… näst intill outhärdligt….att bli äldre… att bli gammal… Nej nu tog jag allt i.. men …
…det är det …att jag inte känner mig hemma i min kropp längre. Tidigare … före 55 års ålder så där … har jag haft en slank pojkfigur (med undantag för min yppiga byst förstås 🙂 ) …. har överhuvudtaget aldrig tänkt på min kropp i någon som helst riktning… för tjock eller för smal eller..Den var helt enkelt en förlängning av mig själv… jaget…. så´n jag helt enkelt ser ut… och
Nu… nu tänker jag på den oupphörligen i stort sett … den har helt utan egen förskyllan förvandlats till huvudpersonen i mitt liv .. denna
… Matronas kropp…. med svällande former som putar både här och där och Tyngdlagen har dragit sitt strå till stacken och gjort sitt… till råga på allt…
Jag kaan inte vänja mig och vara ”mig själv” i denna kropp. Hur skall jag kunna det när jag inuti är… fortfarande är pojksmal med yppig byst 🙂 … och nu ständigt påminns om att …neej du… det är du visst inte….allt är annorlunda nu förstår du väl….
Inte undra på att man är viktfixerad och … kroppsmedveten… eller rättare sagt kropps-o-medveten när man inte är där… i sin kropp…längre helt naturligt. Nu gäller det bara att hitta den här Matrona-känslan, landa i den, klä sig i den … och finna sig i den. Punkt slut… Eller? … jo så är det nog…
Och den här… den här bilden togs ju för inte sååå länge se´n. Eller hur … lilla a… för inte såå länge se´n..
Skatans tankar 
Det är tyngdlagen! Allt smyger sig neråt…jag blir inte förvånad om jag har klumpfot vid 65 🙂
Med andra ord, det går utför 😉
Pruddelutt och Znogge! Jaa det går onekligen utför… men … vad gör väl det om hundra år … eller vad man nu brukar säga. Kram på er!
Ja du. Det är värst när man ska prova kläder i de hemska provhytterna. Därför skickar jag efter till postorder. Det är svårt att inse att man inte är smal och snygg längre men å andra sidan. Männen dom blir också gamla men dom tycker för det mesta att dom är det vackraste som finns hela livet. Ett råd hur man älskar sin kropp vore bra.
Skogsnuvan!Jag börjar nog bli gammal i huvu´t också.. Skrev inte jag om min kroppstorlek och min förkärlek för det androgyna i en av mina tidigare bloggar. Allt går igen… Det kommer att ta tid att älska ”min” kropp… Mannen är smal som i ungdomen och fattar nog inte det här med hormoner som ställer till det för oss kvinnor. Skit samma! Kram!
Du har i alla fall tydligen varit nöjd i många år och kanske inte använt så mycket tid åt att älta ”komplex” av olika slag. Det är annars lätt gjort, vet jag själv. Om man är lycklig nog att ha en man som tycker att man är o.k. så hjälper det lite. Jag tycker att det är en ständig kamp man får föra för att inte gå upp i vikt. Men ska man avstå? Som existentialisterna anser så har man ett val. Att välja att njuta av livet kan man ju göra, på olika sätt. Men det finns tillräckligt med goda råd som ingen följer.
Kram
Kristina
Kristina! Nja komplex har jag nog haft i mina da´r … Min näsa och min lilla pyttemun har jämnt varit komplex (Munnen ser ju ut som en hönsstjärt… o s v). Men både näsan och munnen har jag förlikat mig med. Däremot kroppen som man/jag ju genom späkning antagligen skulle kunna göra något åt… men är det värt det… (man är ju inte så snygg ändå … naken eller i baddräkt i min ålder)… Jag vet att jag faktiskt har ett val i det här fallet och det är väl där ”skon klämmer” Kram!
Äh, koppla av. Ät,drick, skratta och var glad.
Z! Åhh… tack för de råden. Tål och tänka på. Jag älskar nämligen både att äta och dricka, skratta och vara glad…
Intresant ämne, ursäkta mina damer om jag tränger mej in i diskussionen igen.
Visst ska man vårda sitt utseende, om det finns ett. Men detta eviga bantande och ängslande över än det ena och andra. Det är för mycket eller för lite eller båda av allting snart. Det spårar ur, även för oss 50-plus gubbar.Nej, res, drick gott vin, ät skratta och lev medan hälsan finns någorlunda i behåll.
Har några jämnåriga som sitter som grönsaker efter stroke och annat elände.Om ens det. Några har tagit ner skylten helt. Vad är då lite fläsk att bekymra sig om. Nada.
Nu var det egentligen inte det jag tänkte kommentera.
Har gjort ett litet försök att lägga in mina bilder i
flickr och länka till en sån ruta med egna bilder som du har här bredvid men får inte det hela att funka. Hur göra?
Z! Nada … nada..inget att bekymra sig om… Detta påminde mig min älskade Margith om under hennes sjuka år… Lev och skit i valkarna… och det är ju faktiskt det jag gör… Men skullel kanske ändå….
Jag vet i sjutton själv riktigt hur jag gjorde. Men här är i alla fall ett försök till förklaring.
Gå till Gränssnittskomponenter och välj sedan Flickr som komponent. Om du vill ha egna bilder så måste fotona ligga på din egen Flickr homepage. Själv vet jag knappt hur jag gjorde i Flickr men jag skapade i alla fall ett konto och sedan hämtade jag foton från mina Bilder och la in. Kopierade min RSS feed som jag sedan kopierade in i Flickr RSS-URL-boxen. Jag har också försökt att göra en sortering på mina 10 visade bilder men det har jag inte lyckats med ännu. Skall fortsätta mina experiment… Du kommer säkert på hur du skall göra om du trixar lite. Kul i alla fall att göra din bekantskap. Så många år i samma stad och så har vi inte träffats… vad jag vet … tidigare. Reser upp till Borlänge nu på torsdag och hem på tisdag morgon… Det känns alltid som att komma hem. Jag har trivts sååå himla bra i Borlänge. Där finns ”varken jude eller grek”… eller hur man nu brukar säga. Har så många olika vänner som jag tycker så mycket om däruppe. Ha det bra!
Jag cyklar spinning och går på gym upp till 4-5 gånger i veckan så här finns ”gubbångest” så det räcker.
Oroas mest för sjukdomar, mindre eller inte alls i utseendet. Folk får i vilket fall ta en som man är.
Det är den där RSS Feed jag inte hittar för kopiering till flickr rutan.