I sjuksalen där Margith låg…fanns en tyg-tavla med ”dalahästar”. … och det här häst-fåret får illustrera min blogg-tomhetskänsla-ja-nästan-olust-känsla-att-skriva. Ett får står ju oftast bara och glor och glor och glor när man hälsar på det…men en häst…kommer glatt galloperande och vill ha en morot…en ridtur… en klapp eller nåt…. Så där känns det…Skatan skulle verkligen vilja flaxa till och blogga ur sig (det låter nå´t det) men förblir, som det får jag förnärvande känner mig som,….gloendes utan några ”bra” tankar. Bara blaj….Och egentligen har jag massvis att berätta…kul händelser…drömmar….
Skatans tankar 
