… vill inte ge med sig.

Det började lördagen för en vecka sen och på söndag kväll var Skatan frisk …

Det var hon måndag, tisdag onsdag också … men sen … framåt torsdagen slog eländet ut i full blom igen … Skatan kunde knappt kraxa men åkte såviså till Stockholm och Flop-gänget för hon hade ingen feber, höll sig på avstånd och … ja … det satt ju mest i halsen.

På fredagen kunde hon knappt prata, igår hade hon feber som översteg 38 och för en lågtempare som Skatan är det mycket.

I natt har hon nästan hostat lungorna ur kroppen.

Det värsta är att igår fick de storfrämmande, Skatan och Mannen.

Det är Sonen, Pa och lilla Alice som kommit för att bo här två nätter och sedan bli skjutsade till Arlanda med sin bil som sedan står parkerad här.

De är äntligen på väg.

Dit  vart Sonen med familj var på väg redan förra året men då det sattes så många käppar i hjulen för dem.

Sonen drabbades av det än det ena än det andra … och fick flygförbud. Och Skatan fick rycka in … mer än gärna …  på en förkortad resa Tillbaka till byn, till mormor Gai  i Thailand tillsammans med Pa och Alice.

Nu får Skatan hålla sig undan, inte klappa och pussa på någon … Visserligen tror hon inte att en sån här ”gammal” virus smittar längre … men man kan aldrig så noga veta … så …

Sonen & Co  skall vara borta i hela fyra  långa månader, över jul och nyår, födelsedagar och över alla de  längsta, mörkaste mörka, kallaste, värsta vintermånaderna.

Dagen efter de anländer till byn skall riset börja skördas …

Foto från Flickr.com, just4u2009

och deras nya vardagsliv ta sin början …