Om inte… om inte….
Margith skulle ha fyllt 60 år idag …. om inte… och jag … jag
Det går inte en enda dag utan att jag saknar henne…att jag tänker på henne… att jag skulle vilja ringa och berätta nå´t roligt….nå´t sorgligt… Jag saknar henne skratt och …. hennes livsglädje…
Margith är med mig varje dag…. och Skatan… är kvar och … har massor av liv omkring sig…. lever nu … men ändå…
Vi skulle ha suttit där i ateljén tillsammans… efter att ha målat…. och planerat vad som komma skulle…. snackat… och StinaPinaFina fick ligga i soffan med oss…
….en…. så´n otrolig saknad…
….”men jag, jag bara fortsätter att åldras. Jag fortsätter att leva, möta sorger, små och stora, och lycka i det stora och lilla. ”
(Skriver Loll… och det är så det är…)
Skatans tankar 
En tuff dag i dag kan jag förstå. Att vara med om den första födelsedagen när någon fattas en är väldigt jobbigt. Tänker på dig.
Kramar!
Alltid värst första gången men jag har förstått att du nu inser att hon i alla fall fortfarande finns med dig och att koltrasten sjunger för dig.
Znogge! Saknad och ett stort vemod är vad jag känner… och tacksamhet.
Skogsnuvan! Ja, koltrasten sjunger för mig.
Kramar till er båda. Jag är väldigt glad att ha er som bloggvänner skall ni veta.