… hade inte kommit och Skatan får den inte den här fredagen heller. Nu får hon vänta tills mitten av augusti för att riktigt kunna höra fågelsången och fiskarnas slags i vassen och vindens rassel i gräset …

Fast riktigt så illa är det faktiskt inte. Hon hör inte sååå förskräckligt dåligt. Tycker hon själv i alla fall.

Men något har hon fått gjort denna fredagsmorgon i alla fall. Hon och StinaFina … som förstås fick sitta kvar i bilen …  flaxade förbi på Vårdcentralens lab och tog lite prover där. Remissen har legat och väntat på att Skatan skall ta itu med den ett bra tag nu.

Och innan dess Morgonrundan förstås … en fuktig regntung morgonrunda i skogen. Alldeles ensamma för vi var tidigt ute  … mycket tidiga.

Nu har hon hela dagen ograverad framför sig. Det ryckte till i vingarna och flaxnerverna och Skatan tänkte nog ett tag …

– Va´bra … nu flaxar jag till Borlänge

… men hejdade sig i tid. Hon har ju lovat sig själv att måla måla måla och ta det väldigt lugnt ända tills Mannen kommer hem igen. Nu har han varit borta sedan den 11 maj och kommer hem först om en vecka …

Är hon inte duktig, Skatan, som hållit sig i skinnet …

Det var U, hennes väninna därute på ön, som tog henne i örat och sa till på skarpen. För Skatan har faktiskt varit mer än lovligt uppe i varv den här våren.

Och behöver verkligen ta igen sig 🙂  … fast … ja …

det finns ju att göra på hemmaplan också.

Måla t ex …