… och värmde. Utmärkelsen, 
som Ingrid på Stenstugu, så frikostigt delade med sig av. Skatan har haft en urusel natt som i och för sig varade lika länge som den värsta vintern i mannaminne. Men ändå.
Tack, Ingrid! Tack!
Skatan somnade redan klockan sjutton och … med vissa mellanrum när hon vaknade till och proppade i sig lite mer smärt- eller RLS-stillande … har hon sovit ända till klockan sex.
Men har himla ont i alla fall … och gråter … för hon tycker så väldigt synd om sig själv. Fast det värsta hon veeet är självmedlidande.
Egentligen.
Så med den svartsyn som Skatan för tillfället hyser …är det väl den stora vår-depressionen som slagit till lite för tidigt. Eftersom hon gråter och gråter.
Och gråter.
Det skulle bara fattas det.
Men idag skall hon till sin Husdoktor. I alla fall.
Vilket osedvanligt löjligt ord. Inte har Skatan någon doktor här i huset. Nej hon får allt pallra sig iväg till en Vårdcentral där just hennes husdoktor håller hus. Vid närmare eftertanke … heeeter det så nuförtiden, husdoktor?
Hur som, det skall i alla fall bli bra … hoppas hon i alla fall … att träffa en doktor till, en som känner henne och förhoppningsvis bemöter henne lite bättre än doktor StoppStropp härförleden.
Slutgnällt för stunden.
Skatans tankar 