…så mycket som Skatan har gjort den senaste tiden…. kommer man liksom ur fas… ur fas med skriv- och tänkrutinerna… ur fas med bloggen.
Och det lär inte bli bättre de närmaste veckorna.
Skatan har blivit beroende. Helt klart. Beroende av sin blogg och sina bloggvänner. Jag känner nästan fysisk vånda när jag inte ”kommer till” och har möjlighet att utgjuta mig om än det ena, än det andra…
Bloggstress kan man kanske kalla det….
Och så har jag lässtress också….
Skatan läser i sina tidningar recensenternas och i sina bloggvänners bloggar (särskilt Halvars) …jultips på böcker och upptäcker att det ju finns så otroooligt mycket som jag bara måste läsa… men när. Det andra livet pockar… man skall sköta hushållet, StinaPinaFina (som i och för sig tar mycket trevlig tid i anspråk… och nyttig). Familjen och framförallt Mannen har inte särskilt mycket förståelse för att Skatan vill ägna så mycket tid åt läsning och att försjunka i sin bloggvärld….
Mannen är en handlingens man… och det är ju det som gäller i ”denna värld”, eller hur? Handla och verka… inte försjunka ner i läsning, drömmar och skriverier… KROCK!
Och så har vi musiken. Som tur är har Halvar inbjudit mig till Spotify och jag kan nu lyssna till hans och hans bloggvänners listor, få inspiration…
Jag har alltså fåt musikstress också… ovanpå allt annat.
Nej, nu får du lägga av Skatan. Det är ju den värld vi lever i … med tusende val av allehanda slag. Take it easy …. och njut där du är… av din läsning, ditt bloggande, din musik…
PS: Just nu läser jag De välvilliga av Littelll (har kommit till sidan 376… oerhört tankeväckande. Återkommer). Jag blandar upp den med andra böcker om ondskan. Dennis Lehanes Gone baby Gone pågår och jag har alldeles nyss avslutat Michael Connellys Mörkare än natten. Alla dessa böcker har naturligtvis satt igång existensiella tankar om gott och ont….. och och och. Återkommer… DS
Skatans tankar 
Så, du har kommit så långt i boken! Jag får nog ta itu med den en gång till. Husse har föresten ingen större förståelse för bloggandet men å andra sidan så förstår jag verkligen inte hans passion för Formel-1!
Kram!
Och jag förstår inte Mannens passion för … aktuella börsnoteringar…. Ja, alla är vi olika. Och tur är väl det. Kram!
Jag trodde att det var bara jag som känner lite stress för att jag inte hinner med allt jag vill bara för att jobbet tar minst tio timmar av min tid varje dag men det verkar vara så för dig också kanske för att du flaxar omkring överallt. Det måste ta sin lilla tid. Som du är jag beroende av bloggandet och att gå in och kolla hur det är med er alla mina bloggvänner. Men som sagt. Några ska leva i drömmarnas värld och alla kan inte vara handlingsmänniskor (verkar ligga mer för männen)
Och jag förundras över hur mycket du hinner med Skogsnuvan, både som handlingsmänniska och drömmare, bloggare, tänkare trots att du jobbar så mycket plus all den restid du har… Men som jag sa hos dig, i din blogg, jag behöver förebilder och idoler och du är verkligen en av dom… Just nu sitter jag och tittar på drömfångaren :-)…. Kramar!
Hm……har krasst konstaterat,att blogglivet och datavärlden,har kommit att bli en STOR del i min vardag,men vad skulle jag gjort utan denna last?Ser bloggandet som en liten förlängning av tidigare dagboksskriverier och ett sätt att prata och ventilera,sitt innersta,när ensamheten och tystnaden,smyger sej på i Lunnatorpet.
Ewan! Och en STOR del av min. Förutom familjen har jag inte så många vänner IRL längre och ingen förstås som min Margith. Men mina bloggvänner är ju också vänner, eller hur, så jag har ju verkligen goda vänner out there…. och du är en av dom. Kramar till dig i Lunnatorpet 🙂
Ja, det är precis så som du säger.. det känns som ett behov och de man läser och kommenterar hos som vänner man lär känna. 🙂 Men visst.. ibland är det svårt att ta itu med annat man skulle behöva göra. En del dagar så slår jag inte på datorn ens för att tvinga mig låta bli att bli sittande här! 🙂 Men de dagarna är lätträknade… och Älsklingen, ja..han kollar på sin Canal+Sport och fotboll…så det är lugnt här Må så gott! Och God Jul önskar jag dig nu så jag inte glömmer det! *kraam*
Moniqa! Jag blir nästan alltid sittande när jag väl slår på datorn… och man får väl säga att det är tur i oturen att den inte alltid finns tillgänglig. Jag önskar dig också en riktigt GOD JUL förstås men kommer säkert att besöka dig innan dess…julen är här menar jag. Kramar! 🙂
Vad gulliga ni är i korgen. En fin liten bild man minns. Kram
Nickan! Visst är vi…gulliga.. och det var ett tag se´n. Tycker du inte förresten att Agnes liknar dig en aning (är ju inte möjligt förstås men…) Jag tycker att det ser ut som hon blir rödhårig… Kramar!
Ja det gjorde du ju! *hihi* skoj att se dina ”kråkfötter”. men gu va rolig jaag är dåå…!
*kram* Må så gott! 🙂
Moniqa! Ja det är du 🙂 … rolig! Kram!