Solen strålade, alla jobbade… och Skatan kroknade… dels på grund av att hon
dels är inne i en något ”labil” stämning… hmm… ( den genen har också Sonen fått från mig, stackarn…vi med de extra känsliga ”känselspröten” i familjen som gör att vi åker ner i små svarta hål… lite då och då… som vi se´n … naturligtvis… har skaffat oss redskap för… så att vi kan kravla oss upp ur.. igen… slut på parantesen),
dels att hon har ont i heela kroppen…varenda förb-e led… och inte harfått någon läkartid förrän den 26:e och då en telefontid !!
Men jag gjorde en del..ändå.. förstås…(man var ju så illa tvungen). skrapade och plockade bort oräs från grusgång, tvättade en tung urtung gammaldags soffa, viket faktiskt tog flera timmar, städade ur redskapsboden från spindlar och dess nät, löv och allehanda bråte… och…
Under årsmötet hade vi en animerad diskussion om … just denna enorma trädgård och dess skötsel..
Mannen och Skatan är äldst… och ingen blir ju yngre…
(Skatan hade bakat två rababerpajer och kokat en stor kanna kaffe… var med en stund och drog sig sedan tillbaka men Mannen berättade förstås…)
och nu har vi valt en arbetsgrupp som skall ta itu med fördelningen… och också diskutera om vi skall ”lägga ut” en del jobb också. Det är ju inte så där jättebra för grannsämjan heller om man börjar titta snett på varandra p g a hur trädgården sköts… Bättre då att ha en ”yttre” ..en utomstående ”måltavla” … om man nu behöver klaga och klanka….
Svägerskan I var jättenöjd med sitt jubileum och hade träffat många ”gamla” vänner … det var både vemod och glädje… den kvällen…
Skatan hade också roligt… och Mannen… som bl a träffade sin ”första” kärlek igen… och vi åt och snackade och ja… återknöt…
En bit in på dansen kom en äldre herre ( i 70-årsåldern eller mer…) och bjöd upp mig. Något förvånad blev jag… Man dansade ju mest med dom man ”kände” sen förr… Nåväl, han hade sett mig dansa med någon och sett mig bugga…
… och nu blev det bugga av… Oj oj oj… vilken kondis han hade… Det var Skatan som fick be om att pausa liiite… och ta några lugnare steg… Men kul var det…
… men lederna… konstigt… kan det bero på vinet och snapsen och … alvedon-tablettern att det gich an… för då…då på kvällen gick det bra… väldigt bra…kändes nästan inte alls… 🙂
PS. Nickan! Joo då… jag hälsade och det hälsades tillbaka… Nästa gång får du följa med…man får ta med gäster! DS
Skatans tankar 
Nu jäklar blommar gräslöken…har skatan flaxat runt i rock´n roll. Blir verkligen imponerad. Man kan möjligtvis inte se några bilder från detta utspel?
Och inte heller har någon liten skata slagit sig ner på prenumerationspinnen som är uppsatt på min blogg….men hon kommer väl flygande när hon fått ordning på vingarna efter allt buggande..
kram
Hörrö du du. Om du har värk i kroppen ska du väl ligga på soffan och läsa och äta choklad inte flöja runt och jobba som ett tok.
Lite dans och lite bugg skadar ju inte förstås. Det hör ju till friskvård och är en helt annan sak. hi hi
Tack det skulle vara jättekul att följa med. Har du några namn på några?
pappa B! Nuuu… har jag landat… på prenumerationspinnen… om jag inte halkade av p g a okunskap … Försökte i alla fall. 🙂 Kram!
Skogsnuvan! Det ääär faktiskt konstigt det där… att man inte känner smärta på samma sätt när man har kul… 🙂 Kram!
Nickan! Skall tänka på dig nästa gång… Tjaa… Lasse S t ex… och Ulla M som bodde på Rosenkällavägen.. Men vi hörs… Kram!
Låter som en bra idé, att lägga ut vissa jobb…både för grannsämjan och rent fysiskt!
Vad skönt att det ändå blev en bra kväll och visst är bugg roligt!
Kram!
🙂
Nina! Bra idé… om det nu blir så… Alla tänker på sin ”plånbok”…Vi får se…
Att bugga är hur kul som helst.. Förr hade jag mina favoriter bland männen, de som kunde föra i bugg… för om man inte är ”samkörda” och mannen inte kan föra (handen, knycken… kroppsspråket) trasslar man ohjälpligt in sig. Den här ”gubben” (några år äldre än jag) Han kunde konsten…
Kram!
Ta det lugnt! Köp en tvåa med uteplats och fjärrvärme!
Skatan.
Visst är det ett elände när de inte kan!
Då skulle du varit med när jag, innan son var född, var med och undervisade i b.l.a. bugg på nybörjarnivå!
Hua!
Rugg!
Ont!
Kram!
🙂
Det är ju roligt med sådana som är 70+ och har mer engergi än man själv har och det är fullt ös. Det är roligt å se. Så önskar man att man själv är när man blir äldre. Full fart och glada dagar. Skippa ledont och värk och rullator!
Stora B! Har tänkt på ditt förslag med stort allvar… :-P. Vem vet? Kram!
Nina! Så du är en buggmästare… också. Det var som sjutton. Min bloggvän Skogsnuvan däruppe i norr älskar också att dansa och bugga…
Det kan man inte komma ifrån. Dans ger… eller kanske ääär livsglädje…
Kram!
turez! ”Full fart och glada dagar. Skippa ledont och värk och rullator!”
Jag antar att dansa och bugga är ungefär som att jogga (i kroppen alltså)… endorfiner, kroppens eget ”knark” utlöses och man orkar hur mycket som helst… Men… sen känns det… Baksmälla! 😦 Kram!
Skatan.
Nej, jag har – möjligen – varit…men det var några år och framförallt några fotleder sedan.
🙂
Kram!
Nina! Har du också besvär med fotlederna? Ett rent helv-e eller hur man ”förminskar” kraftuttrycket…
😦 Kram!
Jag har varit hos dig och läst om länken till Gardells artikel och ditt inlägg… jag funderar och funderar fortfarande hur jag skall kommentera det… Det är inte helt lätt faktiskt även om G ”drog mycket över en kam” i en väldigt komplex problematik… Jag återkommer … när jag tänkt klart… och läst på mera… Kramar!
Skatan.
Ja tyvärr och ja, det är ett rent helv*e.
Nej, det är inte lätt och även om jag mycket väl förstår varför han ”drog mycket över en kam”, är det trots allt inte försvarbart att göra det.
Jag har redan både sett, läst och svarat på ditt ”återkommande”.
🙂
Kram!
Nina! Det ääär inte lätt… men ändå…. Lätt….egentligen. Trots allt måste man kritisera lagar som sååå inskränker vår demokrati och finna andra lösningar på hur man kan få fast terrorister och fildelare… så vi slipper snärja in oss för all framtid och hamna i ett storebrorserdigsamhälle utan dess like….
Kram!