… och regnkappa åkte Skatan till storsta´n igår…. för att träffa gamla kollegor…gamla kompisar

… Flopparna som vi kallar oss.

Vi träffades vid Svampen på Stureplan… som vanligt… Skatan kom först…

FLOP…Freij, Lorenius & Partners… hette advokatbyrån dååå …. när vi började ses… sekreterarna…

… och vi har utökats under tidens gång…men nu krymt ihop …

 så nu består kärntruppen av Britt (kamrer… inte sekreterare), Nina (som jag efterträdde),

Mi, som först var på FLOP och se´n efterträdde mig på Advokaterna när jag flyttade

till Nyköping…och så Lisbeth… som kom efter Maria och någon till… Maria var tidigare med förstås…

men inte numera… och Jenny har flyttat till Spanien… 

Igår var det Britt, Nina och jag… som träffades, drack vin (jag och Britt), åt… massvis från buffén på

den där mongoliska restaurangen på Grev Turgatan… och snackade…

Deet kan vi … snacka… och skvallra… 

Nina hade varit på ridläger i Frankrike… men kunde bara berätta om de tre första dagarna… 

… för se´n mindes hon inte mer…. 

Men…fantastisk  tur i en förskräcklig otur… är ju … att hon kunde berätta…

Hästen hade ”vält”… snavat, halkat, på stenar… i galopp… och hon måste delvis ha fått hästen

över sig… men… som sagt var… hon minns inte…. 

Blåslagen..i huvudet, ansiktet, och hela höger sida…med en arm som inte ”hänger med”… dimsyn… 

satt hon där med oss och skrattade och pratade som den ”fighter” hon alltid varit… Gått tillbaka

till sitt jobb på heltid… fast läkaren velat halvtidssjukskriva. Nu skall hon ”känna efter” först. 

Det var läskigt att sitta framför ”program” på datorn som hon gjort hundratals gånger… och

inte riktigt komma ihåg… hur det skulle vara… tyckte hon …men annars… 

Dumt av henne… verkligen dumdristigt… att inte ”stanna hemma” lite till när nu läkaren rådde 

henne till det…. tyckte Britt och jag…

Men… Nina är Nina…

Se´n blev det skvaller om ”våra advokater”… och snack om Britts tackor och lamm och gula ankor

som räven tagit… om andra ”olyckor” som fall från stegar… cyklar… ja… ni vet… 

Vi hade en helkväll… 

… så när Skatan kröp till kojs var hon trött… men nöjd och glad och tänkte för sig själv… 

… att nuuu … är Sommaren här igen… och ett Nytt år… tar sin början…med sååå mycket att 

se fram emot…

… skriven av Loll… kopierad av mig och härmed tillägnad dig, Skogsnuvan, som en liten ljusglimt i mörkret…Det finns hopp…

Och ändå
måste det sägas
om detta norrbottniska mörker
som tynger så in till bristningsgränsen:
Att när solen
i en hastig explosion
vid horisonten
tänder eld på halva himlavalvet
finns det ingen plats på jorden
som genom mörker
andas
mera hopp