…och lånade en trave böcker och ”hörböcker” … som jag stod med på armen på bibblans toalett… och balanserade medan jag tvättade än den ena…. se´n flyttade jag traven till den ena…. än den andra… då
… en röst från en liiiten liiiten gumma pep bredvid mig och undrade om jag skulle läsa alla de där böckerna…
Joo det var ju meningen…
– Alla ? Hur många läser du egentligen? Läser du en i veckan?
. Ja… det kan t o m bli fler…. beror på…
– Vad har du lånat, får jag se….. Paul Auster… Michael Connelly… Arne Dahl… Är de bra?
– Jo… jag hoppas det. Jag har läst lite förut av Paul Auster så jag vet att han bruuukar vara bra… och de andra kan berätta spännande… Dom skall vi ha i bilen och lyssna på…. Läser inte du? Skall inte du låna?
– När jag var på psyket dååå läste jag. Mest Barbro Alving… Bang du vet….Henne tyckte jag om att läsa….Nu läser jag bara tidningar… orkar inte…
– Jag vet att Barbro Alvings dotter Ruffa har givit ut en bok om sin mamma. Den kanske du skulle tycka vara kul att läsa… för det ääär verkligen kul att läsa… man liksom lever flera liv….
Låååång tystnad…
– Flera liv…. neej jag vill inte läsa mer… jag läser mina tidningar…
Och så smet Skatan ut genom dörren… och den lilla lilla gumman… som säkert inte var lika gammal som jag…. stod kvar och tvättade händerna…. och väntade kanske på nästa toalettbesökare att prata med….
Längst in i Kulturum ligger bibblan… och gobelängen som hänger där på väggen bredvid ingången har skapats av Anita Grede… en fantastisk vävkonstnär som är gift med Kjell Grede… och syster till…. 🙂 ….
Skatans tankar 
Vilket fint ställe! 🙂 Ja hörböcker ja…vet du att jag somnar nästan alltid när jag ska lyssna… *hehe* vaknar efter nåt kapitel och får börja om.
Önskar dig en skön onsdag med sköna lyssnarstunder *kram*
Ja, du påminde mig om Ruffas bok. Den hade jag glömt! Jisses, jag får börja skriva upp sånt här. Jag har ju minne som en skalbagge numera. Den där boken ville jag ju läsa. TACK!
Vilken fin bibbla. Och vilka spännande möten som sker där:)
Moniqas! Ja det är ju inte så bra förstås… om jag skulle somna när jag kööör bil..och lyssnar. Men känner jag mig det minsta trött lämnar jag över ratten till Mannen … 🙂 Tiden försvinner fort när man kör och lyssnar till spännande deckare… Kram!
Lilla Blå! Jag hade nästan glömt bort den själv… men blev påmind av den lilla lilla gumman… Väl bekomme… Kram!
Speja! Jättefin bibbla… men den i Oxelösund… där vi har vårt sommarställe är ett snäpp bättre tycker jag… med en otrolig service…
Jag träffar … ideligen …. spännande människor av nå´n anledning. Sonen säger att jag inte kan gå runt kvarteret utan att ha snackat med nå´n…Skat-kraxat du vet… Kram!
Den ska jag ta och läsa! Läste ett reportage om den men sedan blev det inte mer. Nu är det nya tag som gäller!
Kram!
Skatan.
Tack, du påminde mig också om Ruffas bok…hade totalt tappat bort den jag också?!
Hörböcker, har aldrig gått hem hos mig (kan ju beror på att jag inte kör) men, en mig närstående uddbo, har alltid hörböcker på när det ska jobbas i trädgården och tycks ha stor glädje av dem.
Visst är de där oväntade mötena spännande!
Vissa människor bär man med sig länge.
Kram!
🙂
jag släpar också hem den ena högen efter den andra från bibblan, men hinner inte alltid läsa allt 😦
Fin bibbla! Vår är också riktigt bra och snygg!
Znogge! Jag har inte heller läst den skall låna den nästa gång det blir bibblan-besök… Bang var ju en intressant yrkesmänniska… skall bli kul att se hur hon var som privatperson och mamma… Kram!
Nina! Ja jag har en förmåga att ”möta” en massa människor. Jag ser väl snäll och tillmötesgående ut på nå´t vis… Och jag blir alltid förvånad vad som ”döljs” under ”skalet”. Kram!
Pruddelutt! Visst är det fantastiskt med våra bibliotek… och att vi kan låna gratis… Deet är nå´t vi skall slå vakt om verkligen… har väl varit på tal att ändra på om jag inte missminner mig.. Kram!
Skatan.
Visst är det härligt, hur helt främmande människor kan förvåna en!
Kram!
🙂
Nina! Ja, verkligen… 🙂
Förstår att du också är en sådan människa som folk kommer och pratar med överallt precis som jag. Speciellt lite märkliga människor verkar dras till mig som flugor till en sockerbit och jag förstår att det är lika med dig.
Skogsnuvan! Jaaa… det är lika med mig. Och jag har aldrig fattat varför egentligen… Men det är ganska kul… för det mesta. Kram!