Etikett: Hörapparat

Va ? Va ?

Hör du inte, va?

Vinden viner, det susar

Va Va hör inte.

I år fick Skatan ett nytt namn … Kärt barn har ju många namn sägs det. Så kär är hon trots allt för de sina.

Så här gick det till.

Ida på White Sand Beach

På skolornas sportlov i vintras for Ida, äldsta barnbarnet, och Skatan till Thailand och Koh Chang. Mannen hade skadat sig och kunde inte fara med. Men Ida kunde och i hela två veckor var de tillsammans dag och natt … tja halva nätterna åtminstone … på White Sand Beach, Koh Chang, Thailand.

Och pratade förstås … Ida på en lite för Skatan svårtydd dialekt (skånska-dalmål … något sån´t) … och Skatan sa …

– Va?

Hon vet att man inte skall säga va utan Hursa ? eller något annat lite finare … men hon sa

– Va? Va?

Hon hörde inte.

Och Ida kunde väl bli något irriiterad. Ibland. Förstås.

De är både med i Facebook och en kväll när Skatan kanske hört ovanligt dåligt och sagt Va Va … kanske en gång för mycket förslog Ida …

– Mormor, jag tycker faktiskt att du skall lägga till ett namn till ditt Eva på FB. Jag tycker du skall heta Va Va. Du hör ju aaaldrig vad man säger.

– Och så skaffa dig en hörapparat!

Ida var inte den första som tyckte att Skatan skulle skaffa sig en hörapparat …

Hmm …

Sagt och gjort.

Nu har Skatan en.

På prov …

och hör förstås mycket mycket bättre.

Sååå dåligt hör hon inte ändå.

Utan apparaterna.

Så Skatan står i valet och kvalet …

Va Va med sin hörapparat

(så sur som hon ser ut här ääär hon inte. För det mesta. Och haaar hon verkligen så STORA öron ???  Tja, de lär ju bli större med åren. Men sååå STORA?)

Mellannamnet Va Va är redan så inarbetat hos gemene FB-man (man = människa) … så det får stå kvar.

Vare sig Skatan behåller hörapparaterna eller inte.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Hörapparaten

… hade inte kommit och Skatan får den inte den här fredagen heller. Nu får hon vänta tills mitten av augusti för att riktigt kunna höra fågelsången och fiskarnas slags i vassen och vindens rassel i gräset …

Fast riktigt så illa är det faktiskt inte. Hon hör inte sååå förskräckligt dåligt. Tycker hon själv i alla fall.

Men något har hon fått gjort denna fredagsmorgon i alla fall. Hon och StinaFina … som förstås fick sitta kvar i bilen …  flaxade förbi på Vårdcentralens lab och tog lite prover där. Remissen har legat och väntat på att Skatan skall ta itu med den ett bra tag nu.

Och innan dess Morgonrundan förstås … en fuktig regntung morgonrunda i skogen. Alldeles ensamma för vi var tidigt ute  … mycket tidiga.

Nu har hon hela dagen ograverad framför sig. Det ryckte till i vingarna och flaxnerverna och Skatan tänkte nog ett tag …

– Va´bra … nu flaxar jag till Borlänge

… men hejdade sig i tid. Hon har ju lovat sig själv att måla måla måla och ta det väldigt lugnt ända tills Mannen kommer hem igen. Nu har han varit borta sedan den 11 maj och kommer hem först om en vecka …

Är hon inte duktig, Skatan, som hållit sig i skinnet …

Det var U, hennes väninna därute på ön, som tog henne i örat och sa till på skarpen. För Skatan har faktiskt varit mer än lovligt uppe i varv den här våren.

Och behöver verkligen ta igen sig 🙂  … fast … ja …

det finns ju att göra på hemmaplan också.

Måla t ex …