… ett sådant där magiskt … fick Skatan  vara med om idag.

När Skatan satt på tunnelbanetåget på väg till Gamla Stan flög förstås tankarna fram och tillbaka och plötsligt kom hon att tänka på Bodil Malmsten någonstans mellan Zinkensdam och Slussen. Att hon kom att tänka på henne då berodde förstås på att Skatan var på väg till Maria-Thérèses vernissage och att Skatan visste att de känner varandra, är vänner. … Bodil och Maria-Thérèse.

Då  … vid Slussen …  vem stiger inte på tunnelbanevagnen om inte Bodil Malmsten i egen hög person. Med ett blomsterpaket i handen. Våra ögon möttes en bråkdel av en sekund innan hon gick till en annan del av vagnen och Skatan som kände på sig att Bodil Malmsten  inte skulle uppskatta någon form av ”påhopp” satt stilla på sin plats och sa i vardaglig ton till Mannen.

– Såg du att det var Bodil Malmsten som klev på alldeles nyss.

Nej, det hade han ju inte sett förstås.

När Skatan sedan gick av vid Gamla Stan satt Bodil kvar men en man som hade suttit mitt emot Bodil   steg av  i stället. Skatan  la  märke till att han tagit över blomsterkvasten men inte hur han såg ut …  så Skatan kunde inte se   om han var kvar där i galleriet när hon så småningom kom dit.

Maria-Thérèse berättade i alla fall att Bodil Malmsten hade skickat blommor med en man och att hon själv varit förhindrad att komma.

Så idag fick Skatan verkligen uppleva ett riktigt meningsfullt sammanträffande – en jungiansk  synkronicitet …