Den första vårdagen bryr vi oss inte om knoppar,
dikenas rissel hör vi endast förstrött,
och till och med lärksången skjuter vi upp till i morgon.

Vi står i blundande stilla i det stilla stilla solflödet,
med nacken mot vilken vägg eller trädstam som helst,
och vet ett enda: att ljuset inte svek.

Anna Greta Wide

Dikten hittade Skatan … en glittrande vattendroppe … en ispärla som solen speglar sig i  … hos   Eldklotter eller Soldansaren …

Det är  den insikten som träffade också Skatan …  precis så …  ett ögonblick  där i solen … insikten att ..

att ljuset ändå inte svek.