Etikett: Thailand

Äntligen hemma

och helt utslagen av trötthet.

Av förklarliga skäl.

Skatan & Co  hade gått upp tidigt resdagen för att åka till Moster (Pas moster alltså) med sin packning. Där fanns också tillresta jai Gai (mormor Gai som lilla Cissi fullständigt avgudar och vice versa. Alice också förstås men Cissi … )

IMG_7521

Cissi äter frukost innan hemresan …

Därifrån skulle de sen på kvällen ta sig till flygplatsen och planet som lyfte mitt i natten till Sverige och våren därhemma.

Och den resan var förstås också ett äventyr i sig.

Hos Moster var det fullt hus av släktingar (mest barnkusiner)  som ville ta farväl.

IMG_7530

En del sitter på golvet omgivna av saker som ska packas ner medan Sonen och Skatan sitter på stolar och väntar

Ingen AC

Och det var varmt som i helvetet (Skatan har ännu inte varit i helvetet men hon kan ju tänka sig)

Fyrtio (41) grader Celsius.

Sonen och Skatan for några timmar till ett varuhus (Fortune)  med AC förstås för att få lite vila och inhandla det sista.

Pa var på någon marknad och handlade mat.

Dagen innan hade de varit i det stora varuhuset MBK hela gänget (där de bl a i högtalare uppmanar att hålla rätt på sina barn, gärna hålla dem i handen så att de inte ”kommer bort”.) Skatan hade flängt om en tok efter shorts eller tröja av märket Adidas (det var viktigt, tycker Skatan, att det blir rätt önskan som uppfylls)  till K A och flängde nu också här på Fortune av samma anledning men fick till slut nöja sig med en liten vuxentröja (s).

Thailändare kan inte få över sina läppar att de inte vet. Man tappar ansiktet då och det borde ju Skatan verkligen ha lärt sig vid det här laget.

Så de blev förstås hänvisade hit och dit när de frågade efter Adidas för barn. Från G (bottenvåningen) via 2, 3 … högst upp och så ner igen och etc men de hamnade slutligen i alla fall på G och Adidasbutiken där som enbart förde vuxenstorlekar.

Och så åt de glass på Swensen´s.

swensen-s-ice-cream

Varje dag, nästan, åt de glass på Swensen´s  i Bangkok.

Från hotellet  tog de sig till ett varuhus, Big C, för att äta glass på  just Swensen’s.

Skatan promenerade alltid dit på trottoarer som var fyllda med små butiker och restauranger och folk och hundar.

Ibland ensam, ibland med de andra.

Och så tog de en tuk tuk  hem.

Unknown

En tuktuk

Vilket äventyr.

De flesta körde som galningar och kryssade mellan bilar, bussar, lastbilar, mopeder och andra tuktuk … och korsade gatan med fara för livet.

För alla … och Skatan menar alla … körde just som galningar.

Annars hade de blivit påkörda av andra galningar.

På en av dessa resor släppte Skatan taget om sin älskade Panamahatt för att hålla i sig och den for förstås all världens väg.

IMG_7519

Två fina hattar har Thailand slukat för Skatan. Den första, en vit Stetsonhatt, tvättade man opåkallat sönder och samman … men det är en annan historia …  och så nu: Skatans älskade Panamahatt.

Ja, ja … det är en världslig sak … som Karlsson på taket skulle ha sagt.

Värre är det att Skatan har åldrats i snabb takt under den här månaden (ja egentligen under hela det senaste året med början på midsommaraftonen 2014)  p g a sina krämpor. Hon har så djävulskt ont i benen (mest det vänstra) och höften och det är säkert en kombination av WED/RLS och artros. Skatan har försökt göra sina rörelser för att mjuka upp lederna men helt enkelt inte klarat av dem för att det gör så in i helv-te ont. Inte bara i lederna utan även  i musklerna. Men det är förstås en annan historia även om just denna lagt sitt täcke … tungt som sjutton …  över hela resan. (Hon har bl a inte kunnat dricka alkohol och den öl som hon älskar just här i Thailand … Leo … i den utsträckningen hon brukar … hon har liksom fått ”tänka till före” och planera hur hon ska ta ”det goda (Leo)  med det onda (smärtorna efteråt”

Smärta kan man liksom inte tänka bort.

Inte Skatan i alla fall.

Vännen C hade tipsat Skatan om att inta riktigt dyra drinkar och samtidigt lyssna på riktigt bra jazz på Bamboo Bar på Mandarin Oriental … Det lät ju mycket lockande  men det var inte till att tänka på. Alla dagarna i Bangkok var så att säga ”familjedagar” med två små tjejer (barnbarnen)  som har lika starka viljor och ofta motstridiga sådana …  och tre  trötta vuxna.

IMG_7529

Utsikt från Skatans ”vilorum” hos Moster

Väl tillbaka hos Moster fick Skatan fick lägga sig och försöka vila … allt snurrade. Också fläkten förstås som var det som stod till buds för att lindra något  i hettan.

IMG_7528

Fläkten surrade lite svalka 

För att göra en lång historia kort. På kvällen kördes de … efter mycket dividerande fram och tillbaka … av en manlig släkting i en bil till Suvarnabhumi, Bangkoks största flygplats, medan bagaget … och det var häftigt mycket … lastades upp på flaket på en annans pickup.

Och när de väl var samlade … bagaget med tillhörande person … och när de sedan stått i ändlösa köer för säkerhetskontroll och passkontroll och fått stå och vänta med trötta kinkande småbarn medan folk markerat platser så att det inte fanns några kvar till dem (inte ens efter arga blickar och påpekanden) skulle de så äntligen få borda och komma iväg hem till Sverige och den anstormande (hoppas de på) Våren.

Barnfamiljerna fick gå på först men Skatan stannade kvar och väntade på sin tur förstas.

Men då var det det där fyllot …

En prakexempel på en kille som inte bara var berusad utan full intill medvetslöshetens gräns klädd  i bara linne och shorts och  fulltatuerad. Han kunde knappas ens sitta upp på stolen när han blev tillfrågad av en av flygpersonalen hur det stod till.

Nej, han var inte full. Han var bara lite trött.

Hade det bara varit för honom hade han aldrig kommit med planet. Det är ett som är säkert.

Men tätt intill honom stod en liten orolig storögd flicka på max 7-8 år  och försökte förklara att hennes pappa skulle klara flygresan, hon skulle passa honom. När flygpersonalen bad honom om deras pass mumlade han något nästan ohörbart till sin dotter och hon grävde fram deras pass och boardingcards  i en liten väska som hon bar … pappan hade inget handbagage allt … och när han blev tilltalad om han var sjuk och medicinerade tog hon fram en påse med Alvedon i.

Det var verkligen mycket tveksamt om han skulle få följa med planet hem.

Men så var det ju hans lilla dotter. Som förskrämd tittade från den ena till den andra med sina stora blå ögon.

En dam klev slutligen fram och sa att hon fått en plats i närheten och skulle se till de lilla tjejen och att han skötte sig. Hon måste ha frågat innan var de hade sina platser. Efter mycket funderande fick han slutligen också borda.

Då hade vi blivit cirka tjugo minuter försenade.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De var mycket trötta när de landade förstås och Skatan kunde inte låta bli att hålla utkik efter flickan och hennes pappa som nu … betydligt nyktrade … stod vid bagagebandet. Pappan pekade och flickan slet …

Skatan hoppas innerligt att någon från ”det sociala” därhemma uppmärksammar flickans situation. Hur kunde hon t ex fått ledigt från skolan för att åka med en missbrukare till far till Thailand?

Nu är Skatan i alla fall på plats därhemma.

Ikväll ska de på middagsbjudning och i morgon på utflykt med Galleri Sjöhästens Vänner.

Livet rullar på …

Alltså …

… Skatan flaxade iväg ändå.

Till Thailand.

Och hon har ingenting sagt för att det vaaar en hemlighet. Hon skulle överraska Sonen och det gjorde hon med besked när hon hux flax smög sig runt knuten på huset de huserade i i Bangkok.

Oj vad de blev överraskade … och glada. Alice var i början nästan lite blyg … kunde inte tro sina ögon. Men se´n kom hon igång. Och det gjorde Cissi också … fast hon hade ju inga minnen kan jag tro av Skatan. Hon är ju bara drygt året gammal.

Det var tänkt att Skatan och Jantha (moster till Pa) och Per (Janthas man) skulle åka upp till byn där Sonen huserat se´n  i början av november 2012 men så fick hon veta de dragit ner till Bangkok för att shoppa lite  🙂 innan sin hemresa.

Då blev det ändrade planer får Skatan & Co också förstås.

Skatan hade som sagt inte tänkt åka till Thailand i vinter av olika anledningar … det har varit mycket nu …  flytten etc … och och och … men så tyckte hon att nä-ej … hon stod bara inte ut med kylan och när ”alla ” (Mannen och döttrarna) sa att: Klart du ska åka … Gör de! t. Du fååår … etc etc …  du behöver det …  så slog Skatan till och beställde en resa på ett ögonblick.

Och det gick så fort att hon inte tänkte längre än näbben räckte  … så det blev en hel månad som Skatan ska vara borta.

En hel månad.

Det hade hon ju inte behövt.

Men när det nu blev så så har Skatan inte heller något emot det.

Ingen är så där helförtjusta i storstadslivet och Skatan är överhuvudtaget inte förtjust i shopping så de bestämde sig för att åka några dagar till en ort, Cha Am, nära Hua Hin, och till Hua Hin och vänner till Sonen och Pa och bada.

Cha Am var OK, fin strand men mycket höga vågor. Hua Hin gillade inte Skatan alls … det var ju nästan som en storstad med hur mycket människor och trafik som helst.

Men vännerna var trevliga och bjöd på god mat på sin restaurang.

Efter två nätter borta  åkte de tillbaka till Bangkok och Skatan tog buss till Koh Chang medan Jantha och Per kommer senare.

Det blir nog inget by-besök den här gången.

Hon fick träffa mormor Gai och Sam (Pas styvfar) ändå i Bangkok.

Detta var den första rapporten från leende landet och med inte så bra bilder. Skatan visar dem ändå för hon  vill ha dem till rätt inlägg  så att säga …

Here they come … huller om buller … och det fattas och Skatan kan inte det här med slideshow och … hon håller på att bli tokig så håll till godo så länge.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Buddha på stranden

(Denna munk har ingenting med munken i Skatans berättelse att göra )

Thailändarna kallar de buddhistiska munkarna för Buddha … åtminstone gör Pa det och hennes släktingar i byn i nordöstra Thailand … så då gör Skatan det också.

I Thailand är buddhismen stadsreligion och de buddhistiska munkarna finns överallt i gatubilden, i sina tempel förståsoch ute  bland människorna.

Ordspråket ”Gör gott – Få gott tillbaka. Gör ont – Få ont tillbaka” eller Tham dii, dai dii – Tham chua, dai chuapå thailändska, sammanfattar delvis tankesättet (Thai.nu)

Buddhismen räknas som en av världsreligionerna men är snarare en filosifi utan gudar. Även om man dyrkar Buddha som en gud

När det första morgonljuset kan skönjas lämnar munken klosterområdet för att börja sin pindapata, sin runda för att hämta mat. Han går tyst med ögonen mot marken, barfota längs gator och gränder i närheten. Han bär sin skål, ofta upphängd i en slinga över ena skuldran och stannar bara när han blir respektfullt och tyst tilltalad av någon buddhist som väntar vid vägkanten för att fylla hans skål med mat.

Skatan var ju uppe med tuppen och vandrade längs White Sand Beach om morgnarna på Koh Chang.

Några morgnar såg hon en munk med sin skål som hängde över ena skuldran vandra längs stranden. Han såg thailändare knäböja och lägga något i den där skålen. Sedan läste munken något över dem … de böjde sina huvuden och gjorde en hälsning genom att föra samman sina händer framför bröstet, som ni säkert har sett thailändare göra.

Korpun-ka (tack)… säger Alice genom att föra ihop sina små händer och buga lätt

 

Eftersom Skatan hade pengar på sig …. hon brukade ju äta frukost någonstans längs stranden … gick hon fram till munken  med vördnadsfullt sänkt huvud för att ge honom en slant och han lyfte på locket och hon såg att där bland frukt och annat ätbart också låg pengar … och hon la i sina och fick en bön läst över sig och gick vidare med lätta steg.

Det kändes bra, tyckte Skatan att ge till en fattig munk och få hans välsignelse.

Gör gott, få gott tillbaka …

Hon träffade på den här munken en tre, fyra dagar. Sedan var han försvunnen och Skatan tänkte inte mer på det.

Så en kväll på Oodie´s berättade någon att polisen hade haffat en bedragare på färjan över till Trat … en munk som hade gått omkring och fått pengar av huvudsakligen turister. Det var bara det att det inte var en munk och att riktiga munkar inte tar emot pengar … bara mat …

Men det hade ju Skatan ingen aning om. 🙂

Hur som helst … Skatan hade gjort gott i god tro … och det måste väl räknas henne till godo i den där Karma-vågskålen.

Men den stackars falska munken fick nog sitt straff. Med brott av den kalibern är inte Thailändarna nådiga …

Skatan har landat

och gör en snabbvisit i Nyköping för att sedan flaxa vidare i morgon till Borlänge och Peace & Love. Förra året hade Skatan lovat sig själv att ta det liiite lugnare i år och hon förstår verkligen inte …hur det kan bli 🙂 … trots allt … hmm …

Strax ovanför Moskva … taget med mobilen

Fyllona och Resan hem

När Skatan klev in i Minibussen efter frukost på Tango …

Sista bilden från beachen … med mobilen

något trött efter gårdagens ”beach-party” med ungdomarna, lite resstressad också,  satt det ett par ryska damer där  längst fram i bussen redan. De hälsade  inte ens på ett vänligt … Sawatdee Kaa … och Good Morning …  från Skatan. 😦

Då pressade sig hon bakom dem och såg att en kille satt längst bak i bussen. Han både hälsade och log tillbaka i alla fall och hette John och kom från Nya Zeeland … men det visste Skatan inte då.

Vid nästa stopp … Kacha Resort … väntade och väntade och väntade de.  Skatan passade på att flytta längst bak till John som berättade att han måste med ett flyg och hade liiite bråttom till flygplatsen och blev liiite stressad av att de bara stod där och väntade …

Men så dök så äntligen den blivande  medresenären upp och  Skatan visste att det var bra att hon flyttat sig.

Dök upp förresten … snubblade och drogs in i bussen av en av hotellets personal, är kanske rätta benämningen… och så ramlade han ihop. Han fick också något att ”ha till hands” Det var en man som klart och tydligt  var på-gränsen-till-delirium-stupfull. Inte hade han betalt heller så när de kom med notan fladdrade det av sedlar som hotellpersonalen plockade åt sig en del av … försvann … och kom tillbaka med växeln som han knögglade ihop i en liten boll och slängde ner i en plastpåse.

Sedan kunde de resa vidare …

John från Nya Zeeland skulle hem men ett askmoln från ett vulkanutbrott i Brazilien gjorde att han hade en mastodontisk resa framför sig via Sidney, Australien och innan dess … Beijing … tror Skatan. Och han MÅSTE bara hinna med planet från Bangkok för annars skulle det kanske ta ännu fler dagar och han skulle börja jobba och och och …

Vid lunchpausen … 20 minuter … försvann vår på-gränsen-till-delirium-stupfulle och de fick vänta och vänta tills det blev 25 minuter … 30 minuter … Då kom han där till slut raglande från toaletterna med en Heineken i näven och en till i den andra …

Men … resan gick bra.  John hann i tid och  den stupfulle spydde i alla fall inte men hade lite högljudda mardrömmar …

Dagen på flygplatsen blev lång för Skatan … utan kamera och allt. Hon tog inte ens en bild med mobilen … men så småningom blev det i alla fall  så dags … eller så mitt-i-natten-klart  … att äntligen få borda planet.

Då fick Skatan se två grabbar komma raglande …

*suck*

-Bara inte de där får platsen bredvid Skatan, tänkte Skatan medan hon gick på planet.

Ni har redan förstått … Ha ha ha …

De fick platserna bredvid Skatan.

Det serverades snabbt middag  och det släcktes ner överallt och sedan var det meningen att alla skulle sova.  Det var ju mitt i natten.  Fyllona skränade och skrek men blev tillsagda och snart somnade de och satt där som cementfyllda hösäckar. När Skatan … som satt innerst … behövde uppsöka toaletten framåt morgonsidan var det snudd på omöjligt att få liv i dom … och upp från stolarna … tja … de var svenskar så Skatan kunde i alla fall ”ta i ordentligt” och då hasade de sig upp och hon kunde klämma sig förbi.

Vid frukost fick hon lite kontakt och det visade sig att de var inte helt omöjliga att prata med efter tillnyktringen … Hon utbytte inga djupsinnigheter men  … i alla fall.

Så´n tur med ressällskap har Skatan ofta. Vad är meningen att hon skall lära sig av detta, frågar hon sig då.

Att lära sig bästa sättet att umgås med fyllon? Att visa större tolerans och skippa ”näsrynkning och snurp med munnen”-stilen eller vad … ?

Nu är hon i alla fall på plats, vid datorn hemma i köket, klockan har hunnit bli halv sju … snart är det dags för Morgonrundan med StinaFina som fortfarande ligger i sängen hos Mannen och snusar …

Dagen kan börja på riktigt …

Typiskt Typiskt Typiskt

att Skatans kamera skulle paja just nu … sista dagen och allting.

När hon tog taxin i morse och for den vindlande svindlande kurviga vägen till Bang Bao Bay och piren och mötet med Yaa tog hon förstås fram kameran för att föreviga den fantastiska utsikten.

Yaa

Men väl nere på piren när hon skulle ta kort av Yaa … död … kameran rörde sig inte ur fläcken´. Alltså … kamerafunktionen var stendöd. Inget lyste, inget hände … Men hon fick några bilder i alla fall som hon tog med mobilen … hoppas verkligen att inte den ”dör” också.

Idag är det en fuktigare värme än någonsin tidigare under min vistelse här. Skatan själv rinner bort och förvandlas snart till en stor pöl. Hennes hatt såg klart annorlunda ut än den  brukar och hon gick alldeles nyss till ett Laundry här på gatan och bad dem pressa till den lite.

– No, that´s not possible

– Men försööök åtminstone, vädjade Skatan och killen log, tog emot hatten och bad Skatan komma igen om en timme. Han lyckades faktiskt fixa till den riktigt riktigt bra … 20 bath … som hittat!

Yaa tog i alla fall Skatan ut på den långa långa piren där Yaas kille tillsammans med en annan man, båda belgare, har en restaurang som också har en del rum till uthyrning. Den heter Buddha View och är verkligen något för sig …

Där intog Skatan sin frukost sittande med dinglande ben över vattnet och åt från ett glasbord. Utsikten var visst fantastisk vid solnedgång men inte dålig nu heller …

Yaas ben över vattnet … och

hela Yaa vid glasbordet där på Buddah View där vi intog vår frukost

Efter frukost visade Yaa mig omkring lite på Buddah View …

Ett av sovrummen med tillhörande toalett och dusch …

Och sedan åkte de taxi till Lonely Beach för att äta lunch … (Skatan har ätit en hel del de här veckorna och det märks på midjemåttet … men va sjutton … det tar hon tag i igen … )

Yaa på Lonely Beach
Visst var Lonely Beach en vacker strand … men ingenting slår White Sand Beach  eller  Hat Sai Kao på thailändska.

Där åt de som sagt lunch och sen skiljdes de … Skatan tog en taxi tillbaka och Yaa åkte tillbaka till Bang Bao Bay och sin kille på Buddha View …

Men de har förstås bytt mailadress och så jobbar ju Yaa på Logans …

Och nu har Skatan packat det mesta, försöker fixa till sig lite i värmen, duscha för hundrade gången … för ikväll är det ”sista natten” för den här gången  med sin nya vänner på Beach Tango … och sen blir det säkert en sväng till Oodies´ också.

Så firar Skatan sin midsommarnatt.

I morgon blir det Bangkok, flygplatsen och så Tai Air hem till Sverige och ljuset och Peace & Love …

GLAD MIDSOMMAR

Midsommarstången på White Sand Beach

En riktigt fin, härlig, ljus midsommarafton  med allt som hör till önskar Skatan er: midsommarstång, mygg, regn, sill och nubbe  (fast där Mannen är och där vi brukar fira midsommar sen 25 år minst tillbaka i tiden  regnar det ALDRIG på midsommaraftonen … eller åtminstone nästan aldrig … och inte är där några mygg att tala om heller och inte blir vi bjudna på sill utan på lax och till efterrätt förstås jordgubbar och grädde.)

Själv skall Skatan ikväll ha det gôtt i ett sammetslent mörker med sina unga vänner som hon bjudit till en lah gòrn-träff (hejdå-träff) eller … hoppas Skatan … en jeu gan nà-träff (Vi ses-träff) efter Tangos stängningsdags.

Personalen på Tango intar sin egen lunch

Men långt innan mörkret faller, ja, redan klockan halv nio … tar Skatan en taxi till Bang Bao Bay, en bukt med en lång lång pir som Skatan alltid besökt när hon varit här på Koh Chang. Där skall Ya, en av de thailändska flickorna från mäklarfirman Logans möta upp. Hon skall visa mig andra stränder, andra platser så här sista dagen …

Det skall bli jättekul … även om Skatan älskar att ”uggla” på sin White Sand Beach.

Är det inte lite typiskt att Skatan träffat nya roliga människor strax innan hon  skall åka hem.

Nåväl, det är ju kul att hon träffat dom överhuvudtaget 🙂

För några dagar sedan träffade Skatan Martin, en kille från Stockholm som kör taxi X antal veckor för att tjäna in pengar och kunna vara X antal veckor i Thailand hos sin flickvän … som också kallas Pa förresten. Skatan  har pratat med dem vid frukostarna på Tango men sen har de givit sig ut på egna äventyr … och på kvällarna har de också bytt några ord.

Igår visade mig Yup på en blond tjej som satt i baren för sig själv och berättade att hon också  kom från Sverige. Skatan tog mod till sig och frågade om hon inte ville komma och sitta vid Skatans bord och så lärde Skatan känna Anna som hade bott och levt åtta, nio år här på Koh Chang och drivit en restaurang … Kharma på Kai Bae … tillsammans med sin thailändska flickvän, . Restaurangen hade de sålt för ett år sedan för kärleken hade tagit slut … flickvännen hade hittat en annan …  och året som gått hade varit tufft. Men nu skulle Anna  bo hemma i Sverige igen och hade jobb som sjuksköterska (hennes egentliga gebit) några månader om året och så … jovisst … Thailand resterande.

Anna berättade fantastiska saker som hon varit med om som restaurangägare och sitt liv här på ön, om folk och kulturen och kulturkrockar … ja ni förstår. Vi hade verkligen trevligt. Synd bara att vi träffades så sent. Idag redan åker Anna hem till Sverige via Bangkok och vänner där.

Så småningom kom också Martin och Pa …

När kvällen fortfarande var ung lämnade Anna oss för att packa och sova och Skatan ”fick med”sig Martin och Pa till Oodies,  där  Oodie själv inte spelade utan de två från Bangkok som uppträdde häromkvällen.  Har Skatan förresten hört Oodie någon gång den här gången på Koh Chang ?

Och sist men inte minst var Martin och Pa så snälla att de följde  Skatan hela vägen hem till sig i nattmörkret …

Slutet gott… allting gott!

Nu skall hon gå och duscha och göra sig i ordning för dagens övningar.

Ha det …

Som vanligt

Nya bilder men samma motiv om och om igen. Och …. om och om igen.

Idag skulle det bli en solig dag och idag har det hittills varit den värsta dagen när det gäller hårt regn, stormbyar och bara alldeles vanligt strilande regn …

Det börjar bli lite tröttsamt.

Skatan vandrade i alla fall …som vanligt … efter stranden när det var uppehåll från skyfallen en stund efter att ha ätit sin fruktfrukost men med kaffe förstås på Tango … som vanligt … men … hon passade på att besöka ett visst ställe och det var inte som vanligt utan för första gången på Tango …

Och vilken mysig toa … om nu toaletter kan vara mysiga. Har man sett en del andra sådana här inrättningar  på ön tycker man i alla fall att den här kan kallas ”mysig”.

Efter toalettbesöket får man tips om hur man skall använda skopan som ligger i karet med vatten bredvid. Inte hälla i för lite och för fort elller för mycket och för sakta … eller hur var det nu igen … för bästa resultat.

Det var röd flagg idag också förstås. Den enda skillnaden var att den blåst omkull i någon stormby …

Inga borttappade skor hittade Skatan idag heller … men en flaska som nog legat under vattnet ett bra tag …

och hundarna fanns där så fort regnet slutat regna …

Nej …

nu får vädergudarna snart skärpa till sig och ge mig/er också vad jag förstår … lite SOL.

Värme däremot har jag gott om 🙂

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Fortsättning följer …

… skrev Skatan … Och det är klart det gör … det finns en fortsättning även om den ena dagen är den andra lik … rutiner, väder, mat …och det inte finns särskilt mycket nytt att blogga om …

Jo, igår fungerade inte internet … så det blev inget bloggande … men idag … än så länge … kan Skatan  använda sitt bra-iga tangentbord och få dit de där bokstäverna å, ä, ö, som det är så försmädligt om de fattas.

Men Skatan klagar  inte. Hon tycker att det är härligt, nästan meditativt härligt att ”bara vara” här, gå till ”sina” ställen och samtala med sina nya vänner. En av dem … en kvinna i en affär som alltid vinkar in Skatan för en pratstund när Skatan passerar … gav henne ett kort till ett tjusigt SPA som ligger på en annan strand här på Koh Chang.

-Varför inte ta och bo där några dagar och bli riktigt omhändertagen, tyckte hon.

Men Skatan har faktiskt inte någon lust nu när hon har krupit ”under skinnet” på White Sand Beach och dess invånare.

Fast solen skulle ju kunna få titta fram någon/några dagar framöver … Just nu lyssnar Skatan till ännu ett ”hard rain” … och det är verkligen ett slagregn.  Det vräker ut sitt vatten … inte från en klar himmel … men från en ljust grå i alla fall så man måste vara beredd om man inte vill bli helt genomvåt …  Och skulle det blåsa också … 😦

Fast Skatan har faktiskt varit på Oodie´s en kväll till.

Så här gick det till:

Skatan satt och åt lunch på ett ställe där hennes  bordsgrannar såg mycket skandinaviska ut och Skatan  är ju inte den som är den utan lutade sig fram och frågade om de var svenskar.

– Ja, sa kvinnan, men min man är finländare.

Det visade sig att hon var svensk medborgare men född  av finska föräldrar och bor och jobbar och är gift i Finland.  Näst på en gång frågade de sedan om Skatan ville flytta över till deras bord. Skatan frågade snart vad de brukade göra på kvällarna … om de kände till Oodies´…  och så bestämde de så småningom att de skulle gå dit på kvällen tillsammans. De bodde på ett hotell som ligger ungefär halvvägs från Oodies´ till mitt. På ”rätt” sida om den mörka passagen 🙂

De träffades … men Oodie´s spelade inte just deeen kvällen 😦 utan istället skulle det komma ett par som skulle börja spela och sjunga efter någon halvtimme …

Det droppade faktiskt in en och annan levande själ  också.

Här har vi Lena och Jussi


Sångerskan sjöng  bland annat What´s up nästan lika bra som 4 Non Blondes

… och sångaren  spelade och sjöng bra han också men inte riktigt lika bra som Alex … eller för den delen Tien i Oodies´ band eller Buffalo Man, som sjunger här eller här:

När de stängde på Oodies skulle vi gå hem … men Lena och Jussi ville kolla in discot Sabai … och Skatan hängde på.

Jösses!

Det blinkade och dunkade … nu låter Skatan verkligen som om hon vore hundra år … och när hon skuttade kring där med sitt paraply i högsta hugg … tja … det kändes inte så där bekvääämt eller hur man skall uttrycka det. Så Skatan tog sitt paraply, sa hej då till Lena och Jussi … som ville vara kvar … och så hon gick hem …

Det var kolmörkt … nu var verkligen ALLA affärer stängda och passagen utan gatlyktor …som är sparsamt placerade hur som helst …  måste hon likt förbannat passera.

Men förstås … Om det inte är en käft ute, alla var på diskoteket så fanns det ju ingen där som kunde slå ner eller råna Skatan.

”Själv är bästa dräng”  får bli dagens ordspråk.

Skatan veeet, hon brukar väl inte skriva Dagens ordspråk  🙂 … men gör ett undantag för idag.

Men nu måste Skatan trotsa vädrets makter och  ge sig ut i ”the hard rain” som verkar hålla på och hålla på … för nu är hon verkligen hungrig. Ingen frukost ännu och klockan är nästan lunch … 11.15 …

Ses!

WSB -rutiner

Frukost på Beach Tango … alltid … varje dag …

och på väg till Apple för att få oljemassage passerar Skatan reparationsarbetena … här är man inte rädd om livhanken …

Hon brukar ta en sväng förbi Tango på kvällen också … och lyssna på mörkret, vågorna och vinden och  …

…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Fortsättning följer …

White Sand Beach och hundarna …

Det finns en massa hundar här. De verkar leva sina liv  på eller i närheten av stranden. Men de har husse eller matte för de har halsband nästan allihopa …

Och på morgonen samlas de innan ”anstormningen” … om det nu kan kallas anstormning så här års … av de tvåbenta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det finns till och med en trebent hund som tog sig fram riktigt bra … och kopulerande par mitt på ljusan dag …

Fortsättningen dag 2 … eller är det dag 3

Nej, Skatan började sin resa i måndags (dag 1) var här på Koh Chang igår (dag 2) och det är alltså dag 3… men i alla fall ….

Bilderna får prata för sig själva idag … Skatan är lite trött … hon ”hoppade” Oodies´ … hon var där men gick hem innan musiken …Det var mörkt då också men fler affärer och restauranger öppna så hon kunde i alla fall  se var hon satte ner fötterna.

För övrigt håller Skatan på att ordna natteskort … en flicka på mäklarfirman här som är inblandad i lägenhetsköpet har en kompis som kör taxi och som Skatan kan ringa ”whenever you want”. Skatan har kortet i plånboken men  har inte utnyttjat det ännu … och tja … hon får se …

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Skatan älskar Koh Chang och Thailand

Hon känner sig hemma här. Har kanske levt här i ett tidigare liv.

Vem vet …

Här omges hon  av idel vänliga människor …

Alla ler.

Det regnade hela vägen från Bangkoks flygplats till Koh Chang. Skatan åkte i en minibuss tillsammans med ett gäng thailändare som inte var så där väldigt haja på engelska. Men det gick bra ändå. För att thailändare är thailändare … de försöker att få kontakt … och så ler de som sagt. Snällt och vänligt och tillmötesgående.

För 600 bath åkte Skatan från ”dörr till dörr” inklusive färjan … (600 bath = ca 135 kronor)

Väl framme på hotellet checkade Skatan in, började packa upp och installera sig när hon märkte att hon nästan inte kunde andas. Det luktade fukt och mögel. Det stank mögel … och det är en underdrift, Och så låg rummet på första våningen med altan mot uppfarten … och insyn.Lite läskigt när Skatan är ensam här.

Alina Grande Resort

Jämför Alinas hemsida som ni får fram genom bildtexten här ovan och ”min bild. Min bild som inte är min egna stämmer bra mycket bättre med hur väderförhållandet ser ut här just nu,  måste Skatan tillstå. 🙂

Skatan bad att få byta rum och det gick förstås … för om inte Skatan är den enda gästen så kan man nog räkna de övriga på ena handens fingrar …

Sen gick hon ut i regnet och köpte telefonkort och frukt … och när solen nästan tittade fram mellan skurarna begav hon sig ut på en rekognoseringstur.

Det var vackert och en nästan magisk (visst … ett utslitet ord men vad skall man säga då ) stämning som Skatan inte kan beskriva.

Loj, varm, sensuell och vacker …

Mycket var tillbommat … till och med Apple där Ida och Skatan tillbringade så många luncher och soltimmar …

Ödsligt värre … var vaaar alla? En av kvinnorna som masserade Skatan innan hon åkte hem vinkade glatt igenkännande och bekräftade att det var stängt Men … ville Skatan ha en bungalow så skulle hon kunna fixa …

Skatan ville inte ha någon bungalow … hon vill ha det bekvämt.

Gungan gungade ödsligt i vinden …

Det var högvatten …

Hon gick upp från stranden vid Oodies´ Place och där blev Skatan välkomnad som en kär gammal vän. Men var var hennes dotter !!! ?

– Granddaughter … rättade en smickrad Skatan till det hela  och beställde Chang och stekt ris med kyckling som de verkligen kan laga på det här stället.

Men som synes var det inte mycket folk på Oodies´ heller …

Toalettskylten är något för sig  …

Oodies gäng spelar son vanligt ikväll med början klockan 10 så Skatan drog sig hemåt längs stranden för att komma tillbaka lite senare … Hoppas det är lite fler människor då som lyssnar …

Visst är det så vackert så att om man målar det här är det risk att det bara blir fööör mycket …

Hundarna hade tagit kväll …

Ses … kanske redan i morgon …

 

Vi skyller på ölen …

Sonen har ökat på sin vikt med tre kilo, Pa med ett sedan de kommit till Koh Chang … eller rättare sagt sedan Mamma Tingtong Skatan dök upp på arenan.

Och Skatan  då … håller hon vikten?…

Skatan tar chocken när hon väl är på hemmaplan.

Och Ida … Skatan skall fråga … men öl glider ju inte lika frekvent ner i hennes strupe så … kanske ändå att hon är lika slank som när hon kom. 🙂 … Hon sa just att hon tror hon gått ner i vikt … och skyller på värmen …

Men vår viktökning beror på ölen …  helt klart

Chang … som är starkast

Singha … som är godast  och dyrast …

och så

Leo  … som är svagast

Vinet är dyrt och inte gott och vatten … tja … vatten släcker vi förstås också törsten med. Men men … en kall öl på Oodies efter en varm klibbig sandig dag i solen kan ingen motstå.

Det hör liksom till.

Skorna – de ”lost ones”

Skaatan promenerar efter stranden.

Ibland i ebb. Och då när det är ebb och havet har dragit sig tillbaka hittar hon de märkligaste av saker trots ihärdigt städande thailändare.

Skatan ligger steget före.

Häromdagen tog hon en promenad till White Sand Beach Resort, där hon och Mannen bodde i avskildhetens bungalow 2009 när det begav sig första gången här i Thailand och på Koh Chang … där strandens sand har utlovad färg: vit som snö … som den har på hela White Sand Beach men där den är  allra vitast just där.

Ett träd hade blåst omkull vid ”vår” stuga nr 9 … en apa lekte med en liten pojke …  det var nästan så att Skatan ingrep med ett varningens ord trots föräldrar och farföräldrars närvaro. Men … de måste väl ändå veta vad de gjorde … Eller?

Visste de då ingenting? Att man skall undvika klappa och kela med både tama och vilda djur här. Det finns till exempel små små små tusenfotingar som Skatan inte skulle ha något emot att närmare studera men hon fick veta av Sonen att de  kunde bitas. Och då… då gjorde det rejääält ont. Och de små myrorna … och skorpiornerna. Pa blev biten av en i byn när hon höll på med jordnötsskörden och har berättat …

Och … apor kan också bitas. Då gör det inte bara rejält ont … kan Skatan lova  … utan är farligt för hälsan också … för liv och lem.

En annan sak var sig också lik där på resorten … och det var servicen. Det hade Skatan alldeles glömt bort hur usel den var. Hon satt där på träterassen och hade beställdt in en vattenmelonshake och tittade ut över vattnet och horisonten och den blå himlen medan hon väntade i lugn och ro.

Och väntade … och väntade. Och påminde om sin existens … och väntade och väntade. Och nu inte längre i lugn och ro … Nej …nu i oro … det kröp i henne och till slut tog hon sitt pick och pack … sig själv och sin kamera … och tackade för sig och gick.

Och deeet tillhör verkligen inte vanligheterna att Skatan gör … men Ida kunde bli orolig … Skatan hade ju varit borta så länge redan.

På hemvägen … fortfarande under  ebb … stötte hon på en borttappad sko … och så en till … och en till …

Sammanlagt stötte hon på nitton (19) borttappade skor som nu finns i hennes kamera och kommer som ett bildbevis så småningom …

Nitton (19) borttappade skor under en enda promenad. 🙂  Inte dåligt, va? Elva (11) vänsterskor och åtta (8) högerdojor så Skatan teori att det är mest vänsterskor som tappas håller ännu.

Ha en bra tisdag !

Den ena dagen är den andra härligt lik

… med våra skapade rutiner här på Koh Chang.  

Koh Chang 1905

Utom att vädret spelar oss lite spratt med regnskurar som vi inte hade räknat med. Och då blir vi lite ställda. För det finns inte mycket annat att göra än att sola och bada och strosa den enda gatan upp och ner och kolla butikerna.

Imorogn skall vi i alla fall ta en taxi och titta på elefanterna … ingen vill rida den här gång4n … vattenfall och så äta lunch på den långa piren som också har affärer nästan ända ut.

Men annars är man faktiskt i paradiset och heeelt borta från världens brus och politik och nyheter.

Och det känns onekligen väldigt skönt …

Satans bara att Skatan glömde sladden som kopplar kameran till datorn … mnja … glömde och glömde förresten … hon slängde ner fel i hastigheten.

Typiskt Skatan … mamma (mä), mormor (jaj) och farmor (ja) Tingtong 🙂

Koh Chang

”Det är måååndag morgon

… och mitt huvud känns så tungt.”

Det kan faktiskt vara måndag morgon också i härliga soliga Thaiiland.

Av många orsaker.

Dels för att det faktiskt ääär måndag morgon, men dels också för att huvudet känns en aning tungt efter för många Singha igår på Oodies och för att inte ens här på semestern låter Skatans ”rastlösa” ben henne vara ifred.

Och så hörde Skatan ett omisskännligt ljud när hon slog upp sina ljusgrågröntmelerade …

Regnet det bara öser ner …

Och då finns det inte mycket att göra … annat än att hålla humöret uppe och umgås … leka med underbara, skojiga Alice … spela lite kort … tja,  låta solbrännan lägga sig och kanske sova lite extra länge … somna om och sova lite extra länge.

Frukosten serveras ända till klockan tolv … 🙂

Men nu vill först Sonen ha sin dator tillbaka för att titta på något hockeyresultat … eller nåt.

Ses!

Hatten

Skatan har en hatt som hon köpte på Peace & Love förra året.

Den har hon på sig heeela tiden.  Utom när hon sover.

Den döljer den obefintliga frisyren, ni vet … och så är den bra  mot solen. (Bildbevis kommer när jag är hemma igen).

Nåväl.

När hon gick där på gatan, Skatan, och strosade hörde hon en man säga efter henne

– Nice hat, my lady … nice hat.

Skatan vände sig om och log och så gick hon vidare …

Igår kväll var Skatan barnvakt åt Alice 🙂 och på hemväg efter middagen passerade Skatan samma ställe … Koh Chang har i princip en gata, en enda … utan hatt.

– Where is your nice hat, my lady … have you lost your hat?

Skatan vände sig om och log ännu bredare.

Killen hade inte bara tittat på hatten 🙂