… nyduschad och klar, väntar jag på Mannen. Idag skall vi gå en tur runt Altaussee igen. Passa på…
Jag fick hur många Margith-hälsningar som helst under StinaPinaFina-rundan.
Koltrastar kvittrade från alla buskar och snår… bygger väl bo…
En pigg bofink kvittrade efterhängset… kunde det vara en hälsning från I… kanske.
Nej… nu kallar Mannen… Prompt måste vi gå. (märks det att jag har läst en sekelskiftesroman…)… Prompt…
Skatans tankar 
Promt bode man änvända oftare! Hoppas ni får en härlig tur! Även här kallar plikterna så jag ber att få rekommendera mig 😉
Kram!
Hallå!
Ja, det var nog I du såg och hörde i form av en bofink. Lustigt det där att man förknippar de kära bortgångna med fåglar. När jag ser en sädesärla som trippar framför mig tänker jag alltid på mor. Hon tyckte särskilt mycket om den fågeln.
Roligt att läsa om Buddenbrooks som jag försjönk i som tonåring. Tänk att Thomas Mann var så ung när han skrev den! I vår bokcirkel läste vi senast Manns Döden i Venedig. Också mycket engagerande och bra uppbyggd. Såg du filmen som gick för länge sedan? Nu är jag med i en nystartad cirkel där vi ska gå igenom Lars Noréns dagbok. Vi är tre gamla kollegor och entusiaster som diskuterar. I kväl ska jag gå på teatern och se en pjäs av Norén: Höst och vinter.
Hälsa H och Stina (fin målning av henne som du har gjort, man såg hennes personlighet)!
Hoppas allt väl där nere vid alpens fot!
Znogge! Vi fick en förtjusande härlig utflykt. Vederkvickande… för att fortsätta den inslagna ”tonen” … Kram!
Kristina! Visst är det lustigt… Kanske beror det på att de har vingar. Mamma hälsar på mig sommartid genom en citronfjäril, vintertid är det blåmesen som är sändebudet… Och Margith har som sagt koltrasten… Nu vimlar det ju av koltrastar här… men jag märker nog om hon har valt ett annat sändebud så här års. … Och så blev sändebudet från I.. en bofink eftersom det var I jag kom att tänka på när jag såg och …. hörde den kvittra.
Jag har varken sett filmen eller läst Döden i Venedig men vet vad den handlar om… Det blir nog en bok som jag läser snart. Jag blev verkligen imponerad över att en så ung man, Thomas Mann, kunde skriva en så´n fantastisk berättelse som Buddenbrooks och som alltså inte känns föråldrad på något vis trots sättet människorna då hade att tala…. sättet att umgås och att klä sig naturligtvis skiljer sig en hel del från hur det går till i dag… Men människan är… trots allt… sig lik genom tiderna … verkar det som.
Vad roligt med de här bokklubbarna du är med i. Blir så sugen på att försöka få igång nå´t så´nt i Nyköping när jag kommer hem. Och så går du på teatern och och… aktiv som sjutton. Vad kul! StinaPinaFina och Mannen hälsar så gott förstås. Kram!
Pruddelutt! Jaa.. allt är väl med oss, speciellt idag när solen har tittat fram första gången se´n ”sistlidna söndag”… Kram!