Vi hade vandrat längs Grundlsee i över en timme… ca 7 km… och var rejält trötta och hungriga…och var framme vid målet… ett Gasthaus… och där…där låg det… som i en hägring…
Heute Ruhetag
… stod det på en skylt… Idag har vi vilodag… Det stod inte Dienstag Ruhetag… eller Mittwoch Ruhetag… nej det stod
Heute Ruhetag….
Detta Gasthaus kunde ju ha Ruhetag närhelst de ville… Bara att sätta upp skylten…. Vi kände oss som vi var nära att ”plocka ner skylten”…
Det var bara att vandra tillbaka till byn… och ett annat Gasthaus… 7 km… längs vägen och sjön…
Modstulen gick Skatan med blicken mot backen… men… så lyfte hon blicken … och som i en hägring
Lilla Blås ”inneboende”… den sköne Pål Pommac… med bar överkropp… och släggan i högsta hugg…
Jaa.. han var nu inte ensam… utan hade en annan barbröstad vid sin sida… och… om jag kommer ihåg rätt… också en gubbe men…med skjortan på…
Vi slog oss i slang… Pratade om Ruhetag, Gasthaus, hur långt det var till nästa…. och så…så frågade Skatan om hon fick ta en bild… Mannen ( min man alltså..) blev så ”förgrymmad” … nja kanske inte förgrymmad men väl generad… så han fortsatte helt sonika sin vandring…
… medan Pål Pommac glatt poserade… och Skatan knäppte… och njöt av anblicken….
… av en förrymd Pål Pommac… eller hans kusin… eller nå´t…
Skatans tankar 
Han var SNYGG. och du var tuff som vågade ta kort och låta oss andra gumsjuka kärringar få njuta av utsikten hi hi
Skogsnuvan! Skatan ääär tuff när det gäller… men som du ser.. var han inte nödbädd… 🙂 Kramar!
Men se på fasen…visst är det Pål Pommac!
Undrar just om Lilla Blå har märkt att han har ”rymt”?
Hur som haver…även jag tackar dig och ditt mod…han är mycket snygg!
Kram!
🙂
Nina! Ja, visst ääär han. Har alltid gillat lite ”smöriga” snyggingar 🙂 Kram!
Vadfalls?!!
Jag tyckte det var lite tomt hemma men jag har ju haft tankarna på annat håll… HERREGUD!
Skatan.
Jag också.
Kram!
🙂