Detta är det tusende inlägget i Skatans Tankar … här på wordpress.com alltså … sedan den 22 november 2008.

X

(Teckning av Björn Bergsten)

Det blir bara roligare och roligare för varje inlägg, tycker Skatan.

Men alla tycker inte så.

Om Skatans tankar.

Eller om någon blogg överhuvudtaget.

Inte många av Skatans vänner IRL*, som det heter …  gillar bloggar. De skyr dem som pesten. Till och med Mannen var länge mycket skeptisk. Det var först när man intervjuade Skatan om hennes blogg på  TV4 som den  fick kvitto och legitimitet hos honom.

Skatan har förgäves försökt  förklara mångfalden, uttrycken, spridningen, det lustfyllda med allt man kan läsa och se och höra i bloggvärlden.

Det hjälper inte ett endaste dugg.

En del  vill överhuvudtaget inte ha det minsta lilla att göra med någon som helst blogg  …

och vill överhuvudtaget inte sätta sig in i den här världen där Skatan lever en stor del av sitt liv, fått så många nya vänner och intryck och tips om böcker och filmer och konst och resmål och livsstilar. Läst så mycket tankeväckande och upprörande och vackert och sorgligt och roligt och förskräckligt och lågt och högstämt och och och …

Det hjälps inte.

– Hur kan du bara lägga ut bilder på barnbarnen till exempel , frågar man utan att ha sett på dem närmre …

– Fråga Farmor Ingrid,  eller för att ta en superkändis som Alex Schulmans pappablogg. Fråga dem hur de vågar.

Hur många gånger har Skatan inte berättat om att man skriver bara det man själv vill och alltså inte ”fläker ut sig” mer än man själv känner att man vill fläka ut …

Det hjälps inte.

Skatan har till och med försökt med att referera till sin husgudinna Bodil Malmsten (hon vill säkert inte kallas för husgudinna, blygsam och ödmjuk som hon är,  men hon är Skatans husgudinna likafullt och om det kommer fram har hon nog överseende … tror Skatan, när hon nu citerar henne igen):

”Att en blogg kan vara ett konstnärligt uttrycksmedel, ett redskap, och inte – som vissa påstår – en fara för tanke och språk, hade varit lika självklart för Michel de Montaigne som för mig.
En gång försökte jag slå ihjäl en man med en stekpanna, men inte var det någon som ifrågasatte stekpannan för det.”

… bloggar hon till exempel hemma hos sig i  finistere.se

Bodil Mamsten repeterar i ännu ett inlägg  vissa basfakta för säkerhets skull och nu citerar Skatan heeela inlägget:

”Det är vissa basfakta som bara inte verkar gå fram, det räcker inte med information och förklaringar längre, det har gått ända fram till punkten blankt förbud.
FÖRBJUDET att bunta ihop bloggar och bloggare och svepa hela bloggbegreppet ner i samma soptunna.

Det är som att bunta ihop alla tv-program, alla böcker, alla filmer.
Böcker – ja det vet man ju hur det är, det har man ju läst, usch.

En blogg är en kommunikationsform.
Det är inte formens fel om kakan är kletig.
Inga liknelser, inget finstilt.

Mediet är inte meddelandet.”

*IRL = In Real Life = i verkliga livet