Vart är vi på väg … in i mörkret och intoleransen och ensamheten med snälltågsfart. *

Med raketfart verkar vi fara in i segregationens och kylans och intoleransens rike.

Skatan läste Farmorsbloggen som hänvisade till Alex Schulmans blogg på Aftonbladet .

Läste.

Och blev mörkrädd.

Skatan citerar Alex Schulman:

”När jag anländer till Le Café inne i Sturegallerian lämnar jag barnvagnen utanför och tar med mig Charlie till ett av borden. Genast är ung tjej framme.

Servitris: Tyvärr. Inga barn här inne.
Jag: Inga barn?
Servitris: Nej. Inga barn.
Jag: Inga barnvagnar, menar du?
Servitris: Nej. Det ska inte vara några barn här inne.
Jag: Ni har barnförbud?
Servitris: Ja.
Jag: Menar du allvar?
Servitris: Det är inte jag som gjort reglerna.
Jag: Varför har ni barnförbud?
Servitris: Jag vet inte. Det är så bara. Du kan se skylten där borta.

Jag går bort och tar en titt på skylten.

“Vi tycker om barn…
men tyvärr har vi ingen plats här inne…””

…

”Jag undrar vad fan i helvete som pågår i den här staden?”

Och det gör sannerligen Skatan med … ”… undrar vad fan i helvete som pågår i den här staden?

*Snälltågen  är varken snälla och går inte heller så särskilt fort i och för sig. Nuförtiden. Så det var en dålig liknelse. Men ändå … ni förstår vad Skatan  menar. Ett snälltåg går att stoppas och kanske kan det bli snällare också. Vi får ställa oss på spåret allihop och vända på utvecklingen helt enkelt. Inte så enkelt. Men det går.