
(Margith i sin trädgård river mattrasor. Det är sommaren 2007 efter diagnosen)
Igår för ett år se´n var sista gången som Margith och jag talades vid. Det var mest jag som talade. Det var en av sommarens alla vackra dagar. Blommorna blommade längs vägrenarna, solen lyste och Djupingen drog Margith i rullstolen upp mot Bergebo. Bonden och jag mötte dom där … och se´n satt vi en stund utanför sjukkhuset och bara var. Småpratade. Margiths tal hade blivit lite lite bättre. Men hon var trött. Dagen efter skulle hon åka hem till Gustafs och se´n tillbaka igen till sjukhuset.
Men igår för ett år se´n talades vi vid för sista gången, Margith och jag.