… och jag har idag riktigt förstått…insett…. att jag är en riktigt ältare…. en person som grottar in mig i mina känslor… en person som överhuvudtaget inte har haft förmågan att släppa taget… trots allt roligt, fantastiskt, nytt, spännande som heela tiden sker … runt omkring mig…
Och det här …det här ältandet…. det drabbar mig med full kraft så fort jag sätter foten i Borlänge. Jag är skyddad hemma hos Sonen och Pa… men ute i vimlet på sta´n….
Vi har kommit hem från Kupolen där vi gjort lite inköp… och där jag träffade Hans, en gammal gemensam vän till Margith och mig…. Jag har också talat med Bonden idag… i telefonen…. jag har talat med Djupingen häromdagen …. Alla har kommit ut ur ”grottan” … ut i ljuset igen…. och de har inte ens nyfödda barnbarn eller gravida sonhustrur eller exotiska bröllop eller… i sitt liv…. som jag, men naturligtvis andra saker att se fram emot, att glädjas över. Och det är klart att jag gläds över allt spännande och fantastiskt i mitt liv men tänker alltid… åhh om jag kunde berätta… eller
Så. Nu får det vara nog. Nu skall jag aktivt sublimera eller fokusera eller vad det nu heter… Inte leva i det förgångna…. NU…. och I MORGON är vad som gäller. Från och med nuuuuu….
Klara…Färdiga…. Gååååå
Skatans tankar 
Samtidigt som man måste gå vidare så måste man få sörja. Vissa saker kan man inte påskynda och vi behöver olika lång tid på oss. Du har mycket fint att glädjas åt och att se fram emot men på något vis kan det ändå inte ersätta en nära vän.
Lycka till i morgon med dina nya friska tag!
kram!
Znogge! Tack snälla du… i morgon är en annan dag…. och jag tar i med nya friska tag… Kram!
Det kommer alltid att finnas inom dig men eftersom tiden går kommer du att minnas det fina med mindre sorg och med mer av småleende. Tack och lov är vi människor inrättade så. Jag vet för jag har mist många jag älskat.
Skogsnuvan! Jag litar på sig, Skogsnuvan… och det är precis det där småleendet som Margith önskade att vi skulle minnas henne med… eller till och med med ett gapskratt vid rätt tillfälle. Kram!