Jag får skylla mig själv….

… att jag inte är noga med att kategorisera mina inlägg. Nu hittar jag inte det jag skrivit tidigare om Jonathan Littells De välvilliga och onskan. Onskan som smyger sig på och dominerar i allt jag har läst på sista tiden… eller lyssnat på.

Jag började ju för ett bra tag sedan med Jonathan Littells De välvilliga som ju vältrar sig i onskans mekanismer… och blev så överväldigad att jag måste göra mellanspel med andra böcker…. och vad har jag då valt att läsa? Jo… andra böcker om människor som man helt enkelt inte kan se något gott hos. T ex har jag läst Michael Connellys Harry Bosch-böcker, Dennis Lehanes Gone baby Gone och Mörker tag min hand… och jag har mött världar som är fyllda av människor utan empati, som vill ont och som sprider våld och elände runt omkring sig… Just nu är jag snart på sista sidan i Elizabeth Georges bok Innan döden kommer.  E George har ju skrivit kriminalromanerna om Thomas Lynley och Barbara Havers och i en av dessa blir Thomas Lynleys hustru mördad. Av en 12-årig pojke. Innan döden kommer handlar om varför och hur det kunde komma sig att han gjorde det. ”Ödet och olyckliga omständigheter får Joel att sluta en pakt med djävulen – något som kommer att få ödesdigra konsekvenser för fler familjer än hans egen”… står det på baksidan av boken. Och djävulen är en grabb som också är ett rov för sin uppväxt och en eländig mjljö… Den maktlöshet som man står inför i de här böckerna.(”lättviktare” enligt många men som jag tycker lyckas skildra miljöer som ju finns där ute fast vi inte ser och drabbas av dem).. den maktlöshet man känner när det beskrivs hur  männskornas inneboende onska får ”fritt fram” när normer och ramar och famljer kraschar… eller krig och misär urholkar själen och man förvandlas till djur. Nej, inte till djur som jag har svårt att tänka mig kan vara utstuderat onda. Det är bara människan, kanske vi alla, förmögna till …om inte vår etik och moral sitter verkligt djupt rotade ….

I de De välvilliga har jag lyckats komma fram till sidan 409… det går långsamt eftersom jag sticker emmellan med alla de här ”lättare” deckarna eller kriminalromanerna och jag vet inte om jag någonsin avslutar den… Vi får se…

Krigets verkligheter behöver man ju inte läsa böcker för att ”hamna mitt i” idag. Det är bara att öppna vilken dagstidning som helst…. eller lyssna på nyhetsprogrammen i TV och se alla krigsbilder och inslag….

Stop… in the name of love …Nåd ….