Möte i skogen…

Fast det var mörkt och regnigt tänkte jag att… jo, jag går genom skogen till cykelbanan och sen följer jag den runt Psyket eller Sinnessjukhuset som man sa förr och hem igen med StinaPinaFina. Det var riktigt mörkt …. men inne i skogen lyser några lampor upp ett elljusspår och eftersom jag känner skogen som min egen ficka och inte är särskilt mörkrädd gick vi in där…. StinaPinaFina och jag.

Det var verkligen kolmörkt… och plötsligt såg jag StinaPinaFina stelna till och en mörk skugga avtecknade sig mot en av lamporna. Jag hann bli liiite rädd men…. jag kallade in StinaPinaFina som genast kom… samtidigt som en karlröst ropade att jag skulle hålla reda på hunden. StinaPinaFina var exemplarisk …. så det gick att svara att jo…. jag höll reda på hunden och så träffades vi.. en man som såg (smått) helgalen ut med en luva nerdragen över halva ansiktet. Nästa replik från mannen var om jag inte var rädd att bli våldtagen där i mörkret. Neej sa jag…. Varför skulle våldtäcksmän hålla till i mörkret klockan 4 på eftermiddagen och för den delen har jag ju en ettrig liten hund som skulle försvara mig….Hö hö hö…

Vårt samtal ledde från det ena till det andra och slutligen pratade vi om andlighet, reinkarnation, ljuset i tunneln… ja..

ett egendomligt möte i skogen var det… Jag blev slutligen inbjuden till en ”andlig” grupp och fick tipset att gå in på www.martinus.dk vilket jag ännu inte gjort…och läsa mera. Jag avstår den där gruppen men när jag gick vidare efter en kvart eller så…. undrar jag vad det är hos mig som får alla ”knäppskallar” att lätta sitt hjärta och prata prata prata

Nu har jag läst Martinus-sidan (en del) och citerar: ”Ett levande väsens absolut enda säkra skydd mot ont öde skapas exakt av det skydd som det självt ger alla andra levande väsen.
(Livets Bog 7, st 2447)”

Så är det förstås….

11 reaktioner till “Möte i skogen…

  1. Ja du skatan. Jag har också dragning på bortsprugna barn. utvecklingsstörda och alkisar. Det är väl något hos oss som drar till sig människor. Munken från Thailand kallade det för något namn men jag minns inte men att man var öppen och inte hade stängt igen andlighetssvären. Kanske är vi lite nyfikna på det vi inte förstår också

  2. Skogsnuvan! Ja så är det nog. Jag äär ju väldigt intresserad av människor och därmed ”öppen” och för det meste är det ju jättekul. Vi borde verkligen träffas du och jag någon gång i det verkliga livet. Jag har på känn att vi skulle ha kul ihop. Kramar!

  3. Vilket möte! Jag hade i ärlighetens namn blivit lite skärrad! Jag brukar nämligen gå en liknande väg (dock utan psyke)men känner mig aldrig rädd. Fast i bland stannar jag till och undrar om jag är mer än lovligt oförsiktig. Två hundar förvisso men knappast några vakthundar…

    Kram!

  4. Mannen blir lite arg att jag väljer oförsiktiga vägar. När vi bodde i Stocholm och hade Humlegården som närmaste park gick jag där också kvällstid och tidiga morgnar ända tills en kille hittades mördad klockan 6 på morgonen i parken. Och Anna Lindh och… ja efter det blev jag lite försiktigare. 🙂 God natt!

  5. Hej Skatan, hur kan jag komma i kontakt med dig. Du svarar inte på mail, kanske har jag fel mailadress, vill så gärna att vi ses igen… /f d FLOP

  6. Du som flaxar åt alla håll kan väl ta och flaxa upp till Jämtland någon gång eller vi kunde ses i Stockholm. Har lite planer på att åka ner dit till våren.

  7. Jag är också dumt helt orädd när jag har hund med mig. Man borde nog tänka sig för i dagens samhälle.
    Börja gör det Skatan. Kram

  8. Nina! Jag skall försöka maila dig eller ringa. Vad kul att du tittade in här på bloggen. Vet du om att din Promise (det var väl så han hette) finns bland mina Djurporträtt här till höger där du kan gå in och titta på honom. Det är klart vi skall ses igen vi Floppare. Alltid kul. I januari kanske? Kramar!

    Skogsnuvan! Som du ser tackar jag och tar emot bilden (som jag redan hade knyckt) med skatan i snön. Den är helt underbar. Och vi, du och jag, skall verkligen se till att försöka träffas nå´ngång i vår..antingen i Jämtland eller i Stockholm eller kanske i Borlänge (där ju Stora B bor). Vi kanske kunde locka upp Ewan också? Kramar!

    Nickan!Jag börjar nu syrran! Kram!

  9. Oj vad rädd jag hade blivit! När jag promenerar till jobbet går jag genom en liten skog där flera kvinnor blev överfallna när jag var liten. Det hade jag inte en tanke på förrän en morgon när jag hade en mystisk person med luvan nerdragen i pannan som gick bakom mig. Gissa om jag var genomsvett när jag kom fram till jobbet efter en mycket rask promenad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.