i sin identitet genom det här … han talade om tillhörighet och utanförskap.

Men ”störst av allt är kärleken” och det i programmet som ändå etsade sig fast hos Skatan var när  Lars Lerins berättade  om sin kärlek Junior, hur han vågat ta steget, kastat sig ut … och träffat rätt …

Programmet gav också en Lars Lerin-effekt på Skatans Tankar. Från att ha några hundra läsare som mest åkte plötsligt antalet upp till över 2000 … och de alldra flesta hade sökt på Lars Lerin som ju Skatan bloggat  om några gånger tidigare…

Intresset för konstnären och människan Lars Lerin är skyhögt 🙂