Skatan har alltid haft dålig balans… Det är därför som hon inte blir sjösjuk och står pall när det blåser som attan på sjön medan alla andra blir gröna i ansiktet och inte ens kan äta skeppsskorpor utan att ”kasta upp”…
Det är fördelen…
Nackdelen är att hon inte kan balansera ens 2 cm ovan mark… har stora svårigheter att cykla…vinglar som en galning om hon inte helt enkelt ramlar omkull…
När vi flyttade hit …. till Nyköping… fick Skatan en fin dyr cykel… en Skeppshult… rejäl och svensktillverkad…som hon lyckades använda och cykla på en så där tre, fyra gånger innanhonramlade med den i gruset upp till huset… fick sladd på bakhjulet som liksom bara försvann… satte ner foten … cyklen gled undan på nått vis och så föll Skatan med hela sin kroppstyngd + cykelns på sin stackars fot… som bröts av riktigt ordentligt i leden…
När Skatan tittade ner så satt foten liksom lite högt upp och bak och fram….
Det var för tre år se´n … och hon har inte cyklat se´n dess…
Men så idag kom Skatan på … att det ju finns trehjulingar för vuxna. Visserligen säger Sonen ” …meeen maaamma … inte kan du cykla på en så´n… den är ju till för… ja… handikappade”
Men till saken hör …att Skatan ju på sätt och vis ääär handikappad. Hon har ett handikappande balanssinne.
Mannen hittade alla papper på den fina Skeppshultstvåhjulingen och vi gick tvärs över gatan till cykelhandlar´n för att undersöka om man kunde byta in den så gott som nya tvåhjulingen och betala mellanskillnaden förstås… och köpa en trehjuling…
Den fanns redan där …. vinröd… snygg… trygg…. Den stod där och väntade på Skatan…
Sadeln ställdes in.. höjdes… det fanns fotbroms, handbroms, växlar och cykelkorg där bak… Nu skulle Skatan provcykla…
Det gick inte… Skatan kunde inte … Hon kunde inte styra… och när plötsligt en lyktstolpe stod rakt framför henne hade hon glömt att hon kunde bromsa … så hon hoppade ner med båda fötterna och fick stopp… på det sättet…
Nytt försök…. en bils stötfångare var i uppenbar fara…
Nytt försök… Det gick bra att cykla vänstersvängar… men till höger…. uj uj uuj…
Och där stod Mannen och cykelförsäljar´n och glodde och stod som fånar med hakorna nere vid knäna…
Kan människan inte ens cykla på en trehjuling…
Skämmigt Skämmigt Skämmint
Men Skam den som ger sig… och inte skall nå´n Skam gå på torra land… utan Skatan ska.. flyga fram… på sin trehjuling… öva och öva och öva…
I nästa vecka… när Skatan kommer hem från Borlänge… då är det hon som tar tvåhjulingen över gatan… och cyklar hem med sin trehjuling…
Det sitter i huvudet… det där balanssinnet… men inte ens det kan hon skylla på nu… utan på … ja… nå´n slags rädsla måste det väl vara… rädslan.
Skämmigt Skämmigt Skämmigt
Skatans tankar 
Sitter hemma med datorn. Testar mitt sommarmodem från jobbet för att kunna jobba sommartid som vi alltid måste, tyvärr. Varför ska du cykla om du inte kan. Sätt dej inte i olycka en gång till. Själv cyklar jag 5 km varje dag till och från stationen. Vár ute med Sally tre timmar igår i skógen för orientering. Men hon var ingen orienerteringshund som Ronja.
Har haft kontakt med juristen idag. Det ljusnar kanske. Kram Ystersyster.
Det är inte alls skämmigt utan självklart ska du ha en cykel med tre hjul! Men ta det i sakta mak och akta både dig själv och huvudknoppen! Jag förutsätter att det ingick en hjälm i köpet!
Kram!
Nickan! Va´bra att det går bra med modemet… Kul… att du kan läsa min blogg nu i sommar också. Bra också… att det går framåt med de juridiska frågorna… och kul att du har Sally till låns… Om man är van att ha hund omkring sig blir det ju väldigt väldigt ensamt om man inte har det… Förresten, du kan ju gå med i Facebook så kan vi kommunicera… mera..
Kram!
Znogge! Hjälmen … den har jag kvar sen förr… Som du har läst nu… så kan jag ju egentligen cykla… Det är en fobi bara… som jag måste övervinna och så var det en heelt annan teknik att cykla en trehjuling. … Så det gäller att öva.
Kram!
Övning ger färdighet – ge dig inte!